Mina två änglar

Ja det känns skönt att göra NÅGOT iallafall

Och det viktigaste... att man gör det med hjärtat

Ja det kändes skönt att kunna göra något, önskar att man kunde göra så mycket mer för dig och din familj Emma.

Har tänkt på er så mycket i dagarna och hoppas att ni har klarat er bra genom julhelgen.

Max och Saga har säkert varit med er hela julhelgen. De har det säkert bra där de är och har fått fira julen med alla de andra änglarna. De ser er säkert hela tiden och gör allt för att visa er att de ändå har de bra.

Kram

TrissiPrinsessor skrev 2008-12-25 20:24:57 följande:

jaaa det lyser hos Emma idag!
Hej vännen.Hoppas du efter omständigheterna mår bra..har tänkt på dej hela helgen o gör så fortfarande!
Stor Varm KRAM

Hej Emma ! Ser att du är online igen
Hoppas ni genomlidit julen och kanske till och med haft det riktigt bra. Ni har funnits i mina tankar som vanligt och vi satt också och pratade om er i vår familj på julaftonskväll. Kram på er!

Hejsan allihoppa! God jul på er.... lite i efterskott. Det var jättelänge sen jag var här inne nu. Jag har tänkt på er och denna tråd varje dag. Men rättegångens fortsättning tar verkligen musten ur mig. De dagar det är rättegång kommer jag hem och kryper ner i soffan och somnar ganska snart. De dagar vi är lediga är jag vid graven och försöker komma ifatt, vårat hem ser oftast ut som ett bombnedslag efter en rättegångsvecka. Så jag brukar försöka ägna dagarna åt att tvätta diska och städa. Men även försöka träffa vänner och bekanta.
Vi har rest till stockholm två dagar för "ljudupptagning" i hovrätten. En natt sov vi över och en dag åkte vi från arboga vid 6 på morgonen, det var dagen före julafton, så när vi kom hem insåg vi att vi måste slå in julklappar. Det hadde kommit i skymundan.

På julaftons förmiddag gick jag och min sambo ocvh tände massor av ljus på barnens grav, jag ville inte gå därifrån den dagen. Men tillslut sa jag, "nu går vi". Min sambo svarade med att "vi kan vara kvar om du vill" men jag sa att "jag kan ju inte ta med mig barnen hem iaf". Vi gick hem och gjorde oss iordning, sen åkte vi till min sambos bror och åt julbord och lämnade julklappar. Vi undvek jultomten, kalle anka och paketöppning. Jag kännde inte att jag orkade med att se alla barn på plats förväntansfullt öppna sina julklappar. Jag tycker inte om att behöva undvika det, det hör ju julen till att se ett barns glittrande ögon. Men, jag orkade inte och har lovat mig själv att nästa år får jag försöka en gång till. Så innan tomten kom åkte vi hem till min syster Ida, där samlades hela familjen och åt ännu ett julbord, öppnade paket och spelade lite spel.
Det var en ovanlig jul, men det var precis vad vi behövde, för att hålla julglädjen levande.

Min tråd ska ju stängas imorgon pga att den vart öppen 3 månader nu, så idag ska jag sitta och kopiera allt jag skrivit här till min blogg, så att det finns kvar, sen kommer jag öppna en ny tråd som vi kan fortsätta i för er som vill.

Nu ska jag först sätta mig och gå igenom allt som ni skrivit här. Jag hoppas ni haft en bra jul och att ni får en lugn vecka nu till nya året kommer.

ahaa, det är ju jättebra. så behöver jag inte stressa med det. Men, jag ska nog börja idag iaf. Vill ju gärna ha kvar alltihoppa! Tack för att du tala om hur det är. Jag e inte uppdaterad alls på den fronten.

Åh vad härligt o höra ifrå dej!!
Du behöver ej kopiera om du ej vill...allt kommer att finnas kvar här men vi kommer ej kunna forsätta skriva här så därför hoppas jag di vill öppna en ny tråd.
Har sakna dej o hoppas Ida gav dej min kram.hiih...

Ja, den 18:e dec. Dagen då alla våra annhöriga skulle vittna.

Vi satt i bilen på väg till rättegången, det var jag, min sambo och Nicklas. Då fick jag ett sms av Ida. Det stod att hon var jättenervös och till råda på allt höll på att tappa rösten pga förkylning osv.
Jag skrev till henne att jag skulle göra vad som helst för att hjälpa henne. Men att jag vet att det inte böhövs, för hon kommer klara detta ändå. Hon e så stark min syster, och sanneligen det stämmde, men hög och klar röst svarade hon säkert och korrekt på varenda fråga hon fick. Jag sköt försiktigt över spindelmannen til henne är hon kom in till vittnesplatsen, så hon kramade spindelmannen hårt hårt.

Ida likaså mina andra anhöriga var otroligt duktiga! Jag e så imponerad av de alla, trots tårar i ögonen och gråten i halsen slutade de inte att svara på frågorna utan svalde och tog ett nytt andetag för att få detta överstökat!

På morgonen den 18:e åkte in familj i en bil och vi tog våran egen för att Nicklas skulle kunna föjla med också.
När vi kom in i tonsrättens lokaler så gick vi mot "vårat" annhörigrum som vi disponerar. När jag kom fram så var alla redan där. I vanliga fall så möts jag av kramar och leenden och massa prat om allt och inget. Denna dag var det tyst allvaligt och sammanbitet. Jag klädde av mig och satte mig ner, sen frågade jag "är ni nervösa idag" Min mamma drog efter andan och sade att "ja, jättenervösa".. -Ja det märks sa jag och kramade om henne.

som faster säger så kommer allt att finnas kvar de som är skrivet i denna tråd den blir bara stängd för mer svar!

Tänkte på dej i dag emma när jag hörde denna låt "himlen är oskyldigt blå" som spelades på begravningen för dina små änglar.

Ett stycke ur den
"
Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå

Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig."

Tror att det var så i hallen eftersom jag hört du hoppats att barnen tuppat av snabbt och ej kännt eller sett något. Tror att de "såg solen" och att "molnen tog mark" och hämtade dem innan de förstog vad som hade hänt. De tror jag inte de hann förstå.

Emma önskar dej mer styrka fram tills rättegången är över. Lät fint att ni ordnade vid graven och jag förstår verkligen du ville vara kvar. Vilken jobbig känsla!

Hoppas vi för höra mer berättelser om de små framöver. Roliga och härliga minnen. För mig är de levande i tankarna och i dag så önskade jag verkligen att de va levande i livet också..önskade det så för din skull Emma.

Styrka till dej!

Varm kram/H