USA trad

Ah! Men vilken tur att jag köpte det också! Först plockade jag ner Cream Fraiche, sen knallade jag tillbaka till mejeriprodukterna och plockade åt mig gräddfil också!
Tack! Nu slipper jag öppna båda burkarna!

Jag har ocksa lite funderingar omkring det har med forskola. Elliot fyller tre (!!) i september, och hade det inte varit for nya bebisen hade vi antagligen satt honom i forskola atminstone en del av dagen. Men nu tanker vi att det kanske ar battre att han far stanna hos dagmamman pa deltid, och vara hemma med mig och bebisen resten for att det inte skall var alltfor mycket forandringar i hans liv samtidigt.

Dagmamman har ett pedagogiskt program och utbildning, sa jag tror egentligen inte att det finns nagonting han kan fa i en forskola som han inte far dar. Skillnaden ar att hos dagmamman ar han i en mindre grupp, far mer individuell uppmarksamhet i en hemliknande miljo. Men anda kan jag inte lata bli att fundera pa om han pa nagot satt skulle komma efter om han stannade ytterligare ett ar hos dagmamman...

En annan sak vi har funderat pa ar om vi skall satta honom i en fransksprakig forskola, men det for med sig andra problem, bla langre resvag. Eftersom vi inte raknar med att stanna i chicagoomradet langre an ett eller kanske tva ar till vill vi inte heller forandra allt nu om han anda maste byta igen snart.

Vad tycker ni?

sour cream ar narmare till creme fraise (STAVNING?!) an graddfil.

KS:
Jag tycker han ska få gå kvar hos sin dagmamma. Han är trots allt bara 2½ år och han kommer hinna (gott och väl) att gå i skolan, hamna i stora klasser med mindre uppmärksamhet.
Med tanke på att dagmamman har ett pedagogiskt program tror jag inte han missar något! Tvärtom! Han får pedagogiken OCH mer individuell uppmärksamhet än vad de kan och hinner erbjuda i förskolan med större grupper.

Det har med skolor ar sa knepigt. Vi har (anser jag sjalv iallafall) haft otrolig tur med vara barns skola. Den ar jettebra, med underbar personal, en rektor som ar ute bland barnen, och kanner oss foraldrar. Larare som har varit dar i 10-15 ar, ibland annu langre. Skolan har valdigt bra rykte, och lararna har utmarkts ofta till "arets larare" osv.

Nu sa har min aldsta dotter dessutom fatt erbjudande att nasta ar fa ga pa en nyoppnad magnetskola som riktar sig framst till barn med intresse for, och kansla for (talang) matte och andra naturkunskaps amnen. Och det ar en otrolig chans for henne!  Anser jag, da hon sedan hon var stor nog att borja prata, har sagt att hon vill bli paleontolog.

Sa nu nar vi letar hus sa vill jag stanna kvar i samma omrade, sa barnen kan fortsatta i samma skola, och Sophia kan fa ga till den har skolan nu 6-8 klass. (som det ror sig om)

Min man kanner inte lika starkt att vi maste stanna har... Men jag vill verkligen ge barnen detta.

Ja.. Men vi kan ju inte garantera heller att det blir Colorado Springs resten av livet..

Fast jag har aven hittat en skola som JAG vill soka in pa.. Och den ligger ju har..

Knepigt det dar....

Hmm... olika bud här!
Vad är ni för källa, nedrans utlandssvenskar?! Vad ska man ha er till egentligen??

Kitty: Om jag var du skulle jag absolut låta Elliot gå kvar hos dagmamman. Om verksamheten dagmamman kan erbjuda är stimulerande men samtidigt påminner om en hemmamiljö är det väl en jättebra lösning! Jag tror absolut att dagis kan vara bra för vissa barn men långt ifrån bra för alla. Samtidigt tror jag att det där som många påstår, att barn som inte får gå på dagis blir understimulerade och osociala och inte lär sig fungera i grupp är ren skrämselpropaganda från föräldrar med dåligt samvete för att de lämnar sina barn på dagis 50 timmar i veckan.

KS - tror inte heller du behöver oroa dig för att han missar något om han går kvar hos dagmamman! Han är ju inte tre ens. Håller med Pistou om att barn inte behöver bli understimulerade och osociala bara för de inte går i förskola. Min son har varit hemma med oss i ett år nu och han har lärt sig mycket på den tiden (utom möjligen typiska dagisvisor och sådant men det är ju knappast livsavgörande), inga problem att interagera med andra barn heller. NU först börjar jag som sagt känna att han saknar andra barn, främst att leka med. Lillasyster är inte så kul, hon är ju bara 18 månader.

Ska faktiskt försöka besöka några förskolor här i närheten nästa vecka, få se hur det går. Hoppas knuten i magen försvinner sen.

KS: Om jag var du skulle jag välja fransk förskola. Om vi hade möjlighet att välja en förskola med ett av våra språk skulle vi ta den. Det är ju ett fantastiskt sätt för Elliot att få möjlighet att utveckla sitt faders(?!?)mål. Och majoritetsspråket får han ju ändå, både hos dagmamman och när han börjar 1an.

KS: såg först inte att ni funderat på fransk förskola, antar att någon av er föräldrar pratar franska? När vi bodde i Sverige gick Albin i en finskspråkig förskola, jag har finskt påbrå även om jag är född i Sverige. Det var en enorm hjälp för oss att han hörde finska även på dagis! Tror inte han hade varit så bra på finska idag utan förskolan och tvärtemot vad en del olyckskorpar sa så påverkades inte svenskan negativt (det är ju oftast okunskap om tvåspråkighet som får folk att reagera med sådana kommentarer).