en tråd för oss medberoende!!!

Vkf tycker jag är bra, fast det passar en "viss" typ av människor, en yngre kategori.
Rockesholm har jag bekanta som har vart på och dom gillade det. Jag själv var där en kortare stund, tyvärr funkade det inte då, men det berodde på mej och inte på behnadlingen.

Anonym (flickvän) skrev 2007-11-28 19:23:07 följande:

ANONYM (jag oxå)

Jag har funderingar på att åka till rockesholm på en anhörigvecka..
Vill du berätta vad man gör och lite om hur det går till?

Det är bara en vecka sedan, helt nytt, och ingenting praktiskt är egentligen löst på lång sikt, jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt osv men det finns ju ingen annan lösning... Och det var inget enkelt beslut, jag älskar ju karlfan, den han är på riktigt. Ser det som enda chansen för honom att få tänka själv och ta sina egna beslut också. Hoppas verkligen för min sons skull att han väljer att vara en bra pappa som finns där, hur relationen mellan oss än blir.

Anhörigvecka på Rockesholm: Man får bo i ett hus en liten bit från själva behandlingshemmet. Tar 5 min att gå dit. Man är ca 7-10 pers o alla är anhöriga på nått vis. Det man har gemensamt är medberoendet. Det blir mycket prat om "sitt" o man delger varann det man vill. Sen är det ren "utbildning" i 12 steg anpassat till anhöriga men oxå om missbruk. Lite som Alanon men mer. En del förläsningar. Vi hade en nykter narkoman som kom o berättade sin story. Sen hade vi ett föräldrapar som berättade sin story o mycket om sin sjukdom, medberoendet. Varje kväll fick vi en diskutionfråga o en film att se på. Vi kom varandra mycket nära. Vi grät o skrattade tillsammans.
Jag trodde tiden skulle bli långsam men 4 dagar bara försvann. Det var känslomässigt jobbigt, jättejobbigt men det var det bästa jag gjort för min skull sen min son hamnade i missbruk.
Jag lärde mig så mycket, o det var så skönt att träffa andra i flera dagar som förstod.
Sista kvällen fick vi gå på Rockesholms AA möte, de gjorde om mötet till ett öppet möte.
Vi kände oss så varmt mottagna, o fick höra så många rörande o fina delningar.
Efter ca 2 månader har man uppföljning en helg. Jag ska dit i Januari. Ska bli så härligt att träffa mina nyfunna vänner igen.
Man umgås alltså inte med "sin" missbrukare, så han/hon behöver inte vara där i behanling just då. Är " din missbrukare" där kan ni ses på lunch o på AAmötet.
Jag sjukskrev mig under de här dagarna.
Ni som får möjligheten att åka på Anhörigdagar, ta den chansen. Är säker på att ni inte kommer ångra er. Ni är stärkta när ni åker därifrån. Men det finns mycket kvar att jobba på.
Ta det lugnt.en dag i taget. Det viktigaste först.
Massor av kramar till alla medberoende.

Undrar varför det blev en adress av en mening på slutet? Ja inget viktigt men jag bara undra.
Vi alla som vill hörs vidare i denna stöttande o viktiga tråd.
Kram

hur länkar jag ett inlägg hit?

är det inga enskilda samtal med terapeut på rockesholm?

Min son har haft jättemycket enskilda samtal med terapeut. Men på anhörigdagarna var det inte det, iallafall inte när jag var där. Innan man åker på anhörigdagarna så får man tillfälle att prata lite i telefon med hon som håller i det. Hon ringer upp någon månad eller några veckor innan och även kvällen före.
Jag skulle tro att om man ber om enskilt samtal så kan de nog ordna det, sålänge det handlar om en själv och hur man ska orka mm. Rockesholm använder sig inte av konfrontationer, vilket vissa behandlingshem gör. De gör inte det av den anledningen att det förekommit självmord efter konfrontationer.
Man kan även ringa Rockesholm för att få information om hur anhörigdagar går till. Du hittar dom på deras hemsida.
Skriv in Rockesholm behandling och utbildning.

