Mamma Anna Panna skrev 2008-03-17 08:51:03 följande:
Nu har jag läst igenom hela tråden och kan inte annat än säga att jag blir förbluffad över hur mycket folk kan tycka och tänka utan att egentligen sätta sig in i hur de känner som inte får känna lyckan att bära sitt eget barn.
Vill inte vara petig nu heller men kan inte låta bli att påpeka att personer som ifrågasatt "dotter-mor-donationen" här ur barnets perspektiv, har egna erfarenheter av att inte få barn när man önskar det. Själv var jag ofrivilligt barnlös (pga singelskap så jag var manslös dessutom) i fem år innan jag blev gravid. Det du, jag slår dig med 1,5 år och dessutom är du ju inte barnlös, du har redan två barn och en man! Fast lycka för mig var inte att "bära mitt eget barn" det var att bli förälder.
När det gäller adoptioner förväntas man vrida och vända på allt ur barnets perspektiv. I alla fall gjorde vi det när jag gick min föräldrautbildning inför adoption. Men när det gäller donation blir det ibland ett herrans liv om man vågar ta upp etiska frågeställningar ur barnets perspektiv. Man ser allt ur de vuxnas önskemål om ett barn, och sen ska allt fixa sig med kärlek och att barnet var SÅ efterlängtat.