Svetlanas Fanclub

Mutor.. ja allt är väl bra om det fungerar! Den här mamman dansade kissdansen idag.. Måste nu komma på en bajsdans också, tills det blir aktuellt..

Pejo, krya på er! Och vad härligt med Jakobs trapppfunderingar.. de har så mycket i huvudet om hur världen fungerar (och förresten har Simon kommit på nu vad "hohoho" betyder. Det betyder "hej hej hej", så nu behöver ingen fundera mer över det )

Tja, jag vet inte om mutor i allmänhet är så värst upphetsande, men just när det gäller det här så är vi beredda att göra ALLT för att det ska funka. Jag lovar, om jag kunde dansa en bajsdans med kastrull på huvudet enbart iförd banankjol för att han skulle slippa bli förstoppad, då skulle jag göra det.

Abbe fick en rolig och lite äcklig julklapp av sin faster. En bok som heter "Från glass till bajs" . Det är en vik-ut-pop-upp-upplysande-så-det-räcker-och-blir-över-bok med kanske världens snuskigaste omslag. Där är det nämligen en som slickar i sig glass med en tredimensionell klibbig slajmtunga ... Sen går boken väldigt ingående in på allt som händer i kroppen från glass till bajs. Vi har inte hunnit läsa den än, Abbe vill mest känna på tungan. Men det ska bli kul att läsa den sen !

Nappen är saknad . Ikväll var Abbe på lite för gott humör, så då var han tvungen att slänga en leksak på mig så att det skulle bli bråk och han skulle få gråta lite efter nappen på samma gång. Sen har han varje kväll vaknat efter ett par timmar och varit så arg och ledsen. Han säger inget, men det fattar vi ju att det är nappen som fattas. Vi tröstar och förstår. För det kan man ju tänka sig, har man gjort en sak VARJE DAG i över tre år, så är det klart att det känns pest när man mot sin vilja blir fråntagen det. Nu var det ju inte mot Abbes vilja, men uppenbarligen hade han inte tänkt igenom hela innebörden av att ge bort nappen till tomten. Men det går rätt bra ändå, och nu ska vi igenom det här, för något bättre tillfälle kommer knappast att komma.

Hmm. vad ger det för intryck med en treåring på Intersport, som blir tillsagd av sina föräldrar att sluta springa runt som en galning och kontrar med att hojta: "Det är mitt liv!"

Jag fattar inte vad han fått det uttycket ifrån, han måste ha sett det på TV eller nåt.. Här hemma har han iaf inte hört det

Jag ska spela Betapet för första gången. Någon som provat det?

Fru H;

Det verkar bli en talför ung man det där

Snacka om att man hade tappat hakan....

Idag har även vi varit inom på POP för att kolla in läget, det blev en skidjacka till Jakob i stl 116 (till nästa vintersäsong), 104 som han har nu är ganska så precis o 110 var egentligen lagom, därav tänkte jag ähhh jag tar 116 så kan jag ju sälja den på Tradera ifall den inte skulle passa. Köpte desstuom termobyxor till i 110. Han har ju ett par 92 som precis är urvuxna så ....

Jajaja blev ett bra pris iaf----

Vi får väl se...

Undrar varför mina inlägg blir så utdragna... ser ju verkligen ut som att jag försöker bre ut mig...

Pejo, smart tänkt.. egentligen skulle man ju köpa nästa års vinterkläder nu men.. Jag tänker inte så långt jag. Fast det borde man nog.

Ja, jiiisus, vad du tar plats här..

Haha, precis, PRECIS samma sak sa Abbe fär typ ett halvår sen . Men hemma. Sambon sa att honom att inte springa och han sa "Men pappa, jag måste det! Det är mitt liv!". Så det kanske är så; treåringars liv ÄR att springa !?

Ikväll har jag ägnat mig åt att göra en jätterolig tävling med bitar av filmaffischer, som sambon ska ha på sin fest på lördag. Han tänkte göra en själv, men snäll som jag är så erbjöd jag mig att fixa den, så han också kan vara med och tävla. De ska ha nån form av mångkamp med tävlingar, pokerturneringar och säkert en hel del Wii-spelande. Jag är husförvisad tillsammans med barnen och ska sova hos min mamma och pappa.

