JojjeSkrutt skrev 2008-07-27 21:24:29 följande:
MuslimahSorry om jag hoppar över recepten, men jag är såååå nyfiken på jinn. Du säger att du har sett dem, hur såg det ut, och kan vem som helst se dem om de anstränger sig eller vet var de ska titta? Egentligen borde jag inte diskutera detta ämne mer, eftersom jag inte kunde få en blund inatt för att jag var så rädd efter att ha läst dina inlägg, vilket ledde till att jag väckte min man hela tiden, för att få tröst och trygghet, vilket ledde till att han hade en gnäll-dag idag, och det var inte så roligt för mig Men berätta mer...
Hihi
fråga på bara...
Jag, även några utav mina familjemedlemmar, har upplevt och sett både det ena och det andra i mina föräldrars hus. Detta inträffade innan jag blev muslim, och är faktiskt _en_ av anledningarna till att jag blev muslim.
När jag var sisådär 8-10 år satt min syster uppe sent i köket. Jag vaknade, och sprang ut från mitt rum och förbi min syster som såg att jag hade ögonen öppna, men att jag såg mycket annorlunda ut. Som om jag var vaken, men ändå inte.
Jag har inte mycket minne av det, men jag minns att jag följde efter någon, eller något, som pratade med mig och bl a sa att: "Följ bara med mig". Min syster berättade att jag hela tiden pratade med någon, och liksom "höll med" denne. Hon berättade att jag sprang nerför trapporna till källaren, samtidigt som det var kolsvart hela vägen ner. (Konstigt att jag inte ramlade). Hon ropade efter mig och var väldigt skärrad: "Vart ska du, vad gör du?" och jag hade svarat: "Jag ska bara följa med bla-bla (ett namn, minns ej vad), jag kommer...". Min syster hittade mig på sittandes på golvet i källaren, i totalt mörker.
Vet egentligen vad detta kan vara, antingen har jag gått i sömnen (men har aldrig gjort det varken innan, eller därefter) eller så har det möjligen varit en jinn.
En annan gång, när jag var ungefär 13 år, vaknade jag mitt i natten av att någon var i mitt rum. Jag vet inte hur, eller varför, men jag tog förgivet att det var min mamma och min syster. Jag låg vänd med huvudet in mot väggen, jag vände mig sömnigt om för att se vad tusan det var frågan om: Varför är de i mitt rum, såhär dags? tänkte jag...
När jag vände mig om såg jag två varelser stå vid fotändan av min säng, onormalt långa. Jag kände en kall kår, från svanskotan och hela vägen upp till nacken, och vidare mot huvudet... har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag kände verkligen att jag ville skrika, inom mig hörde jag ett katstrofalt skrik men jag kunde verkligen inte förmå mig att öppna munnen. Var helt stel, kunde inte ens röra mig. Tillslut fick jag förmågan att röra mig och jag kastade täcket över huvudet, jag gick från att vara klarvaken till att däcka. Sedan minns jag inget mer... när jag vaknade på morgonen kände jag mig mycket omtumlad.
Jag berättade för min mamma, och till min stora förvåning berättade även hon att hon har upplevt mycket sådana här saker också... trots att hon aldrig berättat för henne, kunde jag berätta exakt samma "händelseförlopp" för henne och fylla i hennes ord. Min syster har, ockå hon, berättat om lite mystiska saker som hänt i huset. Även min äldsta syster har vittnat om det ena och det andra, mest småsaker, men som ändå inte är naturliga.
Måste säga att _allt_ sånt här upphörde direkt när jag blev muslim, och när jag så småningom satte upp texter från Qur'ân på väggarna. Allt upphörde i samma ögonblick som islam infördes i vårat hus, faktiskt, tro det eller ej.
Men jag måste säga att en jinn är ingenting man vill se, en jinn som visar sig och som visar dess existens (genom kanske att den visar sig, berör en människa, framställer ljud m.m) är inte en god jinn. För som vi tidigare skrev i tråden är det goda jinn som inte ställer till med besvär, eller liknande. Dessutom sägs det att jinner ofta kommer till personer som inte nämner Allâhs [swt] namn, d vs en person som inte är muslim (eller troende), så det är inget positivt - om man tänkre på ens imân - att ha sett en jinn, eller att vilja se en jinn.
Kan ju tillägga att efter det jag såg, har jag aldrig sedan dess sovit ensam utan en lampa tänd
... jag sov väldigt oroligt och dåligt i ungefär 1½ år precis efter att det har hänt, men sen jag kom till islam kom jag över det ganska snart. Men kommer aldrig glömma det, och är faktiskt fortfarande idag lite rädd om kvällarna och nätterna...
