Vita tråden del 8

Och bara därför BLEV det avdelade stycken, men jag vill inte känna att det är som en rysk roulette hela tiden.

Nu är ju fortfarande en lillstinta gentemot en annan Kajsa...jag fyller modiga 34 år den 20:nde juli och stolt är jag för det...jag har nog aldrig varit vackrare.

Hihi..kul att det inte bara är unghästar som driver runt på de här vita hagarna! Jag kunde nog ha känt mig vacker under min uppväxt, under andra omständigheter. Men sorg, taskig hållning på grund av att man inbillar sig att man är FÖR LÅNG, en lite halvsnål far som inte vilka klädesbehov en dotter kan ha samt väldigt taskigt självförtroende generellt och lägg till oerhört BLYG på det också och avsaknad av en hårfrisör (eftersom jag inte vågade ringa och boka tid för klippning och därefter inte ville be pappa om pengar). Alltså...det jag menar med detta är att jag verkligen känner mig förbaskat snygg idag....hihi...på riktigt. Och uppskattning och kärlek av maken varje dag, trots att vi varit tillsammans i femton år gör sitt till att bygga upp ett enormt EGO. Han ger mig de mest otroliga komplimanger varje dag och idag köpte han mig FEM par skor!! och blev sur på mig att jag inte köpte en klänning som kostade 800 kronor. På riktigt sur. Jag har aldrig varit vackrare och jag har verkligen inte känt mig vackrare än nu.

Och här ni ett klassiskt exempel på pissplus igen...inget radavstånd så allt blir en endast oläslig grööööt.

Godmorgon!

Maken ska åka iväg och köpa lite elkabel och annat och tar med sig barnen. Jag ska sy några sjaletter, vimplar och kuddar har jag tänkt. Jag har även fått beställningar på några fler barnsängkläder och spjälsängsskydd så det känns kul.

Det som känns mindre kul är att jag nästan inte kan SITTA alls...fortfarande.

Jag skulle ha följt ert råd att åka in och kolla upp det, men nu är det helg och det känns som om det finns annat man skulle behöva göra med den, vi får ju till och med bygghjälp imorgon.

Igår tänkte jag att det nog blivit bättre, det jag inte tänkte på då var att jag faktiskt smörjt in mig med Voltaren och det hjälper ju faktiskt en del och får mig genom dagen. Börjar fundera på vad rackarns det kan vara.

Jag kom på att jag skrev till er om en effektiv dag, fast där jag ramlat när jag skulle stajla för barnen i fotbollen framför mål och damp rakt ner i altangolvet och just slog i. Men sedan kände jag ju ingenting EFTER det...det gick ju flera dagar emellan att det hände, tills dess att jag vaknade upp på morgonen i förrgår och nästan inte kunde röra mig utan att flämta av smärta.

Nej, ska inte beklaga mig mer, men känner mig väl ganska begränsad och frustrerad bara. Jag försöker hänga tvätt, plocka och duka och så i lugn takt och röra mig så att det ska göra så lite ont som möjligt. Det här känns ju fånigt.

...

Förresten...vad tänker ni om det här. Frukostdags. Familjen är samlade vid frukostbordet. I grannhuset stiger då grannen ut, ensam hemma, familjen iväg någonannanstans. Han stegar ut med en espresso...flyttar vilstolen lite så den vetter åt vårt köksfönster till...och sätter sig sedan där och glor RAKT in i vårt köksfönster...under hela frukosten. När vi dukar undan reser han sig upp och går (efter att först ha ställt tillbaka stolen som den stod från början)
"Stalker" säger maken. "Jävla tölp" säger jag.

Och inte går det ju att prata med karln heller...han undviker oss sedan vi började renovera köket. Helt och totalt och har utestlutit oss från det årliga "glöggfesten" som de bjuder alla grannar på. Varför vet vi inte. Men nu börjar det fa-an bli riktigt obehagligt.

Nu har jag bloggat om kökskaoset. Fy bubblan vad less jag är på att bo i detta. Verkligen APLESS!

"Snart kan vi steka pannkakor" sade sonen förhoppningsfullt.
Jag kan inte direkt påstå att jag känner samma sak.

Milda Maränger...välkommen hem båda två...härligt att ana din lycka i inlägget.

Godmorgon!

Det svank-onda går inte över, men jag ska ringa imorgon.

Maken jobbade med köket till FEM i morse. Hjälp...och nu har vi nyss ätit frukost och han står i duschen. På förmiddagen kommer kompisar till oss och hjälper till med köket...det känns tacksamt. Han måste åka iväg och köpa fler spånskivor innan dess. Det är för övrigt en tidsödande process i själva utbyggnaden, att VARJE dag behöva åka iväg och köpa något, om det så är elkabel, lite mer spik, fogmassa...eller vad det nu kan vara. Det tar mycket tid i anspråk.

...

Jag har inte pratat med svärmor om att ta barnen, men det vore perfekt om hon kunde göra det, för då skulle jag kunna sy undan lite de stunder jag inte är behjälplig med annat i köket. Kaklingen är ju nästan snart klar och golvläggningen och eldragningen får killarna fixa. Jag kan börja måla takpanelen som ska upp och andra detaljer.

Det är i alla fall stor skillnad på köket bara från gårdagens bloggbilder tills idag. När jag kom ner i morse var det nykaklat och spånskivor täcker nästan hela golvet, tidigare var det rena betonggolvet.

...

Ha en underbar dag...här lär det gå undan idag så jag får nog inte så många stunder att kika in här.

Kram Bea