Nu ska jag skriva något...som inte alls har så något med era fina länkar och hem att göra...utan mer som en allmän fundering och reflektion angående mig själv. Jag är nyfiken på att veta om fler känner på samma sätt?
Jag känner att jag är svår att "tillfredsställa" när det gäller inredning på sista tiden. För att jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN ska gå igång på någon inredningsbild så krävs det något utöver det vanliga nuförtiden.
Det här är en känsla som vuxit sig starkare och starkare under de senaste åren för att nu nästan helt ha tagit över.
När jag började förstå att jag älskade det vita, lantliga...ehhh...för två år sedan...så sade nästan alla vita inredningsbilder "KADANG" i mitt hjärta. Allt var fint, allt var åtråvärt.
Nu känns det nästan som om jag blivit "mättad", om ni förstår hur jag menar. När jag läser inredningstidningar så läser jag dem mer kritiskt..."Det hade varit finare om..." eller "Snyggt...men....varför har de...?" etc. Jag finner mig mer och mer ströbläddra i inredningstidningarna.
Jag saknar det där "Damn vad fint"känslan som jag hade för ett och ett halvt år sedan, ungefär hela tiden när man tittade in i vackra vita hem. Nu har jag en mer självkritisk approach... "Det skulle funka...men..."
Betyder det att jag kommit längre i min egen stilutveckling, eller handlar det bara om att man blivit "övermättad" på ganska så lika inredningsstil/mode som råder nu i lantlig/vit inredning?
Förstår NÅGON vad jag menar? 
Att liksom minsta lilla lykta var "KaDANG" ibörjan....att varje litet skåp var det också, bara det var vitmålat? Men nu är man så kritisk på så många andra punkter också. Storlek, utförande, stil och ursprung etc. Ribban för "det perfekta" skåpet/lyktan/vitrinskåpet/bordet har höjts tusentalt. Åtminstone för mig...är det någon fler som känner samma?
