Det värsta sveket...

Shootking: Ja, du har rätt, alla reagerar nog olika på livskriser. Jag har förlorat en del vänner under detta halvår som gått sedan allt brakade loss. Vänner som jag säkert tror menar väl, men som delger mig sin åsikt om mina val och min mans beteende. Jag har aldrig slutat älska min man i grunden, men kärleken är djupt skadad. Att då få höra vilken "skit" han är (ett av de mildare uttrycken) blir ju också att vrida om kniven ännu mer hos mig, eftersom jag väljer att stanna och försöka förlåta. Jag hoppas du har vänner omkring dig som kan ge dig stöd, utan att ifrågasätta varför du gör de val du gör med ditt sätt att klara situationen.

Anonym (Berörd):

Kan bara säga precis! Med risk för att bli missförstådd och påhejjad över att jag ska lämna henne och att hon utnyttjar mig osv så kan jag bara säga att jag är övertygad om att hon också behöver prata med vänner och andra som INTE dömmer henne för det hon har gjort utan som istället hjälper henne att förstå varför.

Självklart behöver jag också få höra att det hon har gjort är fel, men samtidigt så kan jag inte stanna där. Jag måste gå vidare och de som jag har runt omkring mig som hjälper mig kan ju inte heller stanna i "hata-fasen". Det hjälper ju inte mig när jag ska gå vidare.

Men här på forumet är det lugnt, jag uppskattar varje åsikt, positiv som negativ. Så välkomna att uttrycka er i min tråd!

Jag säger det igen, du ÄR en mycket klok man! Helt rätt inställning, din fru ska skatta sig lycklig över att få vara med en man som du!

Shootking: Ja, det blir en komplex process. Det är ju att försöka ta in och förstå att det faktiskt har hänt. Ilska, harm, sorg och en massa andra känslor i en salig blandning. En förlåtelseprocess parallellt med en sorgeprocess. Just sorgeprocessen har tagit mycket av min mentala kraft, eftersom det var ett ofött barn med i bilden. Sorgen över barnet och sorgen över att livet tagit en vändning jag aldrig i mitt liv hade kunnat tänka mig. Sorgen över att ha fått se sidor hos min man jag aldrig hade anat han hade. Så mycket smärta. En period kunde jag känna glädje parallellt med sorgen, och det var en befrielse. Jag fick ett smakprov på hur en framtida känslostatus skulle kunna se ut. Men det går upp och det går ner.

Vilken soppa! Först måste jag ge dig en stor eloge för ditt sätt att uttrycka allt. Vad jag förstår så är det inte så länge sedan du fick reda på allt detta och ända skriver du på ett sådant moget sätt. Du spyr liksom inte bara en massa agg utan är saklig, vilken tur hon har som har en som dig. Det läskiga med allt är när folk planerar och håller saker hemliga, varför? saknas det spänning?? om det är så och man älskar sin man ska man ärligt kunna säga det först, att man saknar något och det är trist. Man hoppar väll inte på en kollega och får utlopp för allt man inte får hemma. Eftersom dom har varit så "duktiga" på att planera allt så bra med bilparkering osv VARFÖR har dom inte varit lika duktiga på tex preventivmedel?? tänk om hon skulla vara gravid, konsekvenser av sitt handlande. Helt ärligt ni har ett litet barn tillsammans som är det finaste man kan göra tillsammans, ta hand om er. Ställ henne mot väggen en gång till och visa att du inta accepterar detta, på allvar, låt henne inte köra med dig.

Lycka till! Det finns alltid en lösning på allt. Det gäller bara att hitta den. Men den som söker finner.

Många kloka ord bara sedan igår. Idag är det två månader sedan jag fick veta om min mans otrohet. De senaste dagarna har jag varit väldigt arg. Jag är arg på att han inte tar initiativ till att prata om det som hänt och hur vi går vidare. Jag blir ensam i att bära ansvaret för att hitta vägarna framåt. Han vill helst bara ignorera det som hänt och leva vidare. Freds inlägg har väl peppat mig i att ställa krav. Har bestämt mig för att säga till honom att jag flyttar till mina föräldrars stuga efter skolavslutningen. Det är nog bra att få stå på egna ben utan att barnen oroas. De brukar åka till mormor och morfar så det är inget konstigt för dem. Kanske kommer du också att komma till fasen att ställa mer krav. Det har som sagt tagit mig två månader att komma hit. Om han inte är beredd att satsa så finns det ingen framtid att satsa på. Detsamma gäller för din fru. Kanske är det som någon skrev att hon inte begriper vad hon riskerar förrän väskorna är packade.

Sedan är det en sak jag inte håller med resten av gänget här om. Det handlar om att berätta för hans fru. Jag kan ärligt säga att jag inte hade velat veta. Jag förstår de som skriver att hon också har rätt att veta och få göra valet om hon vill stanna hos sin man. Hjärnan kan väl tänka så, men hjärtat säger att hennes man själv måste göra detta. Han får ta ansvar för sitt svek. Han måste göra valet om han ska fortsätta vara otrogen mot sin fru. Detta är hans och deras problem och inte ditt.

