Mina två änglar

Oj då, ser att dikterna blev helt fel när de las in på sidan.
Så här ska de vara:

ETT NYFÖTT BARN
- av Siv Andersson

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

TILL DIG SOM FÖRLORAT ETT BARN
- av Siv Andersson

Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort.

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder.

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.

...att du dessutom förlorat båda dina barn är långt mer än någon skulle behöva bära.

Jag har tänkt på er massor, under natten, Emma.
Har legat och tänkt på hur ni har det. Har drömt om er..
Har vaknat upp flera gånger och det första som jag har tänkt på har varit på dig. Jag vet inte alls vad det handlade om, när man är så yrvaken är det ju svårt att komma ihåg. Men om dig var det i alla fall. Jag hoppas att du har det bra, trots omständigheterna.

vilka bra råd alltså!! Helt rätt, man ska lyssna till sitt inre och magkänslan leder oss rätt anser jag. Du är inte rädd att gå ut? Det som har hänt har inte fått dej/er att vara rädda att vistas ute? Jag beundrar dej och din familj, att ni har modet och styrkan att inte ge upp!

Kramar från Växjö

Ha en vilsam dag och vill också jag skicka en hälsning via dig till din sambo: Du är en fantastisk man och jag blev rörd av ditt vittnesmål när du förklarar att du hitta något som verkligen var något att bygga på (Emma). Önskar er båda ett långt och kärleksfullt liv tillsamman.
MiS

jag har en fin sagoberättelse här som jag vill dela med mej av: hoppas det kan hjälpa er lite..

"två små barn, två små underbara änglabarn, bor i den vackra och rofyllda himmelen, de skyddas och vakas av allt omkring".. de två barnen är klädda helt i "vitt" och de vackra änglarna som dom är undrar hur deras mamma har det? Undrar om hon mår bra? När de tittar ner så ser de sin mamma, men de ser sin mamma sitta på en bänk och vara ledsen.. Mamma håller i ett fint levande ljus som släcks av alla tårar som rinner nedför hennes kinder.

Snälla mamma, minns oss med glädje sade barnen till sin mamma i hopp om att hon skulle höra deras böneord. Vi vill att du minns oss precis som vi var och att du inte ska vara ledsen mera.

Änglabarnen som är klädda helt i "vitt" satte sej ned på en bänk i himmelen och forsatte sedan sin änglafärd mot en lugn och vacker och trädgård.. där fick de ro och frid och varje dag som sedan gick tänkte de på sin mamma och önskade att hon hade det bra och att hon inte var ledsen mera.

"end of story"

Vill skicka en stor kram.
tänker på dig ofta.

Herregud, läste precis din blogg. Usch, här var det många tårar som tog dig ut ur ögonen!
Beklagar verkligen din sorg!
Många styrkekramar till dig!

Sig ska det självklart stå.

vilka fina dikter och berättelser här ovan.

Det jag tänkte på lite var att om det finns journaler även från ambulanspersonal sk ambulansjournal? Och kan du inte få ut dem förrän efter rättegången? Det verkar ju som om ni har frågetecken kring detta.

Jag önskar så att man kunde få veta hur änglarna har det där uppe, och att man ska se någon mening med detta att barn ska få dö när man såsmåningom själv kommer dit upp. Nu är det så fruktansvärt svårt att tro att en mening skulle finnas, att detta skulle tillåtas om det fanns en gud. Tids nog borde man ju få svar iallafall.

Mina ljus brinner för er, ni är ständigt i mina tankar.

Vill bara säga att jag har berört något oerhört starkt av det som har hänt dig Emma och din familj. Jag har själv en son på snart 4 år och jag kan inte ens tänka mig vad ni går igenom. Jag har tänkt mycket på dina barn och vad som har hänt dem. Dina små änglar verkar ha varit väldigt fina barn, nyfikna på livet så som man ska vara i deras ålder. Du har en kämparglöd inom dig och jag tror att dina barn skulle varit stolta över dig Emma. Trots att jag inte känner dig så kan jag känna med dig. Jag önskar dig och din familj all lycka i framtiden, det är ni verkligen värda. Vi ska tända ett ljus för Max och Saga, jag och min son på Julafton. Många kramar Malin, Leos mamma