Det går bra med nappen nu. Den är inte glömd och fortfarande saknad, men det gör inte så hjärtskärande ont längre. Ingen gråt. Svärmor undrade om det hade gått bra och när jag berättade att han var ledsen och saknade den så tog hon för givet att han hade fått den tillbaka... Men hallå!? När ska man ta bort nappen då? Man kan ju inte ge tillbaka den för minsta tår, den har ju liksom tomten nu... Och det kommer knappast att komma ett bättre tillfälle längre fram, så det är ju bara att köra. Det blir inte lättare att ta bort den senare.

Fattiga är vi. Våra bilar kostar multum just nu. Pyspunka på två däck på storbilen under julhelgen gjorde att vi var tvungen att byta ut däcken helt idag. Och imorgon ska vi hämta lilla bilen på verkstaden. Blä för såna utgifter, det är ju inte lika njutningsfyllt som shopping... Sextusen extra har bilskruttarna kostat oss den här månaden... Tänk allt kul man kan göra för sextusen... *mutter*

Imorgon ska vi, förutom att hämta bilen, lämna lillan hos mamma och pappa och gå på bio med Abbe. Lilla spöket Laban blir det.

Annars leker vi mest med julklapparna nu. Hela familjen. Jag och sambon leker med det nya beroendeframkallande Super Mario-spelet. Abbe leker med Millas julklappar och Milla leker med allt som Abbe precis leker med. Och stoppar allt i munnen.

Vi är tillbaka från julfirande i Umeå, men jag hinner inte läsa ikapp nu. Hoppas att ni alla haft en mysig jul!

Som tack för att jag fixade en rolig tävling till sambon så pajade han min dator . Så nu är han billig ... Han har mixtrat med kablar och skit för att kolla om han kan koppla datorbilden till tv:n nere (han låtsas inte om det, men jag fattar väl att det är för att kunna kolla på fotboll på festen på lördag, så grabbarna kan komma hit jättetidigt och det kan bli en heldagsfest) och det har han gjort från min dator eftersom den har rätt Windowsutgåva installerat. Och nu har han lyckats avaktivera min bildskärm, så datorbilden är på tv:n nere medans man manövrerar blint på datorn uppe . Det är JÄTTElätt att ställa tillbaka det när man inte ser vad man gör... Han manövrerade mig nerifrån imorse, men det funkade inte att ställa tillbaka bilden, så nu har jag beslagtagit hans dator så länge, moahahahaha! Och jag ger honom onda ögat och pikar honom titt som tätt också ...

Hej på er alla och god fortsättning!
Här har julen varit ett kapitel för sig. Det började bra och trevligt med julfirande redan på fredagen med svärisar i och med att vi skulle fara söder över till mina föräldrar på lördagen.
Julaftonen blev inte lyckad alls utan slutade med att jag låg och grät och ville bara hem! Det som hände var att brorsan och hans tjej har en schäfer som är snart 2 år och livrädd för det mesta, speciellt killar. P.g.a det så får hon göra som hon vill för varje grej hon vågar är ju positiv. Det innebär att det är ok, enligt brorsan och hans tjej, att hon slickar Wilma i ansiktet och att jaga Elina när hon leker. Behöver jag säga att Elina blir livrädd!! Till slut så säger min kära make ifrån (jag vågar inte för jag är det svarta fåret som bara gör livet surt...Gör det på ett "snyggt sätt" genom att ta bort barnen, men det känne fel att barnen ska flytta på sig för en hund!) och då säger brorsans tjej att det var onödigt för att hunden är redan rädd för killar och det är dumt att göra saken värr. Maken svarade då MYCKET bestämt att Elina blir rädd. DÅ tjuter tjejen och de åker hem. Mina föräldrar säger INGENTING utan går och muttrar och när jag försöker prata med dem så får jag inget svar. Dagen därpå är min mamma "övertrevlig" så man kan kräkas. Jag vill inte fira jul med dem nåt mer och jag vill inte att de kommer hit heller. Jag har bestämt att jag ska inte ringa dem och det ska bli interesant och se hur det går när barnen (största och minsta) fyller i januari.
Vet att jag inte ska må skit, men det gör jag. Innan jul så pratade jag med mamma och då sa jag att jag inte ville ner och fira jul för att jag var rädd att det skulle hända något och då skulle det vara vi som var boven. Och vem fick rätt?!?!

Hur skulle ni ha reagerat?
Hur skulle ni ha gjort i samma situation?
Hur skulle ni resonera om framtida jular?