• Tania

    BF Juli-07 Nr3

    Tjohoo!


    Idag var vi på utvecklingssamtal på dagis och vi kom fram till att en barnpsykolog skulle komma till Melles avdelning och se hur han är. Sen skulle vi också få prata med henne.
    Vi har en pojke med VÄLDIGT starkt humör. Det är nog inget fel på honom men vi vill ha en professionell åsikt om han mår dåligt och att vi kan hjälpa honom på nåt sätt. Hur vi ska hantera det när han är sur och arg. Han kan alltså "leka" arg så länge att han till slut BLIR arg.
    Jag tycker ju så klart att det är jättejobbigt nu när jag själv inte är stabil så det ska bli skönt att få hjälp.
    Micke däremot blev inte så glad när de tog upp samtal med barnpsykolog. Han tog det som att dagisfröknarna stämplat Melle som ett "problembarn" och det är han verkligen inte. Men jag har försökt få honom att förstå att all hjälp till att bli bättre föräldrar är ju bara positivt. Vi berättade för pappa också när vi åkte dit och han tog det på samma sätt som Micke... med taggarna ut. Det är INGET fel på Melle sa han.  
    Efter dagis hade vi möte på banken om lånet och det var inga problem alls att få lån. Vi tog ett extra stort lån så att vi kunde lösa ut ett medlemslån jag hade på lilla bilen. Så nu har vi 129 000:- på kontot Hehe... bara att åka till Volvo och skriva på!
    Nä, vi ska vara kalla och vänta till nästa vecka åtminstone. Vi har ju satt ut annons i tidningen till helgen och hoppas på att få den såld så vi slipper byta in den.
    Mamma har fått en kallelse nu till lasarettet för utredning. Hoppas att det är ett "rutiningrepp" som de gjort hundratusentals gånger och skulle kunna göra i sömnen.
  • Tania

    Idag är jag deppig.


    Mina tankar är på sonen och hans "beteende". Är han "normal" eller inte....
    Jag känner mig maktlös. Känner bara att han inte är min lilla snälla Melle längre. Vissa stunder är han sig själv men jag ser mer och mer av den jobbiga, gnälliga, arga Melle som har slutat lyssna och jävlas medvetet med oss istället. Mina metoder att bryta funkar inte längre för nu skrattar han bara och härmar mig och pappa när vi säger åt honom.
    Jag tycker att det känns jobbigt att dagis verkar vilja sätta honom i ett fack. Stämpla honom som ett "problembarn" när jag inte anser att han är det. Det känns som att de planterat frön av tvivel i mitt huvud. Jag vill ju inte peka ut honom som onormal. 
    Visst är han fjantig och larvar sig väldigt mycket. "klassens clown" som vill ha uppmärksamhet och fjantar sig så att han får den. När han blir tillsagt så blir han arg... när han inte får uppmärksamheten så blir han sur. Jag SKA ha saker på sitt sätt och i hans takt, går det för långsamt blir han irriterad och arg.
    Han är väldigt snabb själv. Han är fyra år och läser redan... skriver... pratar och kan föra långa diskussioner om gud vet vad!... Han vill ju att ALLA ska veta det han vet och när de andra barnen på dagis är långsammare än honom så blir han frustrerad och ställer till med besvär.
    Han är äldre intellektuellt men känslomässigt är han mycket mindre än sina 4år. 
    Jag har en djup svacka idag och ha grinat en hel del pga detta... jag är hjälplös...
  • Tania

    Tack Beckah och JoNaLi!!!


