Underbara tvåspråkiga barn

Jag hanger garna pa den har traden. Har en son son jag talar svenska med, pappan franska och sa bor vi i USA, sa pa dagis blir det engelska. Han ar bara 20 manader, sa han pratar inte sa mycket hela meningar, men hans forsta mening var "Mamma bye bye". Han sager ord pa alla tre spraken, och verka rocksa forsta dem lika bra. Bara foraldrarna ar konsekventa med att BARA tala ett sprak nar de talar med barnet lar de sig snabbt vem som talar vilket sprak.

Hej mina barn pratar båda språken, men eftersom vi bor i Köpenhamn dominerar danskan. Min son som snart blir 5 år pratar gärna svenska med mig- med mycket stark dansk accent.

här är en till med tvåspråkiga barn, svenska och bulgariska! de har inte varit sena i talet trots det, och min äldste som går i ettan läser och skriver på båda språken (bulg. är ju med krylliska bokstäver men det går bra ändå)

Spännande ämne Vi kör efter rådet att konsekvent prata vårt respektive språk med vår dotter. Sedan blandar vi svenska och engelska när vi pratar med varandra. Så hon hör ju både mamma och pappa prata båda språken. Kanske borde jag prata enbart svenska med min man och han bara engelska med mig, men det blir konstlat.

Minns bussen och metron i Montreal - dels tonåringarna som i sina gäng friskt blandade franskan och engelskan, obehindrat; dels mamman och tonårsdottern - där mamman pratade engelska och dottern svarade på franska för att ibland säga en mening på engelska. Häftigt.

Hur gör ni i sociala situationer? Säg att jag och min dotter umgås i ett gäng med engelsktalande, då känns det konstigt att prata svenska med dottern, för det känns som vi exkluderar de andra.

Ily: min 3.5 årige son heter också Leo och är tvåspråkig svenska/engelska

Min son var lite senare än andra att börja prata men inte så mycket. Det som jag tyckte märktes i början var att han kunde färre ord än de barn som bara hade 1 språk. Tacka sjutton för det - han var ju tvungen att lära sig dubbelt så många ord som de !

Nu vid 3.5 års ålder kan han nästan separera språken fast det blir lite knasigt ibland (jag berättade i Englandstråden om när han lärde engelska pojkar säga "kojv"). När jag hämtar på dagis talar han engelska med mig inne på dagis men så fort vi kommit utanför dörren talar han engelska. Kusligt.

Tjena! Dottern är snart två år och får förutom svenskan polskan med modersmjölken. Hon har varit sen i den traditionella språkutvecklingen, men jag är inte säker på att det hör ihop med att hon är flerspråklig. Finns det överhuvudtaget några vetenskapliga belägg för denna myt? Många som skrivit i denna tråd vittnar ju om det motsatta. Iallafall, dottern har fortfarande ett mycket ringa ordförråd, men lyckas trots det vara mycket kommunikativ. Hon verkar förstå det mesta vi säger till henne, oberoende av språk.

Hittills har hon själv bara använt ett ord för varje sak, antingen från svenska eller polska (eller rent ljudhärmande, vovvov för hund osv). De senaste veckorna har hon bytt ut några av orden mot dess motsvarighet i det andra språket. Till exempel har hon helt slutat säga "boll" och "mössa". Numera är det bara de polska orden som gäller. Ni som har lite äldre tvåspråkiga barn, har ni upplevt något liknande i den tidiga språkutvecklingsfasen?

Kul att hitta den här tråden - jag har precis gått och funderat på det här med tvåspråkighet idag.

Jag är det enda som kommer att prata svenska med vår dotter, bor i Skottland, och är lite orolig för att hon inte ska lära sig språket tillräckligt när allt och alla runt omkring prata engelska. Mötte en fransk jobbarkompis idag som sa att hans tvillingdöttrar helst pratar engelska eftersom det är det språket de talar hos dagmamman dagarna i ända och de är inte så konsekventa med att köra på franskan hemma. Är lite orolig att det inte är nog med att bara jag pratar svenska med henne, även om jag tänkt läsa svenska böcker och skaffa svenska DVD'er. Men tiden får väl utvisa hur det blir... hon är bara 3 månader än så länge så det lär ju dröja ett tag innan hon börjar prata

Håller med Dumas att man utesluter andra i sociala situationer om man kör på sitt eget språk, men man får väl upprepa vad man sagt på engelska så att andra förstår oxå plus att barnet förhoppningsvis lär sig båda orden bättre på så sätt.

Rutiga Rutan: bra namnval! Kanske lite för att det är ett namn som uttalas samma på båda språk? Menade du att han pratar svenska med dig inne på dagis? Häftigt.

Dumas: tycker att sociala situationer börjar bli lite svåra. Vi har turen att engelska är ett språk som alla föräldrar förstår så fram tills nu så har ingen tyckt att det är konstigt att jag pratar engelska med Leo. Men jag tycker att det är svårt när jag skall prata med Leo framför hans vänner. De förstår ju inte om jag pratar engelska med honom men samtidigt så kääns det fel att prata svenska. Jag brukar säga allt två gånger, en gång på varje språk, t ex "No Leo, don't take his toy", "Nej, Leo det var Ottos leksak" men det känns också super knepigt. Det kommer dessutom blir svårare dessu äldre barnen blir.

Någon som har några bra råd? Hur gör ni som har lite äldre barn?

Googels: under hela min uppväxt så bodde jag i england men min mamma pratade svenska med mig. Vi åkte till Sverige varje sommar och då blev det en del svenska men hemma var det bara mamma och jag som pratade svenska. När jag blev äldre så ville jag inte prata svenska med henne, ville helst bekriva dagen som den hade hänt - på engelska.

Men som du ser nu så är det inget problem - förrutom när jag är trött eller arg ("Nej.., nej.. NO!!") så är jag helt flytande i båda språk.

Böcker och filmer, CD skivor tror jag är ett jätte bra komplement till att du pratar sen så hälsar ni väl på i sverige lite då och då? Då kommer hon att få mycket under besöken.

Jag pratar ofta bulgariska med mina barn när vi är tillsammans med andra barn, tex när de har kompisar hemma och man ska säga något som gäller alla barnen, tex "Vill ni ha smörgås nu...?" eller när barnen leker i sandlådan och kastar sand så säger man på bulg. så att alla förstår "Sluta upp med dom där dumheterna att kasta sand.." Eller när jag hämtar min 7-åring och hans klasskamrat på skolan så är det ju mest naturligt att fråga dem båda två på bulgariska "hur var det i skolan idag"
Men sen är det bra att ha ett "hemligt" språk med barnen också, tex när man fråga på svenska om de behöver gå på toa mm om de är ledsna, mm. Men man får passa sej när man kommer hem till Sverige, här kan ju barnen lugnt säga tex "mamma, varför är han så brun i ansiktet?" utan att någon förstår. En gång på flygbussen i Wien sa jag högt till sonen "sätt dej bredvid farbrorn där" och då började killen som var i 20-årsåldern skratta.... han var svensk...
Men annars är jag konsekvent, pratar bara svenska med dem, och när vi är i Sverige försöker jag köpa böcker och filmer, spela in Bolibompa mm, och kollar på svt.se vad de kan se på där, så att deras ordförråd blir större. Tur att jag sparat gamla läseböcker från när jag gick i skolan, nu får min äldste son läsa i dem.
Någon mer med tvåspråkiga skol-barn?