Svetlanas Fanclub

Bimsan, sorry, din förklaring gjorde inte att det lät bättre *ryyyyyyser x 100*

Mejram, grattis till lyckat ul! Och en lite pojke, vad mysigt! Grattis!
 
Pejo, jag föreslår lördagar, tex den 31 maj (vår bröllopsdag, men vad gör det , 7 juni (långhelg med röd fredag), eller 14 juni.

Jag är hemma och vabbar. Inte för att någon är sjuk, egentligen *suck* Liv var dålig i magen i går men magsjuka, det tycker jag är att överdriva, faktiskt. Samtidigt, jag tog beslutet att vara hemma idag eftersom Jocke bara kan vara hemma i morgon. Hade jag skickat henne till dagis idag och hon hade bajsat löst en gång hade de väl hojtat "Magsjuk!" och krävt att vi skulle vara hemma resten av veckan, och det VILL jag inte. Jag är den enda som kan vabba då och jag måste för fasiken kunna komma i gång med mitt jobb någongång, det jag äntligen fått. Det är jättedålig tajming för oss just nu och kommer vara så i en månad eller två.

Skjut mig, ni som vill, men kan man inte skilja på lös i magen och magsjuka? Eller är det ena för en person det andra för en annan? Jag vet inte, jag blir bara trött.

Men det får ju lösa sig. Nu är vi ju hemma i alla fall.

Så jag lär titta in igen

Mumu? Nån som vet var Mumu har tagit vägen? Hmm, hon brukar ju dyka upp med jämna mellanrum, men nu har jag inte sett till henne på ett tag.

Ok, hittills två förslag:

Lördag 7 juni:

Frugan och mejram

Lördag 14 juni:

Frugan och mejram

En väldigt intressant fråga är ju om värdinnan är kan dessa datum också

Det har du rätt i Fru H. Hoppas att det inte har hänt något tråkigt. Hon kanske helt enkelt har ett liv....

Så, nu har Me&Imotståndaren beställt kläder för 800:-  Fina frottékläder, klänning och shorts, prickiga tights till klänningen och en underbar tröja med korv och bröd - det måste ju bara vårt lilla korvfreak ha Förhoppningsvis lever de till nästa sommar också och i alla fall korvtröjan och shortsen kan ärvas av lillebror. Men jag tycker fortfarande att det är rackarns dyrt...

Nä, nu är jag lite trött.

Frukost, byte av kompress under protester, fan nu har han pillat sig i näsan (jag sa till tvåtusensjutton gånger igår) så där har blivit en prick bakterier också, smetar på Microcid. Precis efter behandlingen lyckas Alex ta sitt mjölkglas och ramla baklänges av stolen in i nästa stol och mjölken far över hela köket. Trösta trösta städa städa alkogel på bordet handduken i tvätten, handtvätt noga noga för båda.

För att vi inte skulle dö av tristess hemma efter två veckor bestämde jag sedan att vi skulle ut på bokrean lite snabbt coh hämta lite nytt att läsa och kanske ett spel som inte förstör våra datorer. Men så kom jag på ännu bättre- maken är nära släkt med sin bror för båda har lyckats knäcka skalet till en bilnyckel de senatse två veckorna. Så vi åkte till Toyota för att fråga vad det kalaset kostar-och det var inte kul för då ska dom göra en helt ny nyckel för 1300 kr för det finns inte att köpa bara plastskalet-DÅLIGT tycker jag, som annars diggar Toyota.

Men vi kollade på nya bilar, Alex gjorde stora ögon för alla var så fina (läs rena jämfört med vår egen ). Nästa Väla center, bokinköp, jag hade räknat ut att jag kunde få luncha i lugn och ro om det fanns en ny Barbapappabok vid bordet-det funkade hyfsat men Alex ville inte äta så mycket. Sen gav jag efter för hopplösheten och köpte en semla till honom och en bulle till mig och sen åkte vi hem.

Efter en chililunch ur frysen (hans favvis) gjorde vi ny sårbehandling under tårar och tandagnisslan och jag har nu köpt mig fri en stund med Mamma Mu-spelet. Det hjälper att höra sin son skratta högt igen efter att ha torterat honom i alla fall...och ikväll är det dags igen och jag vet inte om vi fixar detta alltså, det är djävulskt envist och det är betydligt svårare att få pilla av de torkade sårskorporna, kan meddelas.

Och fortfarande ont i halsen, men det är så lite så jag har vant mig.

...och glömde: Mannen sa igår att hans syster kommit ner till Skåne varpå jag påtalade att det är ännu en fördel med att bo en liten bit bort eftersom vi båda har svårt för henne. Och idag ringer han såklart och meddelar att hon vill komma upp och hälsa på på onsdag, torsdag eller söndag.

Tack, jag är inte frisk och jag vill inte ens ha besök av mina bästa vänner i denna röran, än mindre av nån som jag får spela teater på Dramatennivå för att stå ut med även i svärfars eller svärmors närvaro. Men men, en olycka kommer sällan ensam...

Idag är jag hemma. Dagis har planeringsdag och ingen av svägerskorna kunde täcka idag, det hade vi räknat kallt med att de skulle kunna (de brukar göra det). Vi vill inte lämna barnen till dagiset i grannkommunen, jag som har jobbat på dagis vet vilken misär det blir så jag ringde till jobbet igårkväll och ljög och sa att jag vabbar idag.

Egentligen kämms det ganska bra för huset ser ut som ett bombnedslag så nu får jag chans att göra något åt det. Jag jobbar nämligen kväll både imorgon och på fredag.

Isak har ju länge fortsatt att sova en stund på eftermiddagen, men idag gick det inte. Så nu sitter han och tittar på Bilar, mest bara för att han inte ska röja runt och väcka sin lättväckta lillasyster och för att jag ska hinna med allt som jag planerat att göra medan de sov.

Nu fattar jag ingenting. Trots idoga försök har Alex lyckats pilla sig i näsan och fått en liten bakterieprick där och då ringde jag VC igen för nu vill jag ha en läkares bedömning.

Med vid besöket är samma sköterska som tittade i måndags och menade att man inte kan behandla själv om det sprider sig till läppen och att man inte ska vara på förskolan.

Nu säger läkaren att det är bullshit (jag citerar!) och det är bara förskolan som sjåpar sig, detta är inget farligt och om bara såren är torra och behandlade så är det inga problem. Någon antibiotika är det inte tal om, vi får fortsätta hålla på med kräm och tvätt och kräm och räkna med att det hoppar runt i ansiktet ett par varv. Och sköterskan sägar klart inte ett knyst, hon låtsas som om det regnar...

Så nu får mannen börja inskolning två dar då för nu jädrar ska jag jobba, chefen ringde nyss och berättade att han har börjat planera runt mina grejer, jag måste nog släppa ett uppdrag till sidledes för att orka dra en viss elefant i mål. När han tar bort redan utdelat jobb från ens axlar då vet man att man lever!

Bara jag nu kan hålla mig från kakdisken på jobbet, har ju varit riktigt duktig en vecka här med risig hals...

Vi har hamnat i sjukdomsspiral här tror jag. Dagis ringde hem Linnea med feber i dag. 39,3. Suck, ska det börja om igen, jag börjar ju bli frisk... Vi som har planerat jättekul utedag med picknick med grannflickan i morgon. Det blir dunderkur med Alvedon och nässprej och tidigt sänggående, så håller jag tummarna att hon är bättre i morgon.

Fru H skrev 2008-02-26 13:48:51 följande: