Svårt att bli gravid efter att ha förlorat barn del 7

Tog mig friheten att skapa en ny tråd då den gamla stängts.

Ville ju så klart berätta att jag numera är ruvare av två små embryon. Hoppas så att något av dem vill stanna. Maken är övertygad att vi kommer att få tvillingar igen. Själv vågar jag inte ens tänka tanken. Jag tänker bara att jag ska ruva i 2 veckor och få ett + på stickan.
Överstimulerad är jag också. 29 äggblåsor som punkterats och nu vätskefylls. Svullen, öm, illamående och snurrig i huvudet. Beordrad vila och vätska. Hur lätt det nu är att vila med en 2-åring då maken har maginfluensa. Mitt stora mål är att själv slippa maginfluensa. Så det går åt mycket handsprit och vitpepparkorn just nu.
Håll tummarna för mig!

RD 3 idag. Jaha, det är nu och nmågra dagar fram över som embryot ska till att fästa då. Hoppas, hoppas, hoppas...
Försöker att inte känna efter. Men det är svårt att inte komma ihåg vilken dag det är...
Jag är dock stolt över mig själv att jag inte har något gravtest hemma. På så sätt kan jag bara inte tjuvtesta!

Hur mår ni andra?

Min läkare gjorde det sist vid ET. Fick tom se allt på en TV-skärm. En skärm för det läkaren ser via VUL och en skärm som visar labbets mikroskop. Häftigt!
Efter ET gjorde han även VUL för att se så att äggen var på sätt ställe.

Jag bad inte om det. Så jag förutsätter att det är rutin på den kliniken jag går på. Fråga din läkare nästa gång om det är rutin att göra så på den kliniken. Det är ju viktigt att få prata om sina tankar, funderingar och att få ställa sina frågor.

Eftersom vi har barn sedan tidigare (efter landstingsbetalt IVF) så går vi nu privat. Samma klinik dock. Både när vi kämpade för förta barnet och nu med syskon, så fick vi tillbaka 2 ägg. Men det är inte alla som erbjuds att få två tillbaka. Det finns restriktioner, men jag känner inte till de exakta reglerna för den kliniken jag går på.
Jag känner mig rätt bra. Känner av lite molvärk i de nedre regionerna. Men försöker att inte analysera. Bara konstaterar att den är där.
Jag är så klart orolig, men försöker låta bli. Det går inte så bra. Var hos min psykolog idag. Skönt. Ska dit igen på måndag.

Hur mår du själv Amis och hur går det för dig?

Jag håller tummarna för att du kan börja behandlingen denna cykeln. Det är frustrerande att bara vänta. Väntan är verkligen nedbrytande... Lovar att hålla tummarna för dig.

Varmt välkommen Guld!
Jag beklagar er stora förlust. Kan inte föreställa mig hur det är att förlora båda tvillingarna.
Själv förlorade vi ena trol i v 35. Förlöstes 36+0.
Idag kämpar vi med IVF för syskon. Går på samma klinik som tidigare - Öresund i Malmö. Trivs mycket bra med personalen där. Just nu är jag inne på ruvardag 9. Ruvar två små ägg - igen. Längtar efter att bli gravid, men oroar mig för att vänta tvillingar igen. Förra gången satte båda äggen sig. Vi får väl se vad som händer denna gången.
Förhoppningsvis kan jag inom kort svara på din fråga hur jag klarar en ny graviditet efter den förlust vi gått igenom.

Kram på er alla.

Idag har jag klättrat upp ur mitt djupa mörka hål och vågar hoppas igen på att jag ska kunna testa + på lördag.

Kära Tummeliten. Jag känner din smärta och din sorg. Sänder er stor kram till tröst.

Grattis Amis! Skönt att det börjar hända saker.

Här händer också saker, fast inte vad det slaget jag vill fira... Mensen är på G och det är totalkört denna gången också. Grät hejdlöst igårkväll när det började så smått. Har gått hela dagen som lite i ett vaccuum. Känns så jävla ointerssant med det mesta. Jobba är vberkligen svårt att motivera sig till. Bläää!
Men nu är det helg för mig. Skönt. Nu ska jag sova en hel vecka!! Känns det som i alla fall.

Tack för er omtanke. Jo, ledsen är jag allt. Gåter floder periodvis. Och arg är jag också. Blev ledsen, besviken och lite kränkt när en väninna tyckte till i förmiddags om att nu är det väl ändå dags för en IVF paus.
Skit i det du, tänkte jag och låste mig totalt. Fan vad trött jag är på att mitt privatliv när det gäller barn är allmän egendom att tycka till om. Av naturliga skäl så väljer ju jag ett antal personer jag vill prata med om barnlöshet. Jag förväntar mig inte, och vill inte ha några färdiga svar eller lösningar. Jag måste bara ha någon att få prata med så att jag inte går sönder.
Idag har den listan blivit ytterligare en person kort. Det är en stor besvikelse när en vän slutar att vara en vän. Jag hoppas på sikt att vi kan lappa ihop vår relation. Men som det känns nu kommer jag att ha svårt att anförtro mig till henne igen.

