Svetlanas Fanclub

Marajjah: Ja, det hade jag absolut tagit upp-det kan väl knappast ingå i kommunens uppgifter att sprida kräksjuka? :-P

På mitt jobb blir man varnad (som i varning-uppsägning nästa) om man inte respekterar karantänsregeln.

Några år ställde de t o m folk från vakten vid grindarna som frågade alla som kom om de hade varit dåliga och de som inte hade observerat sina 48 timmars karantän blev hemskickade på studs.

Vi är näästan färdigstädade, men inte riktigt. Men nu är vi ju ändå båda hemma på lunchen i morgon så då kan man flytta runt det sista småskräpet efter hand medan fotografen jobbar. Känns skönt.

Alex fick en ny febertopp på 39.5 på lunchen idag, men han blir piggare och piggare och åt normalt ikväll så det fixar sig väl, hoppas jag. Varje gång man slipper sitta sex timmar på akuten/jourläkar är som balsam för en stressad julsjäl.

Nu hittade ajg mannens bok i alla fall, men moderns ansiktskräm är tydligen en kioskvältare som sålde slut på ett par timmar även här i stan. Taskig logistik av Boots att dom inte kokade ihop mer av den smörjan inför julen, alla butiker skriker efter varan men den är slut i lager. (Jag har ett och annat att säga om logistik på vårt företag men jag ska avstå från jämförelser.)

Pejo: Attans, märkte du också att det inte var sexigt med igenmurat öga? Och jag som försökte tänka positivt.
/den enögde gnällspikens fru

Jag har fått fnatt och har nu beställt ett nytt spel från popcap, nämligen Bookworm adventures. Himmel vad kul det är att trolla ihop engelska ord för att få en grön mask att spöa skiten ur grekisk mytologi, jag undrar bara vad dom hade rökt för balla svampar som kom på det...

Svärmor är för övrigt den enda jag vet som försöker sätta sockar på ett barn med 40 graders feber.

Och min kommentar på det hela är; vad fasen gör svärmor ens där när barnet har 40 graders feber!? Kan ni inte få vara ifred nån gång? Fast hon kanske var barnvakt förstås, och då tar jag tillbaka allt .

Jag skulle bli galen av att ha både min egen familj och sambons familj rännande här i tid och otid. Men jag har förstått att det inte är så ovanligt. Min fasters kommentar när vi hade fått barn var "åh, då är ni väl där varje dag nu!?" (till mamma och pappa alltså). Mamma bara "eeeh, neeej... Anders och Helena vill knappast ha oss där varje dag, de vill vara ifred ibland och de har fullt tillräckligt med att umgås med sina vänner utan att ha oss drällandes där jämt..." Tyckte faster var jättekonstigt.

Fika på stan med en kompis ikväll. Som vanligt är livet orättvist, när Anders var borta i fredags så vaknade Milla lagom tills Abbe lagt sig och vägrade somna om på många timmar. När jag är borta en kväll så somnar både ljuvt och snabbt och håller sig helt lugna hela kvällen. Orättvist, orättvist, orättvist ! Eller så ska jag bara hålla truten och vara glad för min älsklings skull ...

Julstäda... Urk .

Mumu: För det första så ringer hon bara ner huset om hon inte får komma hit och med egna ögon se att han lever och för det andra behövde jag en timmes paus efter gnäll och kläng hela dagen. Mannen hade kvällsmöte också efter jobbet så han har varit hemma totalt två timmar hushållstid idag, varav vi nu har sprungit runt i en timme och plockat med det sista, diskat och slängt ner småprylar i lådor och skåp lite hursomhelst.

I morgon kväll skulle jag kunna inventera min personliga låda i hallen och skriva vad som just nu finns i den bara för att ge er ett asgarv.

Och ju mer Bree van de Kamp man känner sig i slutet av städningen, desto mer inser man hur omöjligt det är att hålla den statusen på hemmet. *puh* Nu ska jag snacka skit och irritera folk i andra trådar ett tag.

Jag får köra bil själv till jobbet idag *dansar vidare och gnolar hysteriskt nöjt*

GRATTIS foff! Vad duktig du är!

Farfar och bonusfarmor blev magsjuka i söndags och igår (vi spenderade helgen hos dem), och i går kväll vaknade Simon av att ha kräkts ner hela sin säng. Inga julklappar är ens planerade och julaftonsgästerna börjar undra vad de ska ta med sig för mat. Vi är inte ett dyft beredda på julen och dessutom går vi nu alltså i väntans tider (magsjuka har ju ett besynnerligt sätt att fortplanta sig) Kul jul.

MEN maken är i alla fall äntligen hemma igen, så det finns hopp att det ska ordna sig med tiden. Och tur är väl det, för nu börjar ni med stor sannolikhet tröttna på mig och mitt neggande här. Jag kan lova er att jag trött själv. Hjärtligt trött.

