• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • Rastafairy

    Vill dessutom säga : Va lång han är din sambo! såg dokumentären på TV4 fakta Kankse inte första gången han hör det.

  • emmy840508

    Tiden är min vän på många sätt, ju länge tid det har gått. Ju längrebort från det onda kommer jag. Ju länge tid det går ju mer vågar jag göra utan att vara rädd. Ju länge tid det går sitter hon inne längre och längre. u har hon firat sin första julafton i häktet.

    Men, tiden är också jobbig på det sättet att varje dag jag vaknar är jag en dag längre bort från sista kramen jag gav Max o Saga.


    JohannaMatt skrev 2008-12-18 09:17:30 följande:
    Emma 
    Det gör så ont i en när man hör om barn som far illa. Och Engla hade verkligen rätt där?jag menar hur kan man göra så mot barn, hur kan man göra något ont överhuvudtaget mot barn? I min värld så betyder det att man är så fruktansvärt sjuk/störd som det bara går. Ofta kanske man tänker att de som gör barn illa måste själva varit med om nåt fruktansvärt när de var små..men så verkar ju inte fallet varit här. Och då fattar man ännu mindre.  
    Dina barn är verkligen så vackra, och inte bara året 2008 utan också deras underbart vackra leenden har etsat sig fast i mitt minne. Låg och funderade igår på hur snabbt tiden går?jul, nyår och sedan är det nytt år. Hur känner du inför tiden? Är den en fiende eller en vän? Om du förstår mig.. 
    Kommer följa er hela vägen, Emma. Står bakom er i detta. Precis som så många andra. Vill du så är du aldrig ensam?Kram Johanna
  • emmy840508

    Ärlit talat vet jag inte hur det är med dessa böcker. Alla hennes tillhörigheter som de hittat är beslagtagna, så om dessa böcker finns i hennes ägor har polisen med all sannorlikhet dem.
    Jag ska fråga om dem när jag träffar åklagaren nästa gång.


    Varga skrev 2008-12-18 16:40:26 följande:
    Hej Emma! Har följt tråden nästan ända från början och tänkt skriva ett inlägg flera gånger men ej vetat vad jag ska skriva.Vill börja med att beklaga detta fruktansvärda som har hänt dig och dina kära och tala om att jag beundrar er allihop som orkar ta er igenom detta.Har en fråga som du själv väljer om du vill svara på. CS påstår ju att hon lånat två böcker av sin chef innan hon åkte till Arboga den 17e och att hon läste ur dem på tåget tillbaka till Stockholm. Är dom beslagtagna eller undersökta för ev spår?Många styrkekramar till er allihopa!
  • emmy840508

    jag satt och gjorde ett streck i mitt block för varje gång hon blev tillsagd att lägga undan FUP:en under förhöret. Den blev 7 streck....


    faster skrev 2008-12-18 17:44:29 följande:
    Hej Emma...har nu läst allt på vlt...o jag kan nästan ej hålla mej för skratt...en mer hemsk person finns väl inte??Hon gör ju precis som hon själv vill o struntar tom i vad våra lagmän säger..Stackars stackars dej som må sitta där o lyssna..Men en sak kan jag då säga ...ska de undersöka någons hjärna så är det då inte din som behöver göras det på!!Kram Kram
  • emmy840508

    otroligt fint citat! Och det är nog det jag försöker leva efter. De är inte döda, så länge vi minns de.
    Tack för att du delar med dig


    Lingonflickan skrev 2008-12-19 22:00:25 följande:
    Emma jag hoppas du tar följande på rätt sätt. Du vet ju att jag vill alltid väl. Såg just en star trek film och Spock dör men någon säger då "han är inte död så länge vi minns honom" Ville ge dig det citatet. Jag menar jag vet ju att Max och Saga är döda men de lever för att vi minns dem, de lever genom och i våra minnen.KramarMiSPS Om nån tycker det är okänsligt eller på nåt sätt fel så anmäler jag mitt eget inlägg, säg bara till.
  • emmy840508

    Jaaa, mina barn tyckte om hundar!
    När Max var liten och man frågade honom vad "vovven säger"så stäckte han ut tungan och flåsade som en hund istället för att säga "vov vov" som andra barn gör.

    Min vän i göteborg har en hund som hon alltid har med sig när hon hälsar på, både Max o Saga tycker (tyckte) om henne jättemycket så tanken fanns att kanske skaffa en hund någon gång i framtiden när vi var redo.
    Så den dagen din vovve kommer till himlen så har han med all sannolikhet två små som mycket gärna får honom att känna sig hemma där uppe bland molnen.

