Vår son har precis börjat prata jätte mycket och eftersom jag pratar engelska med honom och min man svenska så blir det lite blandat......
Imorse så satt han på pottan och sa "korb", jag tittade lite frågande och sa "korb?"
"Poo korb" säger han.
"??"
"Poo korb" säger han igen.
"Bajs korv?" säger jag
"Ja!" säger han super nöjd och stolt "Poo korb!"
Helt underbart! 
så länge som möjligt att man inte förstår.
Ja, det märker jag ju här också med min dotter som precis gått ur första klass. I skolan lär hon ju sig alla möjliga konstiga, fräcka uttryck och mitt språk är inte jämförbart med 6åringarnas. Å andra sidan lär de sig många roliga saker från t.ex. Bamse (och det låter jättelustigt när de springer omkring och kallar varandra "dum-lurk").
Så de kommer väl aldrig lära sig tala om samma saker på samma sätt på alla sina språk, men det märks tydligt att de känner sig mer bekväma med att tala om vissa saker på svenska, andra på engelska, osv... Det måste ju inte heller vara samma på alla språk, men nog är det bra om de kan föra en normal konversation på alla språken och tala med alla släktingar osv utan att behöva "tvinga" alla andra till att tala engelska bara för att det råkar vara det dominanta språket här.
Åh min son gjorde mig precis så glad!
Vi är hemma i Sverige och min man är kvar i Spanien för han har inte semester. Jag visar Alex ett kort på honom varje dag och Alex brukar ge kortet en kram.
Nu sa jag "puss pappa" och så pussade jag kortet och gav kortet till honom. Då sa han "pusch" och så tryckte han kortet mot läpparna!
(han är 14 månader och säger knappt några ord alls så det är en stor grej)
Vad roligt! Visst är det kul när de börjar tala?
Jag är svensk, sambon fr serbien. Tillsammans har vi Leia Elicia 9 veckor. Jag vill att sambon mest ska prata serbiska med henne o svenska ibland.
Han är lite kluven då en kompis har en son på två som är helt förvirrad o inte pratar ngt språk bra.
Hur ska vi göra?
Tacksam för goda råd. Detta är så nytt för oss...
LMH33 skrev 2007-06-14 00:50:57 följande:
Tack för er input!
BLir nog sprakkurs för bade mig och maken i höst sa far vi väl se var det slutar...
Ia70 - Tycker bara det är positivt med två språk. Det är lite ovanligt i Sverige men i Belgien pratar man ju och lär sig franska/flamländska. Vi pratar engelska och svenska hemma och det går hur bra som helst. Min flicka gick på fransktalande dagis när hon var liten och det har hon inte heller tagit skada av.
Ia 70 - Försök stötta din man att prata serbiska med henne! Det ger så mycket. Är själv uppvuxen i Sverige med finska hemma. Gick hur bra som helst, redan på dagis var personalen förvånade över att jag inte hade problem att separera språken. Har nu en son som jag pratar finska med (hans pappa är svensk) och det är samma sak där, han är suverän på att byta språk beroende på vem han pratar med. Visst, i några korta perioder har han blandat språken men det har rört sig om några veckor i taget, sen har det rättat till sig. Han var något sen i starten, sa inte mycket vid 1½ men strax innan han fyllde 2 lossnade det och sen hämtade han på någon månad ikapp jämnårigas försprång! Nu har han ju dubbelt ordförråd, och tänk vilken förmån att kunna ett ord på ett språk och enkelt kunna fråga "Mamma, vad är xx på svenska?" om han känner att han saknar ett ord på ena eller andra språket.
Dessutom finns studier på flerspråkighet som visar att det är lättare att lära sig ytterligare ett språk om man redan kan två, eller flera! På vår son (vi bor nu i USA) så märks dessutom att han redan, vid 3½ har en stark känsla för att det är helt normalt att prata olika språk och inget konstigt om någon inte förstår hans språk eller han inte förstår någon annans, vilken känsla för mångfald!