I den här tråden är vi ett gäng mammor som "tjôtar" och träffas ibland. Vi lärde känna varandra i januari 2005 då vi var gravida och fick sedan barn mellan maj och augusti 2005.
Välkomna till nya tråden tjejer 
ann: samma sak fick jag, förr avr man tvungen att ha en bra anledning, det tyckte jag att jag ahde, jag tyckte jag lämna ut någon annan, men nix pix, fick inte använda anonymfunktionen på någon vecka för det. Sedan ställde jag lite frågor på forumet(för ett projekt vi ahde i skolan) fyfy Frida avr det då och tråden togs bort fortare än kvikt, hade jag inte skrivit att det avr för skolan lär ju ingen ha haft något att klaga på direkt.
Jag tror att det är så att vissa får skriva precis vad de vill och andra okända får det inte.
Jag fick också skäll för samma sak en gång. Det var kanske ett år sedan och de tyckte inte att mitt inlägg var tillräckligt känsligt för att jag skulle få vara anonym. Det var det kanske inte men vem bryr sig??
Är det någon som har testat ståbräda till det stora syskonet? Det är den enda lösningen jag kan komma på för syskonvagn känns onödigt när Liv är så pass stor. Och så ser de så tunga och klumpiga ut att jag säkert aldrig skulle orka gå ut om jag var tvungen att dra omkring på en sån ;)
Men jag fattar inte, om en tråd ligger i känsliga rummet så är väl poängen att man ska kunna svara anonymt? Vad som är känsligt eller inte är väl upp till en själv? *skakar på huvudet*
Martina: Vi har funderat på ståbräda, men än har jag inte gått långt själv med dem båda så det har inte blivit aktuellt än. De kostar ju en slant också.
Jag minns inte riktigt när vi berättade för A att hon skulle få ett syskon, men det var nog runt v 16-17 skulle jag tro. Hon var ju dock ganska liten då jämfört med era barn ni som ska ha nu, så hon förstod nog inte innebörden från början. Kan tänka mig att det blir mer längtan efter småsyskonet nu när barnen är såpass stora.
Martina: Vi köpte en ståbräda först förra helgen och jag ångrar att vi inte köpte den tidigare, för A älskar att stå på den och hon orkar ju längre utflykter när hon slipper gå själv. Om man har en "vanlig" 4-hjulig vagn kan man komma undan något billigare än vad vi gjorde som har en Teutonia Fun. Om du inte hittar någon begagnad kan jag tipsa om Nids for Kids på Backaplan, där vi köpte vår buggy board 100 kr billigare än i övriga barnbutiker. Syskonvagn var aldrig något alternativ för oss heller; jag tycker som du att de verkar lite bökiga att dra runt på.
Vi funderade jättemycket på hur vi skulle göra med syskonvagn vs ståbräda men gjorde faktiskt tvärtom.
Vi köpte en syskonvagn av modellen något smidigare (dock fortfarande som ett mindre skepp i storlek känns det som jämfört med Bugaboon) för att enkelt kunna komma iväg hemifrån och hitta på saker utan att behöva ta buss eller bil.
Till Antons dagis är det 1,5 km ungefär och till havet lika långt. Jag känner för att ta mig hemifrån smidigt och enkelt vill jag ha en vagn som även Anton kan sitta i och som jag då får plats att få med mig allt jag vill ha med i oxå.
Dock kan jag säga att hade vi fått barn på vintern tex så hade vi nog inte köpt en utan det är just friheten att enkelt gå ut och hitta på saker utomhus under sommarhalvåret som fick oss att köpa den. Dock var jag absolut inte beredd att lägga några större pengar på den utan denna kostade strax under 4000 vilket jag kände var smärtgränsen för något inköpt att ha under en kort period. Ville känna att jag kunde gå ut som jag ville och hitta på saker utan att vara begränsad av transport frågor eller att jag tar bilen för att det är enklare.
