Vi som började i april (del 4), många bebisar på väg nu!

Hmmm. Det verkar inte som ni andra här har riktigt samma namnsmak som oss... Bara Joline och Liam av alla namn ni räknat upp, har ens varit med i vår diskussion. Personligen gillar jag också William starkt men det heter en av mina arbetskompisars son
Vi är dock redan klara med den biten, iaf om vi inte ändrar oss. Kan dock hålla med om att pojknamn är svårare för vi har bara ett enda namn. Första bebisen är ju därmed inga som helst problem men teoretiskt om vi får flera barn och två pojkar, då blir det svårt!

Hur som helst så kommer vår ev son att heta Liam (synd bara att det är så inne just nu) och den ev dottern Indra. Andra- och tredjehandstjejnamn är Nova och Joline (för oss också, alltså).

Håller nog med er andra om att det nog känns ok om nån av er "snor" nåt av våra namn. Det är inte riktigt detsamma som om nån av dem jag umgås med IRL som det så vackert heter, skulle göra det.

FlakeZ: mina röster läggs på Oskar och Simon av dina förslag

BTW så ska jag jobba inatt igen. Har nu sovit ca 22 h på två nätter (eller vad det nu räknas som när jag sover till bortåt lunch), så jag känner mig betydligt piggare! Dessutom blir det bara 1 natt jag ska jobba för sen har jag semester på fredag = långhelg

I min mage bor en liten som ska bli stor

Catt: vågar mig nog på ett GRATTIS med tanke på att du förmodligen inte går in här förrän dinn lill* är hos dig! Kanske har det redan hänt, som LF sa!

LF & Kanelbulle: Det där har jag tänkt på, OM det skulle varit illa med illamåendet för mig också. Har t ex 2 hundar som jag motionerar varje dag, för att inte tala om jobbet. Men ni verkar ju klara er bra, ändå! Alltså med att acceptera läget... Fy, för era situationer, att må illa så mycket och länge! AMS, du verkar ju också ha det rätt illa. Lider med er!

Själv har jag inte skrivit på några dagar, men självklart varit en flitig läsare Det händer inte så mycket och det är jag iofs tacksam för, för jag får säkerligen min del av krämpor med tiden, jag med. Får små hugg i magen lite då och då och har en (för mig) väldigt konstig kosthållning beroende på vad jag är sugen på just när jag ska äta. 5 min senare kan jag få kväljningskänslor av samma produkt... Har fått sluta helt med vissa saker som jag ätit/druckit i flera år. Kaffe, t ex, så gissa om jag är konstant trött! Tycker såklart att det är väldigt skönt att ha det såpass lindrigt än så länge och är nästan glad när det känns nåt alls då det ju gör det hela lite verkligare. Nästa vecka ska vi till BM och det blir väl då det börjar på riktigt lite mer, kan jag tro. Om hon fortsätter räkna på min graviditet som hon gjorde sist (att jag har BF 11/7) så är jag redan i v 11 när jag är hos henne. Något som kan vara bra, har jag kommit fram till (även om jag är rätt övertygad om att hon har fel) för då går ju processen fortare fram till den riktiga inskrivningen och framför allt UL, som jag verkligen längtar till! Med lite tur kan vi kanske få det redan i januari med "hennes" räkning.

Också har jag en FL-fråga: hur ändrar man sin status? Jag har kollat på min profil jättemånga gånger men jag har inte hittat där man skriver in den.

I min mage bor en liten som ska bli stor

LF: Tack! Tänk att man kan vara så blind... Fast jag har automatisk inloggning så jag brukar aldrig kolla där uppe. Om det kan vara en (dålig) ursäkt...

I min mage bor en liten som ska bli stor

Jaså, har jag gjort det förut? Såg bara det den här gången (sorry!), men visste inte att jag även gjort det innan. Ska skärpa mig!

I min mage bor en liten som ska bli stor

GRATTIS (igen), Catt! Härligt med dottern på utsidan istället, nu börjar livet!

Flake (OBS! Rätt namn...): Det verkar verkligen som din lill* också vill ut, till varje pris... Cool bild!

