Aprilmammor 2005 [tråd 12]

Skönt att du vågade ringa, stolt över dig. Bra att de kollar henne imorgon om det fortfarande är feber!

Hej Allihop,

Malin - mitt hjärta är med dig. Det finns inte nåt som är som väntans och längtans tider...

Emejo - här kommer lite depp-pepp. En kram m a o.

Jojja - grattis till jobbet!

Nu gråter lilljänta så det blir inget "sharing" idag heller...

Åh, hon somnade...

Jag känner mig så dum som bara poppar in här varannan månad o slänger mina sorger över er utan att ge tillbaka. Men ni ska veta att det hjälper att få ventilera med er och jag lovar att jag kommer tillbaka för att oxå ge tillbaka.

Gumman är nu 3,5 månad gammal. Fattar inte var tiden tar vägen. Hon är supernyfiken på mat, sitter med vid varje måltid och gapar efter gaffeln när jag för den till MIN mun. Så idag fick hon smaka lite banan uppmosad m bröstmjölk. Typ en lillfingernagelsportion. Hon ILLSKREK när hon bara fick EN smakis så jag gav en lillfingersportion till och hon liksom "morrade" efter en sked till... ??? ... Fast det fick hon inte. Jag vill se hur lilla kroppen tar hand om bananen först. Men va coolt att hon längtar så efter riktig mat!

André har gått o blivit kär i sin lillasyster. Syskonkär alltså. "lilla gumman, här får du hålla handen", "lilla tyster här kommer leksaker", "lilla gumma, sitta hos meeeej?". Så mysigt o fantastiskt att bevittna!

C går hos sin terapeut o pratar o jag hålls utanför. Det är hemskt att inte få ta del av vad som sker inom honom. Om han går o tänker på att dra eller om han bearbetar nåt gammalt. Ovissheten är som ett stort grått moln i mig. Ett grått moln som kliar o sticks o som biter hårt i hjärtat emellanåt. Jag tycker det är jobbigt nog att ha en pluttunge att ta hand om dygnet runt o en 2,5-åring som vill lekalekaleka. Att gå i vånda är för mycket! Igår släppte en knut o jag bara grätogrätogrät i 5 timmar. C går omkring i sin värld o gör inhopp i vår värld med jämna mellanrum. Han vill inte ha några "krav" på sig. Men vad är det för krav på mig slår det mig... Att inte få ta del av sin partners liv, förutom det som handlar om "vardagsgöromål."
Som "tur" är så har jag en fantastisk vän, en speciell vän, som är terapeut och "seende" och oerhört kompetent på många sätt. Hon säger att C har en mittlivskris o håller på o försöker förstå sitt liv och sina val o därför ifrågasätter hela sin tillvaro. Det gör att jag förstår hans situation bättre, men jag vill ändå inte stå utanför. Hon säger att det bästa jag kan göra är att bara krama och krama och krama honom. Men jag vill slå nåt hårt i huvet på han. Jag vill veta vilken roll jag har i detta virrvarr. Vill inte gå o vänta på min "dom". Duger - duger inte att leva med... Det är outhärdligt helt enkelt! Och varför drar inte jag? För att jag älskar honom och vill leva med honom. Och jag tror verkligen att det är en mittlivskris han går igenom. Vet bara inte vart jag ska göra av mig själv medan den pågår. Och så är jag så trött. Så. Nu har jag skrivit av mig lite. Och snälla snälla snälla ni, detta kanske är känsligt, men... Jag är ju lite av en "offentlig" person genom våra böcker o så, så skriv helst inte mitt namn i forumet, utan använd Schamboo, för om nån söker på mitt namn så kommer inlägget upp. Kanske låter det paranoit, men jag vill verkligen inte släppa ut detta i offentlighetens ljus. Jag vill bara dela det med er. kramkramkramkramkramar m

Shamboo--> Klart vi respekterar det!
Och du, ha inte dåligt samvete för att du bara kommer in ibland, du ska veta att vi finns här för dig!! Vi har alla våra perioder när vi bara behöver kräkas ur oss Behöver du komma iväg så är det bara att hojta till, jag är ledig nästa vecka tex

*stor jäklarns bautakram* till dig och småfisarna. Vilket enormt jobb du gör!! Jag som just satt och var lite småirriterad över att inte min karl tvättat i helgen eftersom jag (!) inte har några jobbarkläder.

Du. Hör av dig om det är nåt! *kram*

Shamboo
*kramar hårt*
Det är helt enormt att du klarar det här själv! All heder till dig!

Shamboo>> uj uj, du är välkommen hit till tråden när du vill för att säcktömma, du behöver det och vi ställer gärna upp. Att få hjälpa en vän är viktigt, usch nu rullar tårarna ner för mina kinder. JAg känner så för hur du har det, Du finns mitt i vad vi andra hoppas att aldrig behöva få uppleva. Massor med kramar och du kommer att klara detta galant. Vilken  tur att du har din vän!

Shamboo: Oj, vilket jobbigt läge för dig med alla tankar och funderingar! Pratar han något med dig så du har möjlighet att ventilera dina känslor och tankar om allt det här? Bra ändå att han går till kurator och tar tag i saken, men du då? Har du möjlighet till detsamma? Många, många kramar till dig!    

