en tråd för oss medberoende!!!

Vet inte vad jag ska tro?

Vad gör man när det är såhär?

Min sambo var till en kompis i går (som jag verkligen ogillar) nästan varje gång han vart med honom har han vart påverkad av nåt eller haft nåt med droger att göra eller så är det nå annat.. Så jag mår piss när han ska till honom..
Dom har känt varandra i många år och svåra att sära.

Igår drog min sambo till honom.. Jag höll god min (vilket jag inte brukar) knorrade inte..
Messade lite och fråga vad dom gjorde, om dom hade trevligt och så.. inge knorr eller klagomål.. Kl 20 slutade jag få svar, viste att han kollade på fotboll då svarar han ofta inte.. Väntade ett tag, skickade ett till mess... Inge svar.. Väntade ett tag till Ringde sedan, inge svar, ringde igen, samma där.. Det kom fram signaler men han svarade aldrig, varken på mess eller samtal... Han messade runt 3 då han var påväg hem..
Jag frågade varför han inte svarat, han sa att telen vart avstängd, inge batteri.. skitsnack! Det kom ju fram signaler.. Jag frågade vilka som var där.. då sa han att det bara hade vart han och hans polare som bodde där.. Det trode jag inte på.. skrev till hans kompis och frågade varför han inte hade svarat när jag ringde både hem och till hans mobil.. han sa att han var upptagen, frågade med vad och han satt då tydligen och snackade med sina polare som var där.. Vart galen att min sambo ljugit.. Frågade vilka fan det var som hade vart där som jag inte fick veta... Då sa han "maria" sen kom det fram att "simon" vart där också (en riktig pundare) efter etttag fick jag reda på att "maria" är i thiland.. så hon var ju självklart inte där.. VARFÖR LJUGA? vad kan han ha hållt på med den kvällen? Sen sa han att han hade haft telen på ljudlös.. men knappast att han inte kollade på telen på så pass många timmar.. han har sett att jag messat och ringt. Varför svarar han inte?? Vi har en jättesjuk dotter hemma dessutom på 5 månader.. Tänk om det hade hänt nåt hemma och han bara skitit i att svara.

Hans kompis som han var hos har vart vaken HELA natten.. så han har ju garanterat vart påverkad av nåt mer än alkohol.

Bråkade en hel del nu på morgonen, som vanligt mer lögner och korkade meningar och påståenden. Hotade med att klappa till mig.. Han tappade 500 igår.. om han nu tappade dom.. säkert inte.. Han skulle ut och leta efter dom i morse.. ringde och hörde hur det gick.. kl var 10.20... då var han hos den där polaren och hade precis hällt upp sin första grogg... VAFAN!
vad håller människan på med? och sen det att jag sovit 2 timmar per dygn hela denna vecka för att dottern vart så gnällig eftersom hon är sjuk, har sovit och ätit dåligt.. Så skulle vara snällt om han var hemma och böt av lite.. men nej då..
Han kom hem igen iaf.. bråkade lite mer, han fick ånger och så men beslutade att dra till honom iaf.. så nu är han där och super.. Vet inte vad jag ska ta mig till. Har sagt att han får välja mellan oss och hans kompis.. då vart han sur och allt sånt.. tycker jag är dum i huvet..
Vad fan ska man göra? Vill bara lämna honom men samtidigt inte.. orkar inte det här längre, han tar för mycket energi.. vi har socutredning på oss också och så håller han på såhär. hotade med att ringa dom så att dom fixar att han försvinner.. men det tar han som tomma hot.. vet själv att jag säkert inte skulle göra det.. älskar den saten för mycket.. man hoppas ju hela tiden att det ska bli bättre..
Han verkade iaf inte påverkad av droger.. men väääldigt påverkad, men han luktade inte så myclet alkohol.. så jag vet inte vad jag ska tro... så jävla jobbigt det här!

var ett tag sen jag var här. Undvikit med flit för jag år så dåligt av att läsa allas historier. vet ju hur jävligt det känns. Nästan glad över att det är slut med killen. Ångest som fasiken. Men jag slipper iaf oroa mig för återfall. För chansen att han som gått på allt(!) i nästan 15 år ska klara sig utan att ta åtefall resten av livet är ganska minimal...

