SYLTFISK

Stavar som en kråka....

Har precis dödat en tråd http://familjeliv.se/Forum-4-46/m20043537.html Kan avslöja att jag är väldigt nära släkt med anonym ssk

Jag vet inte. Just nu i Malmö är det ingen kö alls, och beräknas inte bli någon heller, men däremot räknar de med att det tar ca fem månader att ta sig igenom processen med utredning och samtal och så.

Jag räknar med att det blir vanligt mvc om inget tillstöter.

Skönt att ni äntligen ska få tid att sätta er ner och snacka. Vi har kommit fram till att vi alltid pratar bäst på ikea, av någon anledning.

Ursäkta att jag försvann. Fick ringa runt till grannavdelningarna och leta efter ett läkemedel. Men nu är det ordnat.

Jaha, ok. Herregud vad dålig koll jag har. HAde väl varit bra om det alltid krävts fem månaders utredning och samtal innan barn.

Ja, det ska bli bra att prata om det ordentlig. Ok, IKEA funkar. Kanske borde prova.

Man vet att man är sugen på barn när man sitter hos grannen, och deras fyraåring bråkar och skriker, och det enda man kan tänka är "en sån vill jag ha".

Annars pratar vi alltid väldigt bra i bilen.

Ja, precis. När man inte längre hör bara skrik och bråk och ser slem och snor och bajs utan ser den lilla underbara bebisen bakom allt sånt. Det är verkligen så man vet. Nu är det ytterligare en på jobbet som är gravid. Jättekul för henne med jag vill ju...

Vi pratar bäst i sängen tror jag, eller vid tv:n. Vi pratar aldrig om något viktigt vid matbordet tyvärr.

Är du en sån tråddödare?

Jag gillar egentligen inte att prata i sängen. Eller jo, prata går bra, men inte processa och bearbeta. Men det är ju oundvikligt.

Jag tror att vi pratar bra i bilen för att det finns något annat att koncentrera sig på, samtidigt som vi är helt utlämnade åt varandra. Och så behöver man inte titta på varandra, vilket kan underlätta ibland.

Det är inte bebisen som lockar mig. Faktiskt. Jag tycker att det är roligare med barn när de är lite äldre. Därmed inte sagt att det inte är underbart med bebisar.

Nu försvann jag igen. Lite att pyssla med på jobbet.

Japp, jag är en sådan tråddödare. Har lite svårt för folk som skriver lögner och försöker få andra att tycka synd om dem.

Prata i bil är nog rätt bra men vi har ju ingen bil så det blir lite svårt. Vi pratar ibland i sängen när det inte är superljust, allstå då behöver vi inte sitta och titta varandra i ögonen och prata om saker som kanske känns lite jobbigt. Lättare då att ligga brevid varandra i lite halvmörker och prata.

Tidigare var det bara bebisen som lockade, nu är jag mer lockad av att ha en ett- eller tvååring. Gillar bebisar men helt nyfödd är ju inte så jättekul jämfört med en 5 månaders lite plutt. Det händer ju mycket mer då.

Det är lugnt. Jag förstår att du har jobb att sköta.

Jag är rätt skeptisk nu för tiden. Jag råkade ut för en sån grej en gång. Det var ett forum och en mejlinglista där jag var ganska aktiv, och vi var några stycken som brukade "umgås". En av tjejerna hade lite problem - bodde hos sin mormor, hade problem med killen, lite sånt. Och vi engagerade oss. Hon var den yngsta bland oss, sexton år eller så. Efter ett år bodde hon kvar i huset, mormor hade blivit skjuten, killen hade friat med röda rosor och en diamantring och flyttat in. Bästa kompisen hade flyttat in och var gravid med tvillingar, och hennes kille stack efter att ha gjort alla möjliga taskiga grejor. Ja, du förstår. Saken skruvades upp mer och mer, och vi gav mer och mer. Tills någon insåg att det inte var på riktigt. Tjejen satt och hittade på alltihop. Man blir lite desillusionerad.

Ja, det är skönt att ligga i halvmörker och prata. Och det är skönt att bara kunna somna efteråt, om det har varit en tyngre konversation.

Tvååringar är döroliga. De jag har träffat i alla fall. Niomånaders är också ofta rätt lattjo. En liten bebis är väldigt söt, men äter mest, och sover och bajsar.

Men, är du fortfarande vaken?! Du brukar vara väldigt tomt vid denna tiden annars

Det är otroligt hur mycket folk tror de kan lura andra. Men, hur otroligt låter inte det du skriver nu i efterhand men sånt tror man ju på när man är mitt uppe i det. Blir så irriterad över hur mycket falskt det finns. Och sedan har alltid dessa människor en grupp snälla, blåögda människor runt sig som försvarar dem mot allt. Trist att behöva förklara att de blivit lurade. En annan sak som är så synd är ju att dessa snälla männsikor ger så mycket av sig själva i engagemang, tid och ork till denna människa som sitter och ljuger dem upp i ansiktet.

Tvååringar är så himla roliga, springer runt och babblar mest hela tiden. Sedan kommer treårstrotsen *ryser*