Lite frågor orolig!!!

Hm... Blir lite upprörd över att du inte fått info, men det kan ha att göra med att de inte vet, och vill inte ge info om något som kanske inte blir aktuellt. Men samtidigt så tycker jag att det var en sån stor psykisk påfrestning, att man BÖR informera om vad som kan tänkas komma skall, i ditt fall.

Att jag inte fick upp min son på magen är inget jag grämt mig över, jag fick se honom som hastigast innan de gick iväg första gången, och sen en sväng till innan de gick till Neo. Men hade de inte visat honom, eller sagt nåt, och bara gått, då hade jag saknat det.

Min erfarenhet är att en förlossning är jobbigt för prematurer, de sover betydligt mer än fullgångna barn. Vid första chans, se till att ni får sitta kängru, dvs med barnet hud mot hud, liggandes på ditt bröst (som en liten groda). Ju mer närkontakt, ju fortare går "tillfrisknandet".

Att åka hem är något jag inte skulle klara. Men som det verkar så verkar ditt sjukhus vara mån om att föräldrarna ska få vara kvar, på ett eller annat sätt. Dessutom är det väl lågsäsong för barnafödande, somrarna verkar vara värst. Vi bodde på patienthotellet i andra änden av sjukhuset, inte helt ultimat, men det kändes skönt att vara nära om de skulle ringa. För det som varit min trygghet är att jag varit nära, skulle mina barn vara otröstliga mitt i natten så hämtar/ringer personalen efter mig (vilket de gjorde minst en gång med min dotter).

Kanske svårt att ställa frågor när du inte vet vad som väntar, men säg till om det är nåt mer du funderar över, praktiska frågor, hur man mår psykiskt, hur barnet mår, mm. Sammanfattningsvis; förbered dig på en annorlunda förlossning, mer intensiv och mycket fokus på barnet, lite mer tumult i och med att det kommer in ett gäng till i rummet (det upplevde jag aldrig som störande, utan en trygghet att de stod redo), några ovissa timmar, och sen mycket känslor, uppgivenhet, glädje, omtumlande, en annorlunda tid och myyyyycket fokus på bebisen. Mattider ska passas, däremellan ska man hinna sitta hud-mot-mot och pumpa mjölk. Och äta själv. Låter enkelt, men kan vara lite stressigt.

OM du får inom kort, och har tillgång till Internet, skriv gärna en rad!! Dessutom, har du frågor då med, skriv så delar vi med oss av våra erfarenheter!

Lycka till, oavsett när bebisen kommer!

(Nu MÅSTE jag sluta! )

Vill bara önska dig lycka till TS! Hoppas allt kommer gå bra!

*kram*

Har inte följt tråden från början men hoppas din lill* får stanna i magen ett tag till! Min son mådde dåligt i magen och plockades ut i vecka 36. Var då -30% tillväxthämmad men så fort han kom ut mådde han kanon. Hade det inte varit för att jaghar njurproblem och behövde stanna på sjukhuset för kontroller så hade vi kunnat åka hem inom 24 timmar. Så bara för att man är tidigt född så behöver man inte ha problem i början.

Lycka till!

Lilla K: ville bara säga att jag känner igen mig i mycket av det du skriver om tiden på neo.
Visst var det en jobbig tid i början, som sagt lite stressigt att var tredje timme amningsträna, värma mjölk o sonda, hitta en pump (oftast upptagna när man skulle ha en..) o pumpa, byta ett antal blöjor, kanske hinna äta nåt, o sen började det om...MEN jag skulle inte vilja ha tiden ogjord, jag är på nåt sätt tacksam att jag fick träffa henne tidigare, och ha en längre bäbistid, med mycket närhet och gos. Hon satt känguru (grodposition mage mot mage, hud mot hud) på mig väldigt mycket, även hemma, o senare i sjal.
Stressen för oss bestod nog i att vi precis byggt hus, och att hon kom själva flytthelgen, så jag var en hel del själv på neo första veckan, lite tufft i början då man är nysnittad o knappt kommer ur sängen :(. Vi fick dock bo där under hela tiden, det trodde jag var självklart att man fick vara med sitt barn? Det är vårt första barn, så jag kunde ju bara fokusera på henne oxå.

Läser och följer dig i det dolda men ville bara passa på att säga *lycka till* och håller tummarna för alla dagar (timmar) han stannar inomhus .

som lilla K skrev: "Du har en stor fördel som vet att det kan hända, du kan förbereda dig mentalt + att du fått praktiska tips här + att du fått medicinsk info gällande barnet både här och av BM. De flesta av oss hade inte en tanke på prematurfödslar förrän nåt hände och vips hade vi fått barn - långt innan vi var förberedda!" kan jag bara hålla med om.. mitt vatten gick kl 5 på morgonen.. kom kl 8 till förlossningen för kontroll ingen fattade något och jag skulle bara vara kvar där en stund för att sen komma upp till avdelningen. vart istället bebis kl 16.25 jag förstod nog först vid 14 tiden kanske att det skulle bli något av. lite chock artat..
massor av lycka till!! kommer kika in här och följa hur det går!

Ah, jag tänkte tanken men skrev den aldrig - RING förlossningen vid minsta lilla sak som inte känns normal! Jag gjorde samma sak som du, andades mig igenom en natt med förvärkar, min BM blev nästan lite upprörd över att jag inte ringt in... Blev sjukskriven dagen efter.

Om du inte vet att bebisen är fixerad, håll dig liggande om vattnet går (så att inte navelsträngen åker ut före bebisen och kommer i kläm). Ring förlossningen. De kommer förmodligen säga åt dig att åka ambulans in - gör då det! Försök inte vara duktig (som jag) och åka in själv. För min del slutade det med att jag fick vända vid ytterdörren och ringa ambulans, vilket slöseri med tid att ens försöka själv!