Underbara tvåspråkiga barn

Hoppar på här på ett litet hörn. Jag är gift med en amerikan och vi två pratar bara engelska. Med barnen pratar jag mest svenska och eftersom jag är föräldrarledig och eftersom vi bor i Sverige pratar barnen mest svenska.
Våra barn är i och för sig inte så gamla (1 år och 2½år). Den minsta kan bara ett ord på engelska och det är bye-bye.
2½-åringen blandar lite, t.ex. "min turn" eller "jag är done", men han förstår så mycket mer på engelska än han säger. Jag bad honom (på engelska) visa diverse kroppsdelar och det enda han hade lite svårt för var eye och ear.

Det ska verkligen bli så spännande att se hur eller NÄR barnen kommer prata engelska i hela meningar!

Är svensk och bor ihop med en italienare i Florens.
E är 15 mån och förstår båda språken. Själv blandar hon hej vilt mellan sv och italienska. Vissa ord "gillar" hon bäst på ena språket. Typ "nalle" säger hon hellre än "orsacchiotto" (som är mycket svårare att säja ju...) Ibland säger hon "babbo" och ibland blir det "pappa". Oftast väljer hon att "prata" italienska eftersom hela omgivningen är italiensk och det praktiskt taget bara är jag som pratar svenska med henne. Ibland händer det att även jag pratar it med henne, tex om vi är i lekparken och jag vill säga nåt som jag tycker att omgivningen också ska förstå - då blir det på italienska och ev även på svenska.

Jag bor i England och min sambo är engelsk. Vår dotter Becka är 2 och ett halvt och har en språk explosion just nu. Tidigare sa hon ord på antingen svenska eller engelska. Nu upprepar hon allt vi säger och har börjat skifta mellan språken mer. Fast jag tycker nog blandningen är rätt charmig =) I går pussade jag henne på näsan och hon sa "mamma busig, tickles me".

Det ska bli roligt att se hur hennes språk utvecklas i sommar när vi åker hem till sverige i två veckor utan pappa, så ingen engelska alls.

Vi har ocksa sprakbad for min son nu i sommar: tva veckor i Sverige, och sedan tva veckor i Frankrike. Vi far se om det far nagon effekt pa hans sprak. Just nu ar det mest engelska som galler (men han forstar lika mycket pa de tre spraken).

Någon här som inte har kopplingar till något land som tex pratat engelska med sina barn ändå? och låtit barnen bli tvåspråkiga trots att det egentligen inte finns nåt egentlig anledning??

Tittar in. Jag har tre-snart-fyrspråkiga barn. Det som MalinJohansson undrade ovan har vi stött på i vår familj också - ibland kan barnen säga nåt på ett språk som man helt enkelt inte kan själv. Detta löser sig dock efter hand. Dels lär man sig själv förstå väldigt mycket av det andra språket som talas i huset, även om det är helt annorlunda (i vårt fall talar maken Marathi - vilket inte alls liknar de andra spåk jag talar), och dels blir barnen bättre på att växla till ett språk det kan göra sig förstådd på. T.ex. händer det numera nästan aldrig att barnen talar svenska till någon som ingen svenska kan.

Hoppar med tråden... min son är 8 månader och jag är finska och pappan svensk. Vi har båda i flera år bott i italien (mest pappan) och pratar ofta italienska med varandra. Men när jag är hemma med min son pratar jag svenska (läser dock ofta böcker och det på finska). Pappan pratar alltid svenska med honom. Hmmm... tror ni att det blir en förvirrad liten pojke?

Jag vill att han ska lära sig finska språket iaf något sånär (de flesta av mina släktingar kan inte prata svenska). Men det känns onaturligt att prata finska med honom så jag har valt att läsa varje dag för honom på finska.

Pappan blandar istället svenska och italienska med sonen eftersom det känns ist viktigt för hans del att sonen ska lära sig lite av det italienska språket.

Stackars liten, hehe! Inte så viktigt, som jag nu beskrivit, att sonen ska lära sig alla dessa språk. Det är bara lite kul om han skulle få lite öra för något av de iaf.

Underbar tråd!

Jag har en dotter som nu är bara 9 veckor gammal ? inget prat än.
Jag kommer från Brasilien där man talar portugisiska och min man är från Sverige. Vi har alltid talat svenska hemma, men vi vill att dottern ska kunna tala både språken.
På BVC fick jag råd att bara tala portugisiska med henne, även om pappa är nära och inte förstår ett dugg, och pappa ska bara tala svenska.
Det känns väldigt konstigt att göra så, jag tycker synd om min man...
Hur gör man för att alla ska kännas bekvämt och att man inte har kommunikationsproblem hemma?

Catavento - det är bara att börja. Man vänjer sig fort, och det går bra för den andra föräldern att lära sig samtidigt som barnet. Med barn upprepar man ju sig VÄLDIGT mycket och det är ofta helt uppenbart vad man säger även om man inte förstår orden.

Det blir jobbigt och nästan omöjligt om man hela tiden försöker ta hänsyn till att alla runt omkring ska förstå - hade jag satsat på det hade mina barn garanterat endast talat engelska. Min erfarenhet är dock att de allra flesta sett flerspråkighet som något positivt och värt att jobba på, och därför bryr de sig inte så mycket om jag pratar på på svenska. Vill de veta vad jag (och barnen) säger frågar de bara.

Min son är 14 månader. Vi bor i Spanien, min man är spansk. Jag pratar svenska med sonen.

Än så längre verkar han förstå mer svenska än spanska (han är ju med mig hela dagarna när pappa jobbar). Tycker han förstar det mesta jag säger.

Han har inte börjat prata än. På svenska säger han bara "mamma", "titta", "där", "natte" (nappen) och "unga" (gunga).
På spanska säger han bara "yasta" (ya esta = nu räcker det).

Ser framemot att höra honom prata på riktigt, men är JÄTTEOROLIG att han inte ska prata svenska utan alltid svara på spanska som många barn verkar göra.

Hur hanterar ni detta? Alltså ignorerar ni att barnet svarar på andra språket och svarar på svenska igen, eller säger ni till barnet att prata "rätt" språk med er?