Detta är del åtta i tråden för oss som länge kämpat tillsammans mot barnlösheten. Flera av oss har lyckats, ett antal små VIHPS har fötts, andra är på G. Många fortsätter att kämpa, någon har lagt ner verkstaden för tillfället och någon satsar på barn genom adoption...
OAVSETT VAR VI BEFINNER OSS NU KOMMER VI FORTSÄTTA HÄNGA IHOP, STÖTTA OCH PEPPA VARANDRA PÅ LIVETS SNÅRIGA VÄG. FÖR VI HAR BLIVIT VÄNNER UNDER FÄRDEN, GODA VÄNNER!!!
Hej tjejer
Med darrande händer går jag in här och försöker formulera det ofattbara... Idag skulle jag starta upp med sprutor inför ivf nr 6 men sitter istället och stirrar på ett klart och tydligt positivt graviditetstest. Tusen tankar far igenom huvudet, jag ömsom gråter - ömsom är fullkomligt skräckslagen. Ringde sambon och bad honom komma hem. Möttes av en varm kram i hallen där han frågar om jag fått mens. Jag viskar nej. Han stelnar till och håller mig en bit ifrån sig och frågar tvekande om jag är gravid. Jag viskar ja och gråter ch gråter och gråter. På ett sätt vill jag sövas ner och väckas först i v. 20 (om allt har gått bra dit vill säja). Jag fattar inte hur jag ska klara av detta limbo, att gå på toa och frukta tecken på att det även denna gång har gått åt helvete kommer kommer vara olidligt. Jag är som paralyserad alternativt virrar hit och dit. Hurtiga tillrop som "du väntar inte missfall!", "det fanns en mening med att försök nr 6 blev uppskjutet", "plötsligt händer det!" undanbedes för jag kan inte se någon mening med allt helvete vi gått igenom, det är inte något "plötsligt" när man kämpat så länge och så är det faktiskt så att vår erfarenhet talar mer FÖR missfall än att det skulle gå bra.
Kan ni fatta detta???
Infan: Skickar så varma kramar till dig vännen, du är verkligen vär detta och mina tårar trillar. Grattis gumman!!!
Infan - det måste, måste vara din tur nu! Kan du inte boka tid och få alla mediciner som finns som på något sätt skulle kunna förhindra ett eventuellt MF? Proggisar? Blodförtunnande?
Infan jag är helt stum...... vafalls? hur kan det vara möjligt? På ngt sätt så vet man ju att såna mirakel händer inte oss som kämpat så länge och på alla möjliga och omöjliga vis???? 
Men jag läser om och om igen och det står verkligen där 
DU HAR PLUSSAT 
VILKEN OTROLIG GLÄDJE 
Voijne voijne nu väntar ingen lätt tid men jag hoppas på halvkoma till vecka 20 för din del 
Är så glad för din skull - om du bara visste
Jag gråter inte ens glädjetårar för jag är så chock skadad så jag bara ler, väldigt brett
Men shit pommes!! AJM IN CHOCK TOOO!!
Vilken grej Infan! Jisses!! Grattis!! Vad ska man säja, OOOOOTroligt Kul!!
Förstår att du är orolig men vi finns här och stöttar i de veckor som du behöver oss!!
Kraaaaam
Men shit!!!!!!
Är oxå helt chockad men som Caribe sitter jag här med bredaste leendet.
Infan Oj...
Önskar oxå att du hamnar i koma de första nervbrytande veckorna!!
Fast GRATTIS!!!
Caribe: jag vet! Hur ska man kunna ta in det här? Jag är hemma idag och har tittat på detta lilla test hur många gånger som helst. Begriper det ju inte...
I brist på helkoma låter halvkoma bra, ALLT förutom klarvaken är bra! 
Glömde säga GRATTIS Infan. Tro mig när jag säger att jag är väldigt glad för din skull. Samtidigt förstår jag din oro. Hoppas att du får all hjälp och stöd du kan få från sjukhuset.
Lilja och sessan: