Tråden för oss äggdonatorer 5

lillasnurre: Ska bli kul att höra hur det gick för dig med plockiningen :) 9 äggblåsor är ju inte alls särskilt dåligt, det är bara att hoppas att det är bra kvalitet på dem :) Fast det kanske har blivit fler tills plockningen idag?

Interrupted: Vad skoj, jag ska också sätta igång igen efter semestrarna på Sahlgrenska. Är du blodgivare? Om inte måste man vänta 6 mån (är det va?) på hiv-provet.

Believer: Jag tycker inte det viktigaste att fundera över är själva behandlingen. Nässprayen är inte särskilt svår att ta och vad det gäller sprutor tror jag du kommer vänja dig snabbt. Om diabetikerna är tvingade och klarar att sticka sig själva så klarar du det med! :) Det gör inte särskilt ont eftersom nålen är så himla tunn. Ibland kände jag knappt att jag stack in den alls. Man tar sprutan en gång om dagen i ca 5-6 dagar. Sedan tar man en ägglossningsspruta sista dagen för att äggen ska börja släppa så det ska gå att ta ut dem och det har de gjort efter ganska precis 36timmar. Man får ett behandlingsschema så det inte är någon tvekan om när man ska göra vad. Och plockningen blir ju som den blir, jag kände att det jag gick igenom för att jag hade en jobbig plockning ändå inte var någonting jämfört med den glädjen det paret som blev med barn förmodligen känner. En veckas lidande är ingenting i ens liv egentligen, det är snabbt glömt :)

Jag förstår om du tycker det känns lite som att lämna bort ett barn. Eftersom jag ger ägg till personer jag inte känner kan jag ju se mig som genetisk men inte biologisk förälder om man säger så. Om jag dock hade gett till någon jag känner och man ser barnet växa upp skulle jag nog kanske börja känna band till det så jag förstår att det är ett svårt val för dig. Håller med lillasnurre om att det nog är en bra ide att prata med kuratorn.

Donerade för ett par veckor sedan, och har även gjort en egen ICSI för drygt 5 år sedan, som ju innebar samma procedur.

Att ge sig själv sprutor gör inte det ringaste ont. Mitt knep första gången var att nypa tag runt "stickvecket" med naglarna ganska hårt så just detta skulle kännas mest.

Under själva plockningen är man ordentligt smärtlindrad så det var ingen fara: först Panodil och en lugnande Stesolid, och under själva plocket får man korttidsverkande morfinpreparat efter behov. Man blir lite yr, men det går fort ur kroppen. Efter första gången jag blev plockad hade jag ordentligt ont i några dagar. Ungefär som när man som liten trillade på cykeln och fick styret i magen... Men denna omgång hade jag knappt ont alls. Cyklade hem någon timma efter donationen (utan styret i magen) och kunde busa med barnen utan problem.

Till sist relationen, eller snarare "icke-relationen" till ett eventuellt barn: där jag donerade får man skriva ett brevsom läggs i journalen till ev. barn som blir till. Det tycker jag kändes bra. (Tänk om barnet vill kontakta mig sedan och jag redan lagt näsan i vädret då, var annars mest min farhåga.) Men kuratorn kan vara toppen att prata med om sådant i lugn och ro.

Vad bra det lät med att få skriva ett brev till barnet! Det hade jag definitivt velat göra. Jag vet inte om rutinerna ändrats till nu eller om det helt enkelt är olika på olika ställen men på SU där jag donerar får man inte göra något liknande. Jag hade gärna velat skriva något om vem jag är, hur jag ser på donationen, om jag vill att barnet ska kontakta mig i framtiden eller ej. Det hade känts så skönt att få lämna något spår av sig själv till det. Synd att det inte är så för mig...

Jag fick också skriva brev. Sen tog de en bild på mig också och lade i journalen. Det tycker jag är bra! Du kanske ska rekommendera det till dem?

Mjölk: What?! Det känns nästan lite orättvist nu, måste ta upp det med dem nästa gång vi träffas.. För jag har ju verkligen noll i kontakt med barnet, att få lämna ett brev skulle göra sån skillnad. Inte för att jag är desperat efter kontakt med det men det skulle ändå kännas lite bra att veta att barnet vet någonting om mig även om det inte vill kontakta mig.Får barnet det när det fyller 18, eller hur funkar det?
Inget svar för dig ännu om dina mottagare blev gravida?

Lillasnurre, såg att du skrivit i din tråd att du lämnat ägg. Hur gick det?!

Ja, barnet kan få information om donatorn vid 18 års ålder. Jag ringde idag för att kolla, men de stängde i torsdags!!! Så nu måste jag vänta till den 11:e augusti när de öppnar igen Fast jag vet ju att kvinnan från förra donationen blev gravid och fortfarande är det!

Hej!!

Nu är jag hemma igen efter äggplocket. Det gjorde ont, men jag fick bra smärtlindring och lugnande, och när jag sa att det gjorde ont fick jag mer smärtlindring. De fick ut 8 ägg, vilket på ett sätt känns lite, för det blir ju bara till en motagare, men samtidigt så får ju ett par nu 8 ägg, om de fått ut 10 ägg så hade ju paren fått fem var....

Nu är jag öm i äggstockarna och svullen i magen, men känner mig annars helt ok. Jag är verkligen glad att jag gjorde det!!

Appropå brev, så får vi ett förtryckt fomulär som man ska skriva i och lämna in. Jag frågade idag om det måste var just det pappret eller om jag får skriva ngt eget, och det skulle jag få. Så jag kommer att skriva ett brev, och skicka med ett foto.

Jag kommer att få veta i augusti hur det har gått för motagarparet. Jag hoppas verkligen att det leder till graviditet!!!

Vad skönt att höra att det gick bra för dig HUR ont gjorde det, går det att linka med något så man vet på ett ungefär? Tog det lång tid för dig?

Det där med brev lät ju faktiskt som en bra idé. Jag ska ju lämna ägg till en bekant då, men man kan ju även lämna anonymt och så matchar dom ägg från en annan kvinna till henne. Vet inte hur man ska göra. Men ja, jag ska ringa...på torsdag har jag ledigt och tid över, annars jobbar jag i veckan. Ser fram emot det.
Men om man bor en bit från själva kliniken, hur funkar det då? Vet att man får ersättning en det blir ju lite krångligt att åka fram och tilbaka och så, eller?

lillasnurre: Bra med 8 ägg tycker jag! Grattis! Skönt att det inte gjorde för ont för dig. I Uppsala delar de faktiskt på 8 ägg (men minst 8 ägg då). Visste inte att det fanns så stora skillnader i landet. Men det kanske har med hur många donatorer som finns till hands. Och skönt att höra att du får skriva brev!

Jag tyckte det kändes som menssmärtor ungefär, men för mig var det inte så farligt. För mig tog det ca 15 minuter-20 minuter. Det brukar bero på hur många äggblåsor man har. Du får ersättning för resekostnader + inkomstbortfall. Vissa grejer, som blodprov kan du göra på vilken vårdcentral som helst. Tycker du verkligen ska tänka över det där med anhörigdonation, det kan nog bli krångligt.