Hade jag inte bott i hus hade jag däremot inte köpt den utan det är just friheten i kombinationen med enkelheten att bara köra ut och in den i garaget som avgjorde valet.
Så så gjorde vi! Och funderar på att sedan skaffa ståbräda senare om det behövs.
Alma var 2½ år när Agnes föddes och vi köpte aldrig någon syskonvagn utan använde ståbräda. 1 år senare köpte jag ändå en syskonsulky eftersom det visade sig att utflykter och annat funkade inte utan möjlighet för Alma att sitta emellanåt. Jag ångrar att vi inte köpte en direkt. Mina kompisar (2 olika familjer) som köpt Phil&Teds syskonvagn har varit supernöjda (även barnen har gillat det), förvisso en dyr investering, men den är ju inte så gigantisk som andra syskonvagnar. Jag är m a o för syskonvagn. Ståbräda tyckte jag var skit. Otympligt, tungt och svår manövrerat över trottoarkanter.
Jaha, det var ju många olika bud;) Men jag tror att jag vill börja med ståbräda och se om det funkar. Eftersom Liv ska vara på dagis under veckorna så är det ju bara på helgerna som jag behöver ge mig ut på lite längre äventyr med båda barnen och då kan ju Fredrik köra Liv i sulkyn. Till dagis har vi 100 meter så dit går Liv redan själv...
En annan sak. Tror ni att barnmorskorna bryr sig om sk förlossningsbrev? Sedan förstår jag inte riktigt vad meningen är med att skriva ett. Alla vill väl undvika bristningar och sugklocka och få bedövning om man måste sys? Måste man verkligen påpeka det?
Jag tyckte att det var lite olika hur de verkade ha läst brevet (hann med några st bm under tiden). För mig var det viktigaste att skriva lite om hur förra förlossningen påverkade oss och hur oerhört viktigt det var för mig att få vara i lugn och ro med bebisen efter förlossningen. Så om det är något du verkligen vill förmedla så skriv ett brev annars behövs det inte tycker jag.
Jag hade ju en riktig drömförlossning förra gången så jag önskar mig en exakt likadan... Det ska ta max fyra timmar, jag ska inte få några bristningar som behöver sys och det ska räcka med lustgasen. Men om jag skriver det så kommer de nog tro att jag är helt knäpp, hihi.
Jag skrev förlossningsbrev när jag skulle ha Alice. Jag kan inte få EDA pga en ryggskada så jag ville vara säker på att BM visste detta. Den här ggn kommer jag även att skriva att jag definitivt inte vill ha sterila kvaddlar! Det var det värst jag varit med om. Om man inte har några speciella "krav" så är det kanske inte helt nödvändigt med förlossningsbrev.
Har nog tänkte mest på ståbräda; Alice kommer ju vara 3½ när bebisen kommer. Det är dock 15-20 min rask gångväg till dagis och en del av vägen måste vi gå utmed en 70-väg utan vägren, så det känns ju inte bra att låta henne gå själv där. Annars gillar hon att gå, men att gå dagliga långpromenader med hunden kan bli lite övermäktigt. Även om det kommer vara vinter när bebisen är liten kommer vi ju vara tvugna till promenader varje dag. Det kanske får bli en vagn iaf. Vi har ju dessutom tankar på ett tredje barn sen (även om det just nu pga illamåendet känns oöverstigligt) o då kommer det ju definitivt behövas.
Vi Kommer nog försöka vänta så länge som vi kan med att berätta för Alice, hon kommer nog tycka det är väldigt lång tid innan syskonet kommer annars. Tycker det är lite jobbigt att veta när man ska berätta annars. Familj o nära vänner vet, det har ju varit svårrt att dölja pga illamåendet. Men jobbet och en del vänner vet inte än. Känns som lite balansgång mellan att mna tycker det är lite tidigt att berätta och att man vill få förståelse för att man är trött och mår dåligt.