    På utvecklingssamtalet igår frågade de om vi ville träffa en barnpsykolog och då kändes det så verkligt på nåt vis. DE tycker verkligen att det är nåt fel på honom. DE vet inte hur de ska HANTERA honom!... men jag fattar liksom inte riktigt VAD de ska hantera... jo han har starkt temperament men gör det honom ohanterbar då?
    För mig känns det som att Melle är så smart och han vet exakt hur han ska spela med fröknarna som små pjäser för att få dem dit han vill och det funkar ju.
    Hemma blir han ju sur när han möter sitt motstånd (mig) eftersom jag inte "går på" hans arga-lek. Men då gör JAG honom arg istället på riktigt istället för att han ska leka det. För mig är det ett sätt att få honom att fatta skillnaden av att VARA arg och att LÅTSAS vara arg.
    Samma sak när han larvar sig och säger att han inte kan sätta på sig kläderna till exempel fast han mycket väl kan det. Bara för att sätta sig emot. Det går ju inte bara att göra det jag ber om på en gång för att det verkar som att han inte vill ge med sig utan jag ska få jobba lite för det först.
    Barnpsykologen är en tjej som har regelbundna samtal med alla dagisfröknar för att utveckla dem och hjälpa dem hantera vissa situationer vilket är jättebra. Så hon ska nu observera Melle en dag på dagis och så får vi se vad hon anser. Jag hoppas att hon säger att han är en helt normal 4åring som bara vill att världen ska gå i hans takt för han vill inte vänta.
  • Tania
    L2K skrev 2007-03-22 19:07:41 följande:
    tbmh - jag tror absolut inte ni är ensamma!!!!! Idag har jag nästan sålt min fyraåring! Helt seriöst!! Jag vet inte hur många gånger det har bråkats idag. Han kan inte klä på sig, han kan inte knäppa skorna, han kan inte sätta på vantarna, han retas med lillebror... Vände nästan upp å ner på leksaksaffären för att han inte fick leka som han ville där. På mvc tänkte han köra ett nytt race. Enda stunden som båda var lugna på mvc var när vi lyssnade på hjärtljuden.När vi skulle gå därifrån passade han på att locka med sig lillebror medan jag kånkade ut vagnen och sen sprang genom halva sjukhuset rätt ut utan att bry sig om mig. Arg för att han inte fick banan. Arg för att han inte fick chokladboll. Arg för att vi skyndade oss till bussen. Grinade för att vi skulle hem. Hemma varvade han upp mer och mer hela tiden. Stoppade fingrarna i potatismoset, hoppade mellan stolar när jag vände ryggen till. Bolibompa började å då hoppade dom i soffan. Helt hysterisk när vi tröttnade efter att ha lugnat ner dom sjuttielva gånger.Hysterisk för att pappa bytte blöja. Grinar för minsta lilla. Jämt! Jag är så trött på hans grinande!!!!!Han kör sina race på dagis med, så det är inte bara hemma med oss även om det är mest hemma. Jag brukar säga att jag har en fyraåring som tror att han är två och en tvååring som tror att han är fyra.Han är torr egentligen men struntar i att gå på toa. När han går kan han rätt vad det är kissa ner hela ringen bara för att ha kul. Säger man åt honom hånflinar han. Min gräns är ofta nådd när pappa kommer hem på kvällen...Jag tror inte han har nåt fel, är överaktiv eller nåt. Det bästa han vet är att sitta vid datorn och skriva sitt namn (har precis lärt sig det) och han gillar utmaningar.  Jag tror ibland att han behöver en annan stimulans än vi ger honom men jag har inte hittad vad ännu..,Jag har förstått att en del av det här beteendet även är nåt som många andra går igenom med sina fyraåringar. Kan ju va som tidigare skrivare säger, att han kommer ikapp sig när alla delar växer ihop! Han låter som en väldigt smart kille och kompenserar det på nåt vis med bråkigheten....Hmm känns som att jag virrar runt i mina tankar tillräckligt nu.   Hoppas nån hänger med....Linda, mamma till Sebastian -02, Oskar -04 och grodbebis -070723
    Tack för att du delade med dig!
    Jag har precis suttit och haft högläsning för min man och han sitter och läser i "vi Föräldrars" serie böcker om ålder och utveckling och om lek. Det de skriver där stämmer ju inte på Melle på pricken men enligt dem är det helt vanlig utveckling och att barn ÄR såna.
    Varför vill dagispersonalen få det till något värre?
    Jag läste just en Kalle tidning som godnattsaga för Melle och när jag var klar så började han läsa högt för sig själv. Han är JÄTTEtidig med såna saker och jag vet inte om man ska uppmuntra och utmana honom eller om man ska ta det lugnt. Det är såna saker som ska bli skönt att få fråga barnpsykologen MEN jag vill INTE att de ska stämpla honom.
    Jag är så glad att det finns ett sånt här ställe där man kan få prata av sig och få sånt enormt stöd från egentligen fullkomliga främlingar. Men ni känns inte som främlingar även fast jag aldrig träffat er.
    Tack så hemskt mycket för allt idag!!!!
    ****KRAM****
  • Tania

    Nu skrev jag ju fel...