    Baba Screetch skrev 2008-12-19 23:58:33 följande:


    Emma, jag såg att någon skrivit om sin hun Ronja för 2 didor sedan...Innan jag såg det satt jag o funderade på om dina barn tyckte om hundar...Isåfall skulle jag säga att min stora vovve börjar bli gammal nu och vi kommer att få medicinera han resten av hans liv för att han inte ska behöva ha ont i sin artros...Och om dína barn tyckte om hundar hade det känts lite lättare den dagen då vi beslutar att han får vandra vidare, för då kunde han fått vara Max o Sagas lilla björn, eller lilla o lilla... han väger 81 kilo Det hade känts lite skönare att veta att han fick komma till några som tyckte om han o få leka o springa på ängarna i evighetens och ungdomens land Då kanske han skulle bli som en liten valp igen Jag vet inte när dagen kommer, kanske snart kanske om ett eller flera år, men eftersom jag vet att han aldrig kommer bli bra o trots allt är 7,5 år (vilket är ganska mycket för en så stor ras) så sitter man och funderar lite...OJ det blev mycket om min hund men det var några tankar jag fick...Så om Max o Saga tyckte om hundar så kan dom få ta hand om han (Och vovven Ronja) så kan dom busa ihop allesammans
  • kalmar brud

    Hej Emma!
    Hoppas att ni har haft en fin och trevlig jul i alla tankar som far omkring... Lite julmat fick du väl i dig får jag hoppas...

    Har du gjort en ny tråd, vad är då den länken???

  • emmy840508

    Det är fruktansvärt, att det finns människor som gottar sig i andra människors lidande. Jag har inte råkat ut för något sådant uppenbart än. Men människan som gjorde bildspelet och skändningen av obduktionsbilderna på Max o Saga är nog en av dom. Så där har jag stött på det tyvärr.

    Fick ni sitta på åhörarbänkarna? Var ni inte målsägande?


    SivAndersson skrev 2008-12-20 17:00:08 följande:
    Svar på #4576
    Det har funnits stunder då jag känt en enorm vrede gentemot mördaren, och det tror jag bara har varit bra för mig - skulle väl egentligen ha behövt haft mer av det, fast jag är inte så mycket för det, tror jag.  Men hämnd är inget som jag verkligen funderat på. Vad jag än gjorde mot honom så skulle det ju ändå aldrig kunna vara tillräckligt för uppväga det han gjort, och ingenting skulle ge mig min dotter tillbaka. Men när jag fick veta att han hade förflyttats från det första fängelset han var på till ett annat, för att som man sa "hans säkerhet var i fara", så måste jag erkänna att jag inte beklagade hans öde. Och jag tänkte att han kanske ändå hade fått känna på lite av den skräck som min Sara måste ha genomlidit. Mest för det, alltså, men jag skulle inte må bättre av att veta att han utsattes för fysiskt våld. Återigen är det just det som skiljer mig från honom - att jag inte (som han uppenbarligen gör) finner någon njutning i andras lidande. Apropå det... Jag skrev ju i mitt förra inlägg att alla utom mördaren var berörda av bilder och annat som visades under rättegången. Men så var det inte riktigt. Varje morgon var det många som köade tidigt för att få plats i rättssalen. Jag och Saras pappa hade bara rätt att reservera platser för oss och varsin stödperson. Men våra andra vänner och anhöriga fick köa som alla andra. Bland dem som var mest angelägna om att komma in fanns några personer som jag kallade hyenorna, människor som uppenbarligen var där för att njuta av vårt lidande. En kvinna kom dit berusad (fast det var så tidigt på dagen) och en annan satt och snaskade godis, som om hon var på bio. Jag såg några gånger att hon  tittade liksom lystet åt mitt håll, mest hela tiden, och det var helt vidrigt att uppleva.Jag hoppas verkligen att du varit förskonad från såna människor i din omgivning, Emma. Men skulle du ändå råkat ut för några "hyenor", så ska du veta att de tyvärr är vanliga i såna här sammanhang (även i bloggar) och inget som bara är riktat mot dig personligen.Men... som sagt... alla fina, underbara och medkännande människor vi får möta uppväger ju detta fåtal känslomässigt skadade personer. 
  • emmy840508

    Oron för min pappa är vi två om, om inte fler. Men jag vet, att han gråter, att han går hem från jobbet tidigare o att han låter sig själv vara ledsen. Jag ser i hans ögon att han mår dåligt o att han ibland har svårt att sova.
    Är det inte så, att mannen i familjen tar på sig ansvaret för sin familj? Att männen har den ansvarskänslan i sin natur.
    Jag försöker kolla med pappa hur han mår och om han behöver något. Jag försöker göra allt jag kan för att hjälpa honom på det sättet han hjälper mig. om den dagen kommer då jag ser att det går utför för honom så kommer jag ta hjälp utifrån.
    Han e så stark min pappa och en förebild för mig i alla lägen. Men hon finner nog trygghet i min mamma. Min starka och kloka mamma. De två har varandra i alla lägen.


    Lingonflickan skrev 2008-12-22 19:44:03 följande:
    Vi finns här för dig gumman när du orkar, tills dess bär vi dig i våra tankar, det vet du. Känn inte att du måste läsa ikapp eller svara på något när du tittar in, det är ju vi som ska finnas här för dig och inte tvärtom. Och orkar du inget skriva så hoppas jag du tankar lite omtanke hos oss för det vill vi ge dig.Kan inte låta bli att oroa mig lite för din pappa Emma. Han står där stadig och stabil och trygg men jag hoppas han inte glömmer ta hand om sig själv också, tillåter sig själv att känna sorg och smärta. Så det inte en dag slår till med full kraft och "välter omkull" honom.KramarMiS
Svar på tråden Mina två änglar