önskar att jag också kunde lämna... att jag hade kraften och modet till det
Anonym (flickvän) skrev 2008-02-09 20:50:49 följande:

Ofta får man rådet att lämna missbrukaren. Är nog också det enda rätta att göra. Men jag begriper inte hur fan det ska gå till. Hur lämnar man sitt barn, även om det är ett vuxet barn,? Jag klarar inte av att vända ryggen till min son samtidigt som jag förstår att jag i mitt medberoende även blir en stor möjliggörare.
Skjutsade honom till en stad igår som ligger nära vår bostadsort.
Han såg bedrövlig ut, sprukna torra läppar, jättemager och påverkad av nnågon nedåtdrog.
det vettigaste hade väl varit att meddela polisen, men mitt hjärta sa nej.
Älskar honom samtidigt som jag hatar honom.
Vill inte....Orkar inte....

Jag läste ett tidigare inlägg från dig och då var du tuff."inge mer skit, då är det slut" ungefär... JAg tycker det verkar som att det är dags nu... Skulle du verkligen vilja ha "avlastning" av en kille du inte kan lita på? HAn ljuger, mannipulerar och du slösar sån energi på honom istället på nån som verkligen förtjänar din uppmärksamhet: DITT BARN! Det är tufft men tänk på dig själv och ditt barn och att ni faktiskt har utredarna i hälarna. Är det värt det? Är HAN värd det? Förtjänar du och ditt barn att få livet ikullkastat för honom? Dii barn har inte bett om detta, rädda det från en destruktiv miljö!! JAg vet själv hur det är att vara totalt uppslukad av en annan människa (är där nu) så jag vet att det är skittufft att avsluta men du har ju funderat på det? Det är bara han själv som kan få honom nykter, nån annan kan inte få det. det är bara falskt hopp att tro nått annat. Jag har skrivit ett inlägg tidigare, läs det så kanske du får lite styrka. JAg hoppas du fixar detta! Bättre att dra lasset själv är att ha en bromskloss med sig hela tiden! Kram
Anonym (MTG) skrev 2008-02-09 13:13:33 följande:

varit slut förr. då kunde jag skylla alla egoism på att han tog droger. men han e fan drogfri o alkoholfri nu. likadan för det. vad ska jag då hitta på för anledning. nä. jag lovar er alla. jag mår skit. jag får ångest. jag käner inget hopp. jag vill gå tillbaka. men... jag får helt enkelt stå ut med att det känns så här ett tag.

han sa att vi ska hålla kontakten. inte hört nåt på två veckor nu. och jag hör inte av mig heller. mår faktiskt bättre av det. slipper den ständiga oron o väntan. han bryr sig inte bara o gjorde inte det. helt avstängd o inne i sig själv. vill jag slösa mitt liv på det, hela mitt liv?.. nej. jag ska vara stark nu. jag gjorde fel från början. gjorde så jag var mer rädd för att förlora han än tvärtom. slut med det nu.

och jst nu kan det bara bli bättre. på väg mot sommaren. får se hur kaxig jag är i höst :)

ska tillägga att han faktiskt dumpade mig för han "inte var redo".
kan ju hända att jag kommer vara skitglad över att han gjorde det nångång i framtiden. kan ju visa sig bli mitt livs avlastning.

Jag är hemma hos mina föräldrar nu... gjorde slut med honom igår.. han kunde inte prioritera oss före en barndomsvön som bara får oss att må dåligt.. som ständigt missbrukar och egter att min sambo vart med honom så är det alltids sturl.. där rann droppen över.. men nu har han lovat att aldrig mer träffa hono men det är försent nu.. Vet bara inte hur jag ska få ut honom.. han har hyresskulder hos kronolle, så han får ingen lägenhet, hans morsa tar inte emot honom igen.. hans kompisar kan han inte bo hos.. och sen det att nästan allt hos oss är hans.. och utan hans pengar har jag inte råd med alla mina räkningar... såå jäkla jobbigt...
men jag ska försöka vara stark nu.. nu har han visat vad han går för och vad han prioriterar..