Mina två änglar

Detta hemska som har hänt har verkligen blivit stort.Här ser jag ett stort deltagande hos er mammor/änglamammor som läser Emmas inlägg. Jag själv är Emmas största lillasyster Ida. Tanken har funnits länge hos mig att starta ett forum här på familjeliv för att få ventilera och skriva av oss. Men ville lämna detta beslut till Emma eftersom jag inte visste om/när hon ville gå ut med det. Visserligen har det stått massor i tidningarna om det fruktansvärda som hänt, men ni förstår säkert mitt beslut ändå. Jag måste skriva och tacka er alla för allt stöd och alla uppmuntrande ord! Det är det vi har levt på och som delvis gjort att vi klarat oss igenom allt det senaste halvåret. Under tiden Emma låg på sjukhuset var media trycket ganska stort. Men mitt i allt så fanns allmänheten där som skickade blommor och kort, grannar som kom med mat och fika, kompisar som fanns vid ens sida och såg till att vi klev upp på morgonen, fick i oss mat och orkade med vardagen.Ni kanske inte tror att ett litet "Tänker på er" eller "Beklagar sorgen" betyder så mycket i allt det jobbiga och hemska för oss. Men jag tror att jag pratar för hela vår familj när jag säger att det är dem orden som värmer mest och som får oss att orka med livet. Saknaden efter mina små syskonbarn är enorm. De var världens gulligaste och bästa ungar! ALLT jag gör påminner om dem. Skulle göra vad som helst för att få tillbaka dem.... Jag har läst igenom många av era inlägg och måste säga att ni alla skiver många uppmuntrande ord. Många av er frågar hur Emma kan vara så stark, hur hon sörjer, hur hon orkar med livet.Emma är sådan som person är det bästa jag kan säga om detta.Jag och Emma har alltid stått varandra nära som systrar (även våran lillasyster!). Emma har alltid varit min förebild och jag har alltid sett upp till henne (och gör fortfarande!). När jag var liten sa jag alltid att jag skulle bli som hon. Stark, glad, positiv och världens snällaste! Jag är fortfarande förundrad över hur en människa kan bry sig så mycket om andra när den själv har mycket att tänka på och mår dåligt. Men Emma är sån!Alla sörjer på sitt sätt, även Emma.Vi i familjen finns där för henne när hon behöver det.Den bästa systern man kan ha! (Självklart är min andra syster också bäst!) :)

Känns tröstande att veta att barnen har en så underbar mamma, så att man vet att under deras (allt för korta) tid här på jorden så hade barnen det så bra! Läste förresten att efter Tsunamin så gick ju några mammor ihop och skapade minnessmycken (miss dee) Jag skulle gärna bära ett Max och Saga-minnessmycke!

Åh vilken bra idé med ett minnessmycke