100 +

Japp nog ahr vi det bra här inne alltid!!

J fer- gratinerade rödbetor med chevre...mums....men jag tror jag har ätit upp min rödbetskvot iallafall för resten av den här månaden...

Kursen igår var skoj, rikitgt roligt ser fram emot nästa gång på torsdag. Dessvärre har jag upptäckt att det spinningpass jag tänkt gå på på onsdagmorgon inte börjar förrän om två veckor! Hmm..nu måste jag tänka om...

Emmiez--> Åh, har du nåt recept? Det lät gott... Fick en bok om matbröd i present av några vänner - undrar om de gillar att jag bakar

Ja den här tråden är verkligen kanon! Är så skönt att ha folk omkring sig som förstår vad man går igenom och att det inte bara är att "sluta äta" för att gå ner i vikt.

Usch. Känner mig helt off idag. Antagligen för att jag vaknade ett redan. Är helkass i magen också, likaså lilleman (som precis slutat med blöja - förstå hur icke-kul det är!) och jag vette tusan vad det beror på. Sen känns det lite sorgligt att sluta med det jag håller på med på jobbet, ska börja med nya arbetsuppgifter på måndag. Känns som man redan är uträknad på nåt sätt i spolningsgänget...
Blärk så deppigt det blev.
Ska laga mat nu, så blir det nog bättre sen Lär nog ladda in en bok eller nåt i mp3n också så jag har nåt skoj att se fram emot inatt.

*kram* på er!

Jojja: här är receptet

Ingredienser:
50 g jäst
5 dl ljummet vatten
2 tsk salt
1,5 dl solrosfrön
12 dl fullkorns dinkel mjöl

Gör så här
Smula jästen i degbunken och rör ut den med vattnen salt, solrosfrön
Häll i mjölet lite i sänder. Arbeta degen kraftigt med degkrokarna - den blir något lösare än annan bröddeg.
Jäs degen övertäckt i ca 30 minuter.
Lägg degen i två brödformar, eller direkt på plåten.
Grädda i nedre delen av ugnen i 225°C i 15-20 minuter.

 

Det gick väl ganska bra igår hos läkaren, men jag är lite besviken ändå. Första besöket där fick jag ju en läkare (kvinnlig) som var så himla lätt att prata med, och det kändes så gott och härligt när jag gick därifrån. Som jag skrev då, så är hon föräldraledig nu, och jag fick en annan (manlig) läkare istället nu då. Endel läkare när man träffar dem första gången, så känner man verkligen att wow, vilken bra läkare! Mmm, så kändes det inte riktigt denna gången, tyvärr. Kändes inte som att jag kom in i nåt samtal direkt, kändes inte som att han fick nåt grepp om mig (fast han hade läst i min journal) och jag fick inget grepp om honom heller. Hade saker som jag hade funderat på och ville prata om, men nu blev det inget sagt i alla fall. Jo, det beror väl mycket på mig, men det beror mycket på honom också tycker jag. Särskilt som han hade läst hur jag mådde och så, så lite besviken är jag allt. I alla fall, så var det inget fel på ämnesomsättningsprovet i sista änden i alla fall, och det var la bra. Och blodtrycket var 115/80, brukar ligga på 130/80, så det var la också bra. Och vikten går ju nedåt i alla fall, och det var väl det enda "erkännandet" jag fick av honom...

Äsch, jag är inte på humör, har jobbat inatt, är trött, och så ska jag masa mig iväg på kryddparty ikväll. Är inte _riktigt_ laddad för det!

Tack för att ni finns, ni är underbara! Många kramar till er alla. Jag läser mycket här inne, men har inte fått mig till att kommentera så mycket som jag vill. Men jag tänker på er, gläds med er och suckar med er!

♥

Pisan:
Visst är det jobbigt när man får en bra läkare o så måste man byta bort den bra till en som är sämre, hoppas det kommer funka ändå

Vår lilla bebis lever inte längre. BM kunde inte höra några hjärtslag imorse och jag blev skickad till sjukhuset för vidare undersökning, där de inte heller kunde höra något. Ultraljud visade att inga hjärtslag fanns. Imorgon ska jag till BB och föda fram vår lilla ängel som blev 14 veckor nu i vecka 17.

Vi ska få ett familjerum där vi kan få vara ifred, jag ska ta några piller imorgon på morgonen för att sätta i gång förlossningen och inom två dygn ska det vara över. Bebisen ska vi lägga i en minneslund.

Kan inte förstå att detta händer, vi som skulle få vår lilla bebis nu. Senast igår kväll kände jag lite rörelser, starkast hittills. Kanske det var bebisens adjöhälsning till oss? Vår älskade ängel.

Chania:
NEJ det skulle ju inte hända Jag som va så glad för eran skull så som du kämpade Måste vara jobbigt för er. *massa kramar till er båda*

NEJ NEJ NEJ! Sånt får inte hända! Sånt får verkligen inte hända.... Urs å fy tusan alltså... Vet inte vad att säga, finns inga ord som lindrar er sorg.. *sänder många tankar och kramar*

Men Chania, Nej!!! Ni som har kämpat så!!! *massor av kramar*

Chania--> Jag beklagar sorgen!! Det där är sånt som bara inte får hända *ledsen*