Vita hem del 6

Lisa: jag har också boken och den är riktigt mysig. Jag har hittat många recept som jag tänker prova på. Vi var dessutom på deras café senast vi var i Stockholm och ett besök där kan jag verkligen rekommendera!

Hur har ni firat Fars dag?

Ojojoj jag höll på kasta iväg ett Mateus fat idag 
När min man och jag flyttade ihop för fyra år sen kom han hemsläpad med detta fat som inte direkt har varit någon favorit här hemma.
Men i helgen när mina killar skulle ha loppis så tänkte jag JA den skänker vi Och vänder då på fatet och ser att det står Mateus.
Då blev jag snål

Tror ni man kan sälja ett sånt?

*burp* Vi har precis kommit hem från mina päron, vi har fars-dag-fikat med chokladmuffins, vit kladdkaka, nybakade kringlor och nybakade pepparkakor. Dessutom har jag firat debuten i Aftonbladet och mina föräldrar oroar sig mest över att hela lagret ska bli stulet.

Hos oss är det mest morfar och farfar som firas... Små paket med lite typiska fars-presenter: strumpor, duschcreme, snus(!), en liten whiskey-flaska och en bil-tidning. Överlevnadskit för två  50-plussare. Barnen pysslade ihop fina fars-dagkort. (Fick avbryta pysslandet när det blev alldeles för mycket klister och paljetter. )

En liten omröstning här i tråden om julgranen. Är den "din" att dekorera fritt, hur du vill och VILL du att det ska vara så?

Jag är uppvuxen med både adventsgran (med flerfärgade ljus som jag som barn ÄLSKADE att titta på) Många av våra paket från paketkalendern hamnade i den granen. Vi barn bestämde över den.

Vi har alltid hjälpts åt att pynta granarna på ovan- och bottenvåningen. Allsköns bråte, i alla möjliga sorters färger. Ögonen tindrade på oss barn. INGEN kunde ha en finare gran än den vi just pyntat. Varje krimskransig, fransig guldglitterängel och bjärtig smällkaramell var placerad med omsorg.

När jag träffade maken för fjorton år sedan blev det så att julgranspyntningen var något som mest han brann för. Traditionen hade kommit från hans far (som har devisen - det KAN inte bli för många kulor i en gran). Följdaktligen är vår gran färgrann och full med kulor av alla de slag. Maken har dekorerat själv de senaste åren, jag har varit i vardagsrummet och slagit in paket samtidigt, rimmat på verser och så har vi druckit glögg. Urmysigt!

Men...nu inser jag hur unikt det är att låta maken styra och ställa över granpyntet. Det verkar vara något förbehållet "kvinnan" i hemmet.

Har jag rätt eller har jag fel?

1. Det är viktigt att alla känner sig delaktiga i granbeklädningen
2. Det är inte så viktigt att alla är delaktiga, men de som är intresserade bör få säga sitt.
3. Eftersom det är jag som står för inredningen i övrigt så får jag bestämma även över granpyntet
4. De andra vill, men jag vet ju hur det ska se ut
5. Vi turas om
6. Alla bestämmer tema från år till år
7. Jag bryr mig inte så mycket om hur den ser ut, bara alla känner sig nöjda med den.
8. Övrigt

Snabb omröstning alltså...maten är klar...bara som en liten guide.

(Jag anar att jag är en av de få här inne som har en "grällig" gran)

7. Alla hjälps åt, alla är delaktiga och huvudsaken är att alla är med. För oss är det en julgran, ingen inredningsdetalj. Nån måtta på dårfinkerierna får det vara! Det sistnämnda är makens inlägg i debatten.

För mig blir det nummer 3. Sambon har iofs fått säga sitt men tror inte att det spelar honom så stor roll. Han brukar få välja stjärna till toppen. Vi får väl se om det blir annorlunda när Anton blir större och vill vara med och bestämma

Nublu - men så spännande...finns du med på nätupplagan? Kan du inte länka isf? Blir ju så nyfiken