Själv har jag haft några otoligt jobbiga dagar. Kan liksom inte hitta något roligt, några ljuspunkter i livet. Förhållandet jag lever i existerar snart inte. Orkar inte liksom bry mig i det, känns som det kvittar.......Hoppas det snart blir tisdag, då ska jag träffa min terapeut, och det känns bra och viktigt.

Kramar till oss.

Medberoende! För 6 månader sen var jag inte medberoende, trodde jag i alla fall. Jag hade ju inga problem, de var ju min makes, det var ju han som söp dygnet runt och ställde till det och jag var ju den som tog hand om allt inklusive han.

Idag vet jag så mycket mer. Gud vad det har hänt mycket på så kort tid. jag har fått möjligheten att vara på anhörigvecka, går i terapi på soc och ska efter jul få gå i en anhöriggrupp med en terapeut från Korpberget. Min man har flyttat och jag har löst ut honom från boendet och delat allt. JAG ÄR FRI från honom!!!

Mitt ex har både diagnos som alkoholist och manodepressiv. Jag stannade för att "han drack pga hans psykiska ohälsa" när bara medicinen blev rätt inställd skulle allt bli bra "igen"!!! Men det blev aldrig bättre utan bara värre o värre. Jag fattar fortfarande inte hur man kan gå från en person som har alkoholproblem till att vara fullfjättrad missbrukare på 6 månader. Att gå från ett dåligt beteende till att supa dygnet runt och att tappa konceptet helt, att köra bil onykter, inte ta ansvar för sitt barn mm mm.Samtidigt så här i backspegeln så var han nog missbrukare tidigare, det var kanske bara jag som inte ville se utan jag försökte intyga mig om annat.

Midsommarveckan skrevs han in på Lindalen för 5 veckors behandling (minesotamodellen). Jag trodde verkligen att han skulle bli nykter och att allt skulle bli normalt. Det höll 1 dag efter han kom hem så var han igång igen och värre än någonsin. Han SÖP jämt, sket i jobbet, sket i familjen sket i allt tills han bestämde sig för att flytta helt plötsligt. Idag kan jag bara tacka gud för att han gjorde det så jag slapp slänga ut han.

Jag börjar sakta att bli bättre och känner att mötena på Al-anon är mycket viktiga för att jag ska må bättre. Jag försöker arbeta med 12 stegen och det ger mig vägledning framåt. Jag har även träffat en ny man. Kanske tajmingen inte är den bästa och jag kanske borde väntat, man han finns verkligen där för mig och jag känner för honom och det är ömsesidigt. Min magkänsla säger att detta är så rätt för mig och jag behöver verkligen lite lycka efter en så lång tid av missär.

Även jag tycker att det borde finnas en chatsida för oss som är medberoende. Al-anon har oftast bara möten en gång i veckan och jag känner ofta att jag skulle vilja gå mer. Möjligheten är ju då att gå på ACOA eller AA.s öppna möten men det är ju inte riktigt samma sak ändå.

Hoppas att detta kan bli ett forum där vi kan dela med oss och prata om saker.

Anonym (fd fru ) Vad mycket av det du skriver som jag känner igen. Trots att det var din man och min anhöriga är min son. Jag tänkte oxå i början att det här är ju han som har problem. Att det var han som var sjuk. Tänkte att bara jag hjälper honom mm mm så blir det bra igen. Jag trodde jag kunde göra honom fri från drogerna, det ska ju en mamma fixa...
Jag såg inte att jag var ju och är precis lika sjuk, förstod inte att jag var medberoende och sjuk i det. Hade och har precis samma symptom som han förutom att jag aldrig varit påverkad av droger. Idag vet jag bättre och förstår min egen sjukdom i det hela. Men det har tagit många år och fast jag vet så faller jag ofta tillbaka.
Ibland tror jag faktiskt att de medneroende lider MER än missbrukaren själv gör.
Jag går oxå på Al-Anon och har regelbundna samtal med en 12.stegsanhörigterapeut men det räcker inte riktigt. Behöver ventilera oftare och just då när det känns jobbigt.
Hoppas och tror detta blir en bra tråd för oss, medberoende.
Kramar till oss