Vad gäller din frus vara eller icke vara på jobbet måste hon som jag ser det göra slut ordentligt med mannen där. Säga till honom att hon ångrar det de haft tillsammans och att det inte blir fler kärleksmöten. Om du könner att du fortsätter oroas måste hon söka sig till en annan arbetsplats. Om hon inte får vara kvar pÅ drömjobbet är det väl priset hon får betala för att få fortsätta leva med sina drömmars man.

Bedragen: Så sant så sant det sista stycket du skrev.

Tittar in för första gången. Vad vackert och känslosamt skrivet om en sådan eländigt rutten sak! Speglar din personlighet och jag kan som många andra konstatera att den är av en klok sort.

Du påminner en hel del om hur jag tror att min man skulle reagera om jag skulle vara otrogen vilket verkligen INTE är min avsikt i detta liv. Vi har bara diskuterat saken väldigt noga och ingående trots att vi aldrig varit nära någon otrohet. Har delat livet tillsammans i 11 år sedan tonåren. Han är redan nu beredd att eventuellt förlåta och gå vidare om det skulle hända. Där är något som gör att tom. jag reagerar och tänker; jag skulle vilja att han verkligen var arg på mig och tog ut sina agressioner (för en otrohet är såklart det mest URKORKADE man kan göra och jag antagligen skulle vilja höra hur fel jag gjort för mitt eget samvetes skull. )...för han är just en sådan go och snäll människa som inte är bitter för något alls, lite som jag uppfattar dig.

Det är något av det där manliga som Fred skrev om som jag också vill uppmana dig till. Hon kanske också behöver få se dig ordentligt arg, bli ställd mot väggen osv. Få se att du verkligen inte accepterar en sådan sak av en människa som du älskar, för det är ju ett bevis på kärlek som hon kanske vill höra från dig. Sen är det ju en annan sak hur du skall klara av att "visa kärlek" till henne i denna situation. Jag skulle ha väldigt svårt för saken...Och om du vill fortsätta att satsa på ert förhållande, vilket du verkar vilja, vilket är oerhört starkt.

Hennes reaktioner verkar ju helt märkliga, inte en tår från henne ännu heller? Hon kan verkligen inte må bra...hon verkar ha en lamhet och likgiltighet på dina beskrivningar som jag tycker skulle göra det hela ännu värre att tas med. Hoppas knutarna skall kunna redas ut på terapin sedan.

Tycker också sambon till mannen hon haft ihop det med behöver få veta om saken. För att verkligen få reda ut hela härvan borde alla slöjor bort från alla inblandade.

Anser helt klart att hon borde vara villig att byta jobb för er skull. Det låter helt orimligt i min tankevärld att hon skulle fortsätta jobba dagligen med den man hon haft ihop det med, och då verkligen haft ihop...nä usch.

Helt klart bra för dig att komma bort ett tag och rensa tankarna. Önskar dig all kraft och lycka i fortsättningen!

Jag lider med dig verkligen.

Om min sambo skulle göra något sådant skulle jag åka raka vägen till hennes jobb och spöa skiten ur killen, skära tasken av honom så hon inte skulle ha någon "nytta" av honom längre. Sedan skulle jag göra allt i min makt för att trycka ner min sambo under pågående separation. Lägga ut nakenbilder på henne på Internet, sätta upp bilder på ICA m.m. m.m.

Eller, näääää... Jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra, men visst kittlar det i hämndbegäret då man tänker sådana tankar.

Detta är det största svek man kan göra mot någon och ändå väljer vissa att göra så här.

Helt klart ska hon byta jobb, hon bör ju fatta hur du känner det var gång hon åker till jobbet, hon måste ge dig en chans att må bra och fungera i vardagen, du har ju också ett jobb att sköta, och det är inte lätt att sköta det då du hela tiden kommer gå och vara orolig.

Just nu känner du dig säkert svag, och du känner att du inte vill mista henne, och det snurrar säkert av frågor i ditt huvud, men om ett tag kommer du känna dig starkare. Frågan är om du då kommer kunna leva med detta svek.

Jag har själv blivit sviken på ungefär samma sätt.
Min medicin var att göra mig mindre och mindre beroende av henne, göra egna saker, se till så JAG mår bra, träna hårt, umgås med andra, förbereda mig mentalt på eventuella svek, detta så man har en hyfsad grund att falla ner på.

Hoppas allt löser sig för dig.

Ingen tvekan om att din kärlek finns där. Du älskar din fru på ett sätt som verkligen är guld värt. Du är en stark man.

Min man har nästan nyss råkat ut för samma sak...läs "Smittat maken med Klamydia".
Jag orkar inte se han lida längre...
Finns det nåt i hela världen som man kan göra för att det ska kunna kännas lite bättre för honom.
Jag kan inte be om ursäkt,för det finns ingen ursäkt i hela världen som ursäktar otrohet.
Jag älskar min man och är så glad över att han älskar mej så mycket så han vill att vi ska försöka gå vidare...bearbeta och fortsätta våra liv tillsammans.

Nu tar vi en dag i taget och hoppas på det bästa.

Önskar er lycka till!
ÄLSKA GLÖMMA FÖRLÅTA,men jag vet inte om otrohet räknas in där.