en tråd för oss medberoende!!!

Jag som precis startat en ny relation funderar extra mycket på just mitt medberoende. Jag är ständigt rädd att jag ska fortsätta med mitt beteende gentemot honom. Jag märker hur ofta hur jag gör saker av bara dålig vana som jag gjorde förut fastän min nya inte har några missbruksproblem utan är en helt vanlig Svensson. Jag håller med dig (jag oxå)att vi lider mer än missbrukaren, även vi måste arbeta hårt för att komma förbi vårt medberoende och det är så svårt. Jag försöker prata med min nya om mina dåliga erfarenheter och mitt medberoende man jag tror inte riktigt han förstår.

"Det är ärligt att komma till insikten om att man inte blev den man ville bli. Att man med tiden utvecklade ett kontrollbehov i ett desperat försök att hantera ett liv i kaos"

Jag hittade en riktigt bra websida med en hel del tänkvärda ordspråk o annat som ovan.

www.livsfyren.se/medberoende.html

Tack ! Vilken bra sida. Mycket att läsa. Har lagt den till mina favoriter.

anonym(fd fru) jag känner oxå igen mig i det du skriver.
jag har själv levt mitt liv med en alkolist i över 5 år.
från början insåg jag inte hur stort problem han hade, försökte hjälpa. ville ge trygghet. vi fick ett barn ihop.
jag har hela tiden varit ensam om vårt barn, mitt ex har hela tiden haft fullt upp med sig själv. och som du säger, man tänker att bara han blir fri från sitt beroende blir allt bra.

han körde full, åkte fast. han skulle ta tag i sitt liv, drack inte en droppe på över 6 månader.(hans problem har aldrig varit att hålla upp, han kan bara inte sluta om han väl börjat) han började träna som en galning. helt plötlsigt åkte han fast igen, fast jag inte ens fattat att han börjat dricka igen. han fick hjälp, 12-stegsprogram. han slutade dricka.
8 månader senare beslutade jag mig för att jag var tvungen att leva ensam(även om han slutat dricka fanns problem kvar, jag mådde fortfarande dåligt av allt som hänt) han var besviken på att jag kastade ut honom när han väl ordnat upp sitt liv, jag kände tvärt om, jag vågade lämna honom för att jag visste att han äntligen klarade sig själv.

det var då mitt livs andra helvete började. jag fick känna av hur medberoende jag egentligen var. hade ingen aning om att det tagit så mycket på mig. jag började tvivla på mig själv, att jag skulle klara barnen och huset ekonomiskt(jag som alltid betalat varenda räkning, han hade ju aldrig pengar) jag tvivlade på att jag skulle orka med allt(trots att han aldrig tagit hand om barn, städning matlagning eller renovering av huset)

det har tagit mig lång tid att komma vidare. har gått hos psykolog och blivit medicinerad.
men nu mår jag bra. gifte mig i sommeras, med värdens underbaraste man. från början var jag jätteorolig att jag skulle hitta en man som bara behövde mig igen, jag ryggade för minsta lilla. men nu lever jag med en man som älskar mig, som vill ha mig här, som inte behöver mig utan som vill ha mig ändå.
visst har jag fått små "återfall" när jag trott att han ljuger, varit misstänksam osv på det sättet jag alltid fått va med mitt ex, men det behövs inte längre

livet känns underbart!

Hej Anonym. Vill bara säga att det glädjer mig att läsa att du skriver " livet känns underbart. "
Jag pratade med min son idag o han frågade hur det går för mig med Al-Anonmöten o om jag jobbade på mitt medberoende.
Han sa att det är ju inte bara jag som är sjuk, du, morsan, är lika sjuk som mig.
Blev lite konstigt glad åt det han sa. Inte att jag o han är sjuka men att han tänkte på mig oxå o hur jag har det.
Känns lite som om han "börjar komma tillbaka". Iallafall idag.
Har nu läst massor på Livsfyren, en mycket bra sida.
Kramar till oss medberoende.

Känns gott att läsa denna tråden men jag känner mig utanför.

Man vet att det finns för anhöriga men en som jag som stått bredvid i alla år för rädd för att svika kärleken?

Något officiellt förhållande har vi aldrig haft men hans trygghet är här.

Nu har han strulat till det igen å jag känner att jag har gått sönder inmbords å jag känner att jag orkar inte mer men vart kan jag vända mig?

Jag vet nu efter alla år att jag ska ej ha med han att göra mer, jag öppnar ej min dörr mer utan låter det vara som det är å om han nu dukar under så kan jag ändå inte göra något åt det.

Medberoende på högsta nivå men jag kan ej gråta.
Hans polare ringer mig å berättar att det är kris med honom men jag vägrar, jag har gått sönder nu å det känns som om jag aldrig mer kommer bli hel.

Fina du -anonym(fråga), vill bara ge dig en stor stor kram!! Om du vill så kommer du att bli hel igen, det är en jävla kamp men jag lovar att du kan!

Medberoende är ett rent helvete. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Man går sönder.
Der är lika jobbigt att vara medberoende vilket det än gäller ens barn, make, maka, sambo, kompis, arbeteskamrat eller någon annan man bryr sig om.
Hjälp finns dock att få, men ibland är det svårt att söka hjälp. Man tycker lätt att det ju är missbrukaren som har problem, det är han-hon som behöver hjälp.
Du, Anonym (Fråga), sök hjälp. Oavsett vilken relation man har till missbrukaren så kan man behöva hjälp.
Al-Anon är ett bra forum, tycker iallafall jag. Var närmaste Alanon finns för dig, kan du hitta på nätet. Kanske en samtalskontakt med någon terapeut vore bra.
Du kan bli hel igen, men det tar tid. Kom ihåg att den viktigaste människan i ditt liv är DU.
Märker att det är mycket lättare att ge råd än att själv leva upp till dom. Men jag får oxå fortsätta att jobba med att bli hel igen. Är oxå trasig.
Kramar till oss

Är det nån som gjort en två dagars anhöriggrej där den beroende är med, dvs både anhörig o narkoman? Slags anhörigdagar där man ska lära sig kommunicera o förstå varandra bättre. Inga andra är med, bara beroende o en eller fler anhöriga samt terapeut?

Jag orkar inte mycket längre till..
Min sambo har lagt ner haschet (säger han) så jag får försöka lita på det. Men imrse hittade min son gick omkring med en tablett i handen. kände hur paniken kom.. skrek på min sambo som förklarde att det bara var theralen. Joo men visst det hade likagärna vart oxycotin som jag hittade i bilen för ca 1 månad sen,,

Jag vet varken ut eller in.. vet bara att vi ligger på helt olika nivårer när det gäller det mesta.. Usch säger jag bara så svårt och veta vad man ska göra.

Jag tror tyvärr din sambo är mitt uppe i ett väldigt aktivt blandmissbruk. De där pillrena e inga alvedon precis. Erfarenheten gör att jag vet. Känner igen det mesta.