    Jag skuille skriva att det som stod i böckerna STÄMDE PÅ PRICKEN IN PÅ MELLE.
    Enligt böckerna är han ett praktexemplar av en 4åring (fast lite mer skriv och läskunnig)
  • Tania
    L2K skrev 2007-03-22 20:37:10 följande:
    tbmh - visst är det skönt när man inte är ensam. Och jag hänger med i dina tankegångar! Men du, skriv upp sånt som du kommer på att du vill ta upp med barnpsykologen så du kommer ihåg det! Har dom fler struliga barn på dagis eller en stor grupp? Kan det vara så att dom har svart att aktivera Melle? För han ligger klart långt före Basse vad gäller läsning!!! Kan ju va sånt som gör att han är jobbig på dagis.Linda, mamma till Sebastian -02, Oskar -04 och grodbebis -070723
    På Melles avdelning har de tre barn med diagnos. (dvs någon slags utvecklingsstörning). De har en mindre grupp med fler dagisfröknar och en avdelning som är ett rum större än de andra "vanliga" avdelningarna. Bara för att de speciella barnen inte ska sättas på en avdelning för sig utan att de ska lära sig att kunna vara med andra barn och även lära sig av de andra barnen.
    Ett av de speciella har även tagit Melle till sig som sin "hjälte" och Melle lär honom rita och prata. Pojken kan fortfarande inte prata ordentligt men det bryr sig inte Melle om utan han hjälper honom istället.
    Pojkens mamma är själv speciell och berättar jämt hur bra Melle är för den andra pojken och hur mycket de tycker om honom. Det är jättekul att höra sånt för det är ju så JAG ser Melle. En omtänksam liten kille som tycker om att hjälpa mindre och "svagare".
    Men tillbaka till dagiset då.... BARA för att han går på en sån avdelning så känns det som att de vill sätta nån slags diagnos på honom med. Jag undrar hur han hade påverkats om han hade hamnat på någon av de andra avdelningarna om de här barnen har påverkat honom på nåt vis. Att det blir stökigare. 
  • Tania

    Zandrisen: Tack för uppmuntran.


    Idag känns det bättre. Igår låg vi och gosade framför tvn och allt var normalt.
    Jag tror att han försöker "göra sig mindre" genom att fjanta sig när han pratar och så. Jag pratade lite med honom igår om det och nu när det kommer fjantmeningar så har han suckat och säger OK och så säger han meningen på riktigt istället.
    Jag förklarade igår att om han inte säger orden ordentligt så vet inte andra vad han menar och då kan det bli fel istället. Om han säger att han är törstig kanske fröken kommer med en bok eftersom hon förstod ju inte vad han sa.
    När jag gick upp i morse hade han redan klätt på sig och DET brukar jag få tjata om. Morgonens första mamma-tjatar-tills-hon-spyr-omgång. Vi har satt en timer på tvn där uppe så när han vaknat kan han inte sätta sig och titta på tv direkt utan den kan börja användas efter kl sju. Till dess får han göra något annat eftersom han brukar vakna runt sex på morgonen, men låter oss andra sova vidare. Idag har han ritat och läst (lyssnat) på en bok.
    Nu är det dags för dagis och hoppas att jag slipper tjata idag.
    Ha en trevlig fredag allihop!! 
  • Tania

    JAG SKA KLIPPA MIG!!!


    Jag har haft långt hår i nästan hela mitt liv men nu är jag så förbaskat trött på det. Det har vuxit i smyg och blivit så långt att det går ner i svanken.
    På jobbet har jag alltig håret i knut eftersom jag jobbar med mat så jag tänker ju aldrig på det. Men när jag har det utsläppt känner jag mig faktiskt lite äckliad av det. Knasigt eller?!
    Jag har försökt ett par ggr att kapa det en rejäl bit men kommit från frisören lite lätt besviken eftersom de inte VÅGAT klippa av det.
    Den här gången tänker jag säga åt frisören att klippa av det vid axlarna annars betalar jag inte.
  • Tania

    TeenP: Klart det blir en liten chock att klippa av det men GUUUUD så skönt det ska bli att slippa allt hår i duschen, på golvet, i sängen.... usch.... och ÄNDÅ har jag oerhört tjockt hår. Det växer som ogräs så OM jag skulle vantrivas så tar det ju inte så lång tid att få ut det igen.


    Nu ska jag bara välja ut mitt offer.... vilken frisör ska få äran!?!?
Svar på tråden BF Juli-07 Nr3