*terkommer när jag har något roligare att säga*

Grattis foff ! Skönt att ha det fixat !

Du, Frugan... Du FÅR negga på oss. Och du gör det med all rätt, för så mycket sjuka barn som du har haft nu ett tag, och samtidigt som maken varit borta och julen är i antågande. Jag skulle förmodligen vara apatisk om jag vore dig.

Vi är klara med julklapparna och det är jätteskönt. Men huset ser mer eller mindre ut som en svinstia däremot. Men jag känner att jag inte orkar stressa upp mig över det, vi får ta tag i det till helgen. Vi ska bara ha gäster på julaftons förmiddag också, så ingen kommer att flå oss om huset inte är i topptrim. Men klart det känns roligare om man vet att huset är fräscht.

Annars har jag mest roliga saker kvar att göra; tre sorters julgodis, koka skinka och klä julgran. Samt slå in en miljon paket. Nu ÄR det snart jul !

Efter en hyfsat pigg kväll och 38 grader utan Alvedon i morse så tyckte man att sonen skulle bli bra då. Men en Alex med 38 grader har betydligt större underhållskrav än en däckad Alex eller en Alex som är fullmedicinerad, så det var gnälligt värre hela morgonen.

Så kom pappa hemspringande och vi började röja det sista innan fotografens intåg. Inom tio minuter händer sedan följande: Sonen sätter dricka i halsen och börjar hosta, mannen hojtar-hjälp papper jag tror att han kräks!! och sitter förlamad kvar i hörnsoffan istället för att ta barnet till badrummet. Just då ringer det naturligtvis på dörren. Jag slänger upp ytterdörren, hasplar ur mig nåt om nödsituation, sjuka och kräk och kastar mig ut efter papper i köket som jag lyckas lobba bort till mannen i soffan varpå jag förklarar att nej, vi har inte kräksjukan, för en skeptisk fotograf.

Då ringer min mobil och det är naturligtvis en f d arbetskollega som ringer en gång årligen och vill ge mig en flaska sprit och en chokladkartong för att jag fixade att hans familj fick stanna i Sverige. Väldigt kort och osammanhängande lyckas jag få fram att vi har mäklare i lägenheten, sjukdom och röra och kan jag ringa honom? Då ringer det på dörren igen och Alex ylar i bakgrunden medan jag iförd hemmajeans och urtvättad sticktröja försöker förklara för en supertoppuppklädd mäklare att vi inte slår vår son varje dag...eh...

*suck*

Men sen lugnar det sig, vi skyfflar runt småsakerna som man inte kan vara utan i lägenheten och fotografen instruerar. Vidvinkel heter lösningen på alla problem, vår fåniga sockerbit till badrum ter sig plötsligt helt passabel och köket är säkert flera kilometer långt. På bilderna ser det så snyggt ut så man skulle nästan lägga ett bud...

Så nu ska annonsen ut innan jul och första visning på självaste trettondagen, då tyckte mäklaren att folk är så mätta och uttråkade så de vill ut och kolla på ny bostad.

Åååååå så skönt att detta är gjort!!!

Men det känns lika bra att jag inte är på jobbet. När kollegan skulle avtackas igår så fick en kille kräksjukan under pågående aktivitet på kvällen så nu är det verkligen nära-kräket-
upplevelser här i Skåne alltså.

Mer sjukdom...... UVI på g här. Massiv C-vitamindos intagen och vattenhävning planerad. Är det något mer man kan göra såhär hemmavid?

GRATTIS FOFF!! Visst är det häftigt att köra bil alldeles själv första gången. Jag kommer fortfarande i håg känslan trots att det var 14 (!!) år sedan.

Och nu var det rakt upp i himlen med febern igen, så nu BLIR det jourläkar ikväll eftersom upplysningen tyckte så med tanke på urinvägsbesvären från förra veckan.

Vi har ett jättefint urinprov med oss, så hoppas nu att dom kan utesluta njurbäckeninflammation i alla fall och att han bara har fått ett väldigt ondsint virus.

*suck*

Och så diagnos då-dubbelsidig tyst öroninflammation, gå vidare till Kåvepenin utan att passera gå. Det är så lurigt när det inte gör ont på de små!

Men ändå skönt, för då har vi en orsak och vi kan hålla honom hemma resten av veckan, och öroninflammation kommer vi inte att smitta ner immunsvaga farfar med på söndag så det är bra.

Alex är nu redan betydligt piggare-varför blir alla barn friska så fort de ser en läkare?-men Kåvepeninet ska stå en haltimme och lösa sig. Pappa förklarade nyss att lilla visaren på klockan skulle stå på "fem över" när det var medicin/glassdags varpå sonen säger:

-Pappa pappa, lyft upp mig till klockan!!

Ja, ser man det som ett rent mekaniskt problem så är det ju den logiska lösningen...