SYLTFISK

Ja, jag är fortfarande vaken. Jag sitter och jobbar. Jag får så lite gjort på morgnarna, så jag har bestämt mig för att sova lite längre, jobba på eftermiddagarna, och sen fortsätta när min fru går och lägger sig. Inte idealiskt, men vi ska prova fram till semestern.

Ibland vill man ju bli lurad. Man tror inte att folk luras, man gillar att känna sig behövd, och man blir så känslomässigt engagerad att man inte riktigt tänker efter.

Jaha, du är en som jobbar bäst på natten. Jag är mest med på dagen, helst fm. Åtminstone när jag pluggade. Hade jag inte startat före 10 blev det ingenting gjort den dagen. Men eftersom jag jobbar natt så måste det ha ändrats.

Det är kanske så, att man vill känna sig behövd och som att man gör en insats. Med tanke på mitt yrkesval så är väl jag en sådan. Men jag hade blivit förbannad om jag lade så mycket kraft och tid på någon som ljög för mig men alla kanske inte resonerar så. Jag fick ju ganska mycket mothugg direkt efter mitt inlägg i tråden som jag länkade till. 

Ja, jag har alltid varit sån. Nu börjar jag dock bli morgonmänniska. Jag vet inte. Ingenting stämmer riktigt, men... Det är trist att inte sova ihop, så efter semestern återgår jag nog. Eller försöker hitta en medelväg - typ att få lite gjort på förmiddagen så att kvälls-/nattjobb kan begränsas lite.

Jag tror att det där med att känna sig behövd är en väldigt stark drivkraft.

Riktigt trist att inte sova tillsammans. Vet precis hur det är. Nu jobbar både sambon och jag natt och de senaste två veckorna har vi jobbar olika nätter, jag mån tis, han ons tors och jag fre, lör och sön. Sedan tvärtom veckan efter. Trist. Men fre och lör är vi hemma båda två!
Konstigt när det plötsligt ändras. Jag var väldigt morgontrött när jag var liten, när jag var kanske 17-22 så var jag otroligt morgonpigg och gick upp vid 7 även när jag var ledig. Nu sover jag utan problem till 13 om jag får och sitter uppe till 03 på kvällarna. Men efter sommaren blir det ändring på det eftersom jag kommer jobba dag istället och då behöva gå upp vid 05-tiden på morgonen.

Det måste verkligen vara en stark drivkraft att känna sig behövd. Få pyssla om någon och vara beskyddande och "mammig". Synd om det går till överdrift bara.

Jag föredrar förstås att vara vaken tillsammans, men det märks att det är något som saknas när man inte sover ihop. Jag borde ta mig i kragen, bli mer strukturerad och jobba snabbare och ordentligare, men det är så svårt.

Jag har ju gått upp med henne på morgnarna, vid sex, och satt mig och börjat jobba. Vansinne, egentligen, om jag kan få sova till nio och ändå hinner få färdigt.

Men det är inte lätt att förändra sitt sätt att jobba. Det tog ett år innan jag kom in i rätt takt när jag pluggade och det tog tid innan jag hittade rätt dygnsrytm när jag börjat jobba.

Jag skulle inte frivilligt gå upp tidigt om jag inte måste, det ska jag erkänna. Sedan kan jag gå upp och säga hejdå eller hjälpa till med någonting tidigt på morgonen om jag direkt kan stupa i säng.

Nej, det är jättesvårt. Och det är svårt att lära sig att vara strukturerad när man inte är det. Och det är svårt att låta bli att hänga här.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. Tack så mycket för pratstunden!

Godnatt (morgon) sov så gott. Tack detsamma.
Vi får höras en annan dag.

Godmorgon nattugglor
Nu är det snart dags för mig att gå till jobbet.

Ikväll kommer sambon hem, det ska bli skönt. Är så ensamt utan honom i veckorna.

Vår bil kommer troligtvis inte dyka upp förrän ca 17/7, då min semester är slut.
Så nu kan det bli så "jobbigt" att vi blir utan bil i ca 2 veckor, men vi får se hur det blir.