100 +

JCA: Ok. Bra med lite hemläxa. Ibland är det ju så att man liksom "glömmer" vad man har att göra med och sen helt plötsligt så är det dags igen att gå. Jag har gått på viktväktarna tidigare, fanns vissa tendenser till sånt där när orken tröt.

Jo, men att låta bli att äta godis lär jag inte glömma, HUA! MEn det gick i våras och det ska banne mej gå en gång till!

Nu ska jag gå å göra ostpaj till kräftskivan i morgon. Orkar inte egentligen men i morgon orkar jag definitivt inte...

JCA Härligt jobbat tjejen! Jo vi vet ju om din "dåliga" sommar som tydligen inte varit allt för dålig endå!

Ja... Jag är ju inte så jätteaktiv för tillfället, känner att jag inte har allt för mycket att säga just nu.. Är nog ganska inaktiv på forum överhuvudtaget just nu... Tog iaf 3 stycken långpromenader förra veckan. Denna vecka har det inte blivit en enda... Dottern har varit så satans pigg och sovit lite på nätterna så har inte haft energi. Men imorgon ska jag och shoppa ett par byxor! Tycker jag att jag gjort mig väl förtjänt av. Ska bli kul att se vad det blir för storlek denna gång. Kunde iaf ha medium på klänning i somras så hoppas hoppas jag tappat några storlekar till... Har till slutet av -08 på mig att ta mig ner till 38/40.... Kommer som sagt inte åt en våg förens i slutet av sept. Så kan till min stora sorg inte uppdatera listan än :(

Vår underbara ängel föddes 30.8.2007 17.19, en underbar liten kille. Förlossningen gick bra, och vi hade superfina barnmorskor som tog hand om oss och som såg vår kille som en levande bebis, för för oss är han vårt barn, vår kärleksbebis, absolut inget sent missfall! Vi har haft en fin stund tillsammans med honom, han fick ligga på mitt bröst i en halvtimme och vi kunde smeka honom försiktigt. Han var så mjuk och ömtålig att man inte kunde hålla honom i famnen eller tvätta honom. Men han hade långa fina armar och ben, alla fingrar och tår med naglar, ett underbart litet ansikte med näsa, mun och ögon. Ett älskat litet barn som inte fick leva på denna jord. Vi fotade många foton av oss alla tre tillsammans, ett foto av oss tre ska få följa honom in i graven. Vi fick fot- och handavtryck som ett minne. Jätteviktigt för oss så vi vet att detta har hänt, han har funnits på riktigt. Vi kan ta fram fotografierna och se på dem och veta att vi är mamma och pappa åt detta underbara lilla änglabarn.

Vi tog med ett litet gult lejon till sjukhuset som var med när han föddes, som följde med honom i hans lilla finbäddade låda i kylen och som ska följa med honom på hans obduktionsresa. Vi hoppas att de respekterar vår önskan om att de skickar honom tillbaks till oss för vi ska begrava honom som vem som helst levande person blir. Hans lejonkamrat ska få följa honom till graven och vara hans stöd, liksom vi kommer att vara med honom.

Tiden på sjukhuset har varit fin, vi var faktiskt lyckliga mitt uppe i sorgen eftersom vi hade en sån fin stund tillsammans där och jag hoppas han kände vår kärlek till honom. Vi tog in honom till vårt rum på kvällen, läste Gud som haver för honom och pratade lite med honom innan han fick fara iväg igen. Vi såg att han hade det bäst där han var. Hur som helst ville vi att prästen skulle välsigna honom och hans färd till grannstaden, och för att de skulle respektera vår önskan om att han ska komma tillbaks till oss och få en värdig begravning. Vi känner också att vi vill lägga in en dödsannons för honom med en underbar dikt som vi fick på sjukhuset.

"Du var vår lycka, vår rikedom,
Nu har du gått, vår famn är tom.
Ensam i bräcklig farkost
fann du din egen hamn.
Må du oss ändå följa
tryggt i en ängels famn."

Urs... kan inte läsa sånt utan att gråta floder.. ord räcker inte till i sånna här tillfällen..

Åh Chania jag beklagar verkligen sorgen med tårar rinnandes på mina kinder.
Fy vad jobbigt för er att gå igenom det här.
Men av det jag läser tycker jag att ni verkar otroligt starka.
Svårt att ens tänka sig in i hur ni känner och har det.
Känns ännu svårare att tänka på det eftersom man själv har en bebis på 8 veckor.
Men jag hoppas att er styrka lyfter er vidare i livet och att ni snart får uppleva kärleken till ett nytt barn, när ni bearbetat det här ni gått igenom och är redo att gå vidare.
En jätte stor kram till er och lycka till med allt.

Chania: Ni har gjort det så fint för er lilleman. Precis som lindarius skriver, ni verkar så starka tillsammans, och ni kommer gå ur den här sorgen med hjälp av varandra. Ge varandra tid att sörja, tid att prata, så kommer ni också kunna gå vidare så småningom.

Stora kramar Chania! Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom!

Ta had om varandra Chania!

och även ni andra!!

Åh Chania! Ta hand om varandra och vårda era minnen av liten ömt. Livet är så bräckligt... Stora kramar i massor till er!!