Vår son har precis börjat prata jätte mycket och eftersom jag pratar engelska med honom och min man svenska så blir det lite blandat......
Imorse så satt han på pottan och sa "korb", jag tittade lite frågande och sa "korb?"
"Poo korb" säger han.
"??"
"Poo korb" säger han igen.
"Bajs korv?" säger jag
"Ja!" säger han super nöjd och stolt "Poo korb!"
Helt underbart! 
Jo=) Sophie säger "tätte" till "Treker" alltså lastbil och då brukar jag säga "Ja, där är en lastbil" eller "da ist ein treker"(det beror sig på var vi är nånstans!) så jsg "rättar" henne på båda språken. Hon blandar ju ändå sina ord hej villt!
Mamsnest: Vi gör precis som ni när vår son blandar språken (fast jag säger hela meningen på svenska). Om han vill ha mer av något och säger "more" (eller "mas" på spanska) säger jag "Mamma säger mer, Daddy säger more (eller "Yaya säger mas")". Han har faktiskt börjat "rätta" sig.
Pistou: Visst är det bra?! Skönt att ha en "metod" att luta sig emot faktiskt.
ily - jag bor i Cheshire i nordvästra england
En fråga till er med engelsk/svenska småttingar:
vad sa era små först Pappa eller Daddy? Vår lilla säger pa-pa-pa (snart 9 månader) men det är mest joller, vi säger konsekvent Daddy för att det är vad "han" vill bli kallad av sin dotter. Hon säger mamma om mig.
Morrizz: Var son vagrar att saga papa pa franska trots att han beharskar ljuden. Fran borjan har han sagt "daj" (fran daddy antar jag)och fortsatter sa trots alla vara anstrangningar att fa honom att saga "Papa" och trots att han forstar vad det betyder. Pappa har fatt ge upp, och inse att daj ar battre an inget!
jo, ibland får man inte som man vill
Min son säger nästan alltid "daddy" om och till min man när vi är hemma eller tillsammans bara vi tre. När han är hos sin farmor blir det dock "papa" (på spanska) eftersom hon inte säger daddy (det faller sig väl inte naturligt för henne).
Farmor och farfar kallas "Yaya" och "Yayo" (också på spanska, även om i alla fall farfar borde heta "gran'dad"). Mormor kallas för Mammo och morfar, som sonen tyvärr inte känner sådär jätteväl, kallas än så länge för "Mossa" (utt. [Mou'ssa]) 
Ha! Vilken kul trad.
Min 2-arige son blandar engelska, svenska och egna ord friskt. Senast harromdagen sag vi en "tvattbear" och han vikar glatt "Bye-da!" till alla (ser konstigt ut utan prickar, men ni forstar val?) Han har precis borjat komma underfull med att det ar olika och verkar tycka det ar kul att leka med orden typ purple-lila, arta-pea. Han har ocksa lart alla ungarna pa dagis att saga "Bajs!" som kan rimmas fint med "nice..."
Han kallar mig mamma och pappa for pappa och farmor far finna sig i att heta just "fa'mo'" fast hon sa hjartans garna skulle vilja att han sa "Grandma". Men det kommer val sa smaningom.