Nästa steg på resan är att prata med läkaren på tisdag.
Så funderar jag starkt på att söka andlig vägledning. Naturvetenskapen i alla ära. Men jag behöver ett andligt komplement. Så just nu är jag i sökar fasen.

Kram på er alla.

Novalies; jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten. Sorry.

Sitter här och bölar och vill bara säga -Tack för att ni finns.

Tummeliten; minns inte om jag sänt iväg någon kram till dig tidigare i tråden. Men jag gör det nu oavsett. Blir så ledsen att höra att du fått mf. Önskar dig allt gott med FET och dina små eskimåer.

Kyoko; har är så sund i dina funderingar och det du säger. Det känns att du står med båda fötterna på jorden. Tack för att du delar med dig av din vishet. Du är till stor tröst och glädje för många, inklusive mig själv.

Det blev inget samtal m läkaren idag. Han är i Stockholm. Så det blev flyttat till fredag istället. De gör inget. Jag vill ändå ta paus nu ett tag. Balans och harmoni. Det är vad jag eftersträvar just nu.

Kram på er alla!

Ödmjukhet och medlidande. Ja, jag vet inte om jag kan skriva under på att jag fått en ökad ödmjukhet och ett ökat medlidande efter det som vi gått igenom. I alla fall inte idag.
Idag är det besvikelse, svartsjuka och sorg som tynger min själ. Jag har väldigt svårt för att glädjas med min svåger som ringde idag och berättade att hans fru är gravid. Så roligt för dom. Men jag kan inte känna någon glädje. Jag känner en stor tomhet i mitt bröst. En önskan - det skulle varit JAG.

Mitt samtal med läkaren igår gav inte så värst mycket hopp. Rent statistiskt sett finns det hopp. Men problemet är att hur de än stimulerar mig med hormoner så får jag många äggblåsor, hyfsat många ägg och få eller inga alls befruktade. Ingen vet varför. Och med det vet man inte vad man ska göra åt det. Så det är bara att kämpa vidare och hoppas på att nästa, eller nästa, eller nästa gång är den gången vi prickar rätt i statistiken. Jag har ju ändå blivit gravid en gång tidigare.
Men just nu råder läkaren till vila. Även om det är vad vi själva bestämt, så känns det tungt att få det rådet av en läkare. Så vi gör paus nu. Läkaren ringer mig igen i april, så får vi ha ett nytt snack inför att köra igång igen.
Så nu känns det hopplöst, meningslöst och orättvist. Oberoende på vad alla försöker peppa mig med, så tvivlar jag på om vi någonsin lyckas med att få fler barn.
Jag tvivlar starkt.

Jaxon; vi har gjort ICSI (microinjektion) på alla våra försök. Det är omognaden på mina ägg som är problemet. Och för det finns ingen given plan, enl läkaren.

Ja, det borde ju gå, eftersom det har gått en gång tidigare. Men frågan är hur många försök och hur mycket omständigheter som ska till för att det ska gå.
Men idag kryper jag ner i mitt mörka hål och känner hur mörkret omsluter mig som en trygg kappa. För idag finns det inget hopp.
Men imorgon...

Tack snälla ni för att ni finns. Ja, hur hanterar jag det här? Inte så bra, kan jag väl summera. Tänker inte åka på julbord på fredag med makens familj, för jag står inte ut att vistas med de nygravida och överlyckliga en hel kväll.
Jag är lättirriterad, pestig och grinig mest hela dagen. Det är svårt att ha tålamod och vara överseende när jag mår som jag mår.
Jag har fram till förra veckan haft en psykolog. Men nu slutar hon, och jag får vänta till januari innan jag får besked om vem jag får fortsätta komma till.

Jag tänker fortsätta tjuta och tjura idag också. Har ingen lust att kravla mig ur mitt mörka djupa hål ännu.

Puss på er alla!

Tack för er omtankte.

Jag börjar väl så smått komma ur mitt hål. Men jag känner mig fortfarande skör och känner att det är lätt till att jag ramlar ner igen.
Vi har bestämt oss för att göra paus i IVFandet nu ett tag. På obestämd tid. Vi måste finna balans och harmoni innan det är lönt att fortsätta. Innan vi orkar fortsätta.
Så det blir paus. Det känns skönt. Välbehövligt.

Jag tänker på er alla. Tack för ert stöd.

Kram.

Hej vänner!

Jag har hållt mig här ifrån ett tag för att komma bort från allt som har med IVF att göra. Jag mår bra och njuter av IVF-semester. Ska prata m läkaren i april. Men vi kommer att pausa över sommaren och köra igång tidigast till hösten. Det känns så skönt. Nu fokuserar vi på att umgås - maken, dottern och jag. Det är så skönt att fokusera på här och nu istället för en dröm och en framtid.

Jag ser att här finns stort fog för GRATTIS!! Så underbart att höra att du plussat cachet. Stort lycka till!

Kram på er allesammans. Jag kikar kanske in här någon gång mellan varven. Men det kommer inte att bli så ofta...
KRAM.

Hej vänner!
Tack. Tack för att ni är så omtänksamma. Tack för att ni stöttar så. Tack för att ni förstår.
Jag önskar er allt gott, och kikar in lite då och då. Jag kunde ju inte hålla mig borta denna gången!