Underbara tvåspråkiga barn

Det ar lite jobbigt det dar att prata svenska med sonen nar andra som inte forstar ar med, men jag forsoker gora som nagon annan foreslog och forst prata svenska med Elliot och sedan oversatta for de andra. Jag tanker sa att visst ar det lite krangligt, men om han kan lara sig svenska pa det sattet ar det vart det. Jag tror att det latt blir att man talar majoritetsspraket mer och mer om man borjar gora det i vissa situationer, sa jag forsoker verkligen vara konsekvent nar jag pratar med min son. VI har turen att bo i en ganska liten univesitetsstad med manga utlanningar pa en liten yta, sa i lekparken talar majoriteten av foraldrarna ett annat sprak an engelska med sina barn (fast jag har markt att manga blandar mycket vilket jag absolut forosker undvika). Hur som helst gor det att ingen reagerar direkt nar jag pratar svenska, tycker pa sin hojd att det later lite exotiskt, men det kan jag bjuda pa...

Här är en till som har en 6 åring som pratar flytande engelska och svenska. Pappa är engelsman. Hon är född i Belgien men vi flyttade hem till sverige när hon var ett år. Hon pratar obehindrat båda och är lika duktig på båda.

Frederik254.. Det fanns en tid då hon sa vissa ord bara på engelska och inte på svenska fast det ändrade sig igen. Det är en period då jag tror att de säger det ordet som är lättast att uttala.

Jag pratar bara svenska och min man endast engelska med henne.

Har följt diskussionen om hur ni gör när det är kompisar/andra vuxna med som inte kan det språk som pratas med barnet, men hur gör ni när det är en av föräldrarna som bara kan ett av barnens språk? Som i vår familj, när sambon och vår tjej pratar kantonesiska och jag ej förstår. Skall sambon då ta det hela på svenska också - känns kanske omständigt?

Här i Finland är det jättevanligt med tvåspråkiga barn. Mina syskonbarn talar flytande finska och svenska. Själv har jag fått kämpa med finskan sen klass 3 i lågstadiet... Och det flyter fortfarande inte! :)

Malin..min man kan inte svenska. Det sker naturligt att jag översätter efter jag har sagt meningen på svenska. Jag säger allt två ggr känns det som ibland men man vänjer sig. Ibland får jag säga det på franska också. Bara skoj tycker jag.

ily: jag såg att jag skrivit lite knasigt. Han pratar engelska inne på dagiset med mig och så fort vi kommit utanför dörren byter han till svenska skulle det naturligtvis stå...
Och ja - vi valde namnet just för att det uttalas lika på båda språk, kände det var ganska viktigt för mig. Och sedan passade honom också för han såg ut som ett litet lejon med massa hår när han föddes. Och kämpade som lejon gjorde vi både han och jag under 56 timmar för att få ut han...

Vad kul med en sådan här tråd. Mina barn är också tvåspråkiga svenska/engelska och det funkar hur bra som helst. Stora pojken var 6 år när jag träffade min engelsktalande sambo och nu vid 10 års ålder pratar han flytande engelska utan probelm. Dottern är bara snart 1½ år men hon förstår lika mycket engelska som svenska och säger några få ord på båda språken.

Rutiga Rutan: 56 timmar? Hu! Gillade din beskrivning att han såg ut som ett lejon - gulligt.
Var bor ni? (Kan kolla på englandstråden men känns lättare att fråga här......)

Jag kan bli orolig över leos uttal. Han pratar jätte mycket men uttalar väldigt många ord fel. Samtidigt så får han aldrig bekräftelse - säger han t ex 'babil' (lastbil) så säger jag 'lorry'. Ibland så säger jag 'yes, lastbil - lorry' men det känns också galet.

Tror att uttal är något som faller på plats såsmåningom?

Hur gör ni?

ily: Jag tror att man får ge det lite tid med uttalet, de provar sig fram ganska länge.
Någon i Englandstråden tipsade om att de säger typ: "Mamma säger lastbil, Daddy says lorry" Det tyckte jag lät kanon så det kör vi med här hemma.