Serafine: Så tråkigt!

Majsanna: Kämpa på! Det SKA gå!

Lightfish (och jag menar LF...) Hur går det idag? Lät inte alls kul...

Har själv just sagt hejdå till en väninna som varit här på fika med sin son (5 mån). Hon var den första förutom min make och hans son sedan innan, som fick veta vad jag har i magen . Det var skönt att få prata av sig lite med någon med åtminstone lite erfarenhet av det jag just går igenom. Hon fick sin son 8/7 iår och jag är ju beräknad lite drygt ett år senare. Hon blev jätteglad, såklart. Hon är också den enda som kommer få veta något, om inget oförutsett händer, förutom min makes familj, före 12-v gränsen.
Förresten har jag funderat lite på det där. Om vi får ett tidigt UL, vilket jag hoppas, är jag lite inne på att inte säga något förrän efter det. Känner mig liiite nojig över att jag vill se vad som finns därinne, innan jag berättar det för hela världen. Självklart ska 12 v-gränsen passeras allra först men det känns som det lika gärna kan vara något fel som man inte vet om, även om den hinner gå utan att man märker några problem. Vad tycker ni? Är jag bara nojig?

I min mage bor en liten som ska bli stor

Jag har förresten "löst" pepparkaksdegs-teorin! Alltså varför det möjligen kan vara bra att äta det när man är gravid. Ingefäran, såklart! Just att ingefäran inte är gräddad än måste vara anledningen till att det är "nyttigt" med deg med tanke på illamåendet och att ingefäran kan hjälpa att bota den.
Kalla mig trög om ni andra förstått det för länge sedan, men jag kom på det först idag då jag smakade "rå" pepparkaksmuffinssmet, som hade en stark smak av nån krydda som jag spårade till ingefära.
Dessvärre kan jag inte med vare sig deg eller smet för det vill inte min mage ha Nu när jag äntligen "får" äta det utan att få för dåligt samvete, smakar det inte. Så typiskt!

I min mage bor en liten som ska bli stor

Håller tummarna för att allt ska gå bra! Men det gör det säkert!
Kram!

I min mage bor en liten som ska bli stor

Så bra att du uppdaterar oss, Virra! Hoppas du inte blir liggande där alltför länge, nu i juletider och allt. Men givetvis är det allra viktigaste att bebisen mår bra så då får det ju bli vad det blir! Du är ju iaf på rätt ställe, vad som än händer...

Rauur: det är säkert inga problem! Ena stunden oroar man sig för att man känner för mycket, andra att man känner för lite. Jag tror nog att allt är som det ska, även för dig, så länge det inte kommer nån blödning iaf. Tråkigt att du börjar må illa

Kanelbulle: du borde vara väldigt nära att gå förbi den "magiska" v 12, va? Du kanske redan har gjort det?

Här händer det inte så mycket... Känner fortfarande väldigt lite av min graviditet men ändå allt mer för varje dag i form av lite småont-hugg, om ni fattar. Något jag tycker är bra då jag ser det som att det finns liv därinne... Längtar till onsdag och BM-besöket som, även om det bara är det allra första, blir vad som sparkar igång processen "på riktigt". Går in i v 9 imorgon så om en vecka (och en dag) är jag förbi de allra största riskveckorna, vad jag har förstått det som. Fast det är ju helt klart en bit kvar till v 12 sen...
Om en timme ska jag se på "Dr Åsa" (repris) som tydligen handlar om barntillverkning och graviditet. Det ska bli kul och intressant! Innan dess blir det hundpromenad i snön. Nice
Säger som Kanelbulle: trevlig lucia och helg! (Fast förmodligen skriver jag nåt mer, förr eller senare).

I min mage bor en liten som ska bli stor

Kanelbulle: När du är på 13+0 ska du kunna andas ut. Även om det kan hända grejer även efter den dagen är det iaf just då som den magiska gränsen passerats.

I min mage bor en liten som ska bli stor

Kanelbulle: Jag menar förstås 12+0. Då är man ju i v 13 så v 12 är förbi.

I min mage bor en liten som ska bli stor