Bessie: Välkomna hem! Vad härligt att ni haft det bra i fjällen och vad kul att det går bra för tjejerna att dela rum! 

Malin: Vad magen har sjunkit mot bilden innan!
Jag kollade på förlossningskliniken igår, så söta små! Sambon petar på mig och undrar om jag vill gå igenom det där igen. Nä, egentligen inte, men det var ju värt allt med D så varför inte igen? Nu säger även D att han vill ha ett syskon när vi frågar, förut skakade han på huvudet och ja "nej".

Sambon har nog fått stollerycket totalt. Igår började han prata om att han vill att vi ska byta kök. Ja, inte mig emot, men vi kanske ska göra klart projekten i källaren och påbörja här uppe isf. Vi har tänkt att riva lite väggar för att öppna upp köket mot hallen, men än är det i tankestadiet. Jag vet stilen på köket, men vill få med många smarta förvaringsmöjligheter!

Fick höra av en personal på dagis att det går magsjuka IGEN! 9 barn hade insjuknat under helgen och var hemma idag. Hoppas verkligen vi slipper denna omgången!

Vi har kommit in i en "ond" cirkel med D. När han vaknar till/drömmer på natten går vi in och lägger oss bredvid honom. Självklart somnar även vi där och nu vaknar D till varje natt och det blir att någon av oss sover kvar. Nu tror jag D blivit så van av att vi är bredvid så han vaknar till pga det och jag känner att det är lite jobbigt samtidigt som det är mysigt, men ingen av oss sover så bra i hans säng eftersom han snurrar och bökar en del.

Usch, jag har tappat motivationen på skolan lite. Vi har ganska mycket grupparbeten och jag har varit positiv till grupparbeten, men nu känner jag att jag inte lär mig så mycket av det och funderar på hur det ska gå på tentan. Samtidigt funderar jag allt mer och mer på om jag verkligen vill bli lärare eller om det inte är socionom trots allt. Nackdelen med socionom är att utbildningen är i Örebro eller Norrköping och det innebär 11 mils enkel resa, vilket gör att jag backar. Funderar på om jag ska söka till socionom och ta ställning sen, å andra sidan vet jag att jag kommer vela något ofantligt om jag skulle komma in och brottas med än mer tankar. Motivationen kommer väl tillbaka någon gång, men just nu gör jag allt annat än ägnar tid till skolarbetet..... 

Shamboo:
*kramar om*
Spy ur dig du,det gör alla vi andra också då och då-det behövs
Bra ändå att du i allt det jobbiga iallafall har en vän som du kan få ventilera litet med och som du kan få stöd av!!

Helene:
Jag tycker det är bra gjort att ens ha SÖKT till en utbildning!Jag vet inte alls vad jag skulle vilja skola om mig till eller jag vet vad,men den skolningen finns inte på svenska inom rimligt avstånd*suck* och vad jag annat skulle göra som inte var inom vården vet jag inte

Bessie:
Välkommen hem

Dink:
Krya på er! Jobbigt att han är så snuvig då han ammar
Stackars Hanna!

Ah,så var det dags för nattning av busen Oscar

Shamboo, Som alla andra har sagt. Vi finns här för att lyssna! *kram*

Dink, Krya på er där hemma!

Bessie, välkommen hem!

Malin, ja det var en viss skillnad på magbilderna! Den har sjunkit en hel del!

Så var faställandet av faderskap fixat och klart för busen i magen.

Måste bara berätta Hannas påhitt idag.
Vi var uppe och grejade lite i köket och hade så varit ett tag då lillebror sov nere. Helt plötsligt säger hon att hon ska gå ner och hämta "Gutav". Ehh? Vem eller vad är Gutav? Jaja, hon går ner och jag står frågandes kvar.
Efter en liten stund kommer hon upp igen med sin gose kanin som hon fick för snart 1 år sedan och aldrig ens har tittat på. Nu är Gustav, som den från och med idag, heter, hennes bästa kompis!
Jag förstår bara inte var ifrån det kom...

Helene
Det är inte lätt. För hur du än gör så förändrar det hur du har det idag. på alla plan, i stort eller i smått?! Och om det var värt det, det kan du bara veta efteråt.
Går i samma funderingar när det beslutsfattning på gång och jag inte riktigt är säker på vad jag vill, vilket jag sällan är. Beslutsångest är mitt mellannamn!

Har de senaste dagarna börjat fundera på om man ska utbilda sig till något. Hoppade av gymnasiet efter ettan, så jag har verkligen inget i grunden. Vill inte läsa upp mina betyg och sen högskola, det skulle knäcka mig. Men kanske går det att gå utbildning via lernia tex? nån som har koll på det?
Det är inte aktuellt som det är nu ändå, måste bli mer motiverad först. Så om 5-10 år kanske :P
Funderar på om man ska bli elektriker kanske, det ger lite pengar och är något man har nytta av att vara privat också.

Dax att få Hanna i säng för natten. Hon är helt slut trots att hon sov middag idag