plötslig dövhet - sudden deafness

Min sambo drabbades i nov 2010, dagen efter att han tog vaccinet för svininfluensan (han är ju 100% på att det är därför men det vet ju ingen säkert). 
Han har inte fått tillbaks hörseln på örat så hoppet är väl ute nu, han har brus i örat konstant men har inga andra större problem med ex. balansen.
MR visade som tur är ingenting.
Man kan ju inte låta bli att tänka på hur det blivit om han inte tagit vaccinet.

någon mer som tappade känseln runt örat ? Det gjorde jag + lite i halva ansiktet...

Hej!
Jag drabbades då jag var 28 år. Rammlade ihop på en sekund på golvet och blev halvsides förlamad i ansiktet en bit ner på halsen med. En galen yrsel så jag inte ens kunde ta mig upp från golvet. I samma sekund förlorade jag hörseln på båda öronen helt och jag var helt säker på att jag fått en stroke eller nått. Jag åkte mellan läkare i 5 veckor innan en vettig satte mig i en taxi direkt in till öronkliniken. Tyvärr för sent. Då hade hörseln kommit tillbaka på ena örat men det andra var helt dövt och en galen yrsel. Kunde inte gå ute utan att hålla i väggar . gick som ett fyllo. Då fick jag diagnosen sudden deafness. Så utredningar började då det sades att det flesta fick det pga av en tumör på hjärnstammen. Så jag gick igenom massa undersökninga runder 2 veckor som dagpatient . fick välja mellan att sätta mig i en tryck kammare minns inte om det var 3 eller 5 timmar vilket jag avböjde då det var inlåst själv i en sådan så lång tid..eller att äta chockdoser av kortison. Jag valde kortisonet. Och med 16 kortsion tbletter om dagen började lite lite av hörseln komma tillbaka. Jag har 20% av bastonerna kvar idag diskanterna är väck helt och jag har hörapparat men jag är helt hörande på andra örat. När detta hände var jag nog helt döv i det första 2-3 veckorna sen succesivt kom det på ena örat. Men yrseln den var sjuk!!
Först åren led jag abv kraftig tinnitus likt ringande klockor, dörrsignaler. Jag höll på att bli galen. Värst på kvällen när man skulle sova. fick ligga med kuddar och tryclka mot skallen för att man blev nästan galen av ljuden. Men med hjälp av en hörapparat på det sjuka örat som det satte ett vilseledande ljud i som skulle vilseleda hjärnan att lyssna på tinnitusen lärde sig hjärna att lägga focus på det ljudet och jag slapp höra ringsignalerna. Mycket facinerande. Idag är detta 21 år sedan och jag har tinnitus alltid men jag ha rlärt mig att inte lyssna till det men det tjuter alltid. Jag hör sämre men orkar inte ha denna hörapparat längre då det också ger starka ljud av just de man inte vill höra. Stenarna unde skorna, stenar under cykeldäckena eller nån i affären som trycket på en påse långt bort låter som det står i mitt huvud och gör det dubbelt upp. Men det är mycket  man får säga VA? och alltid se till att ha folk som pratar på den sida man hör på annars hör jag inte vad det säger. Men rätt skönt att slippa ibland att höra allt vad det pratar om..brukar säga som så att jag vänder döv örat till ;)  Men första åren var tuffa, irriterande och yrseln som kom och gick lite. Men idag bryr jag mig inte =)

Hej alla drabbade!
Blev "glad" att hitta denna tråd. Jag blev halvdöv i slutet av augusti. Först kände jag mig konstigt yr, lätt bara. Stod still  eller satt och kände yrsel. Blev sen strax efter förkyld. Och trodde att jag var tät och fått lock i örat. Men det höll ju i sig. Jag körde med mycket nässpray . Prövade oxå med öronsköljning och öronljus men det var ingen vaxpropp. Sökte läkare först 20 september. Allt såg bra ut i örat och jag fick remiss till öron. Äntligen idag! fick jag en tid, den 8 november. Jag hoppas inte jag väntade för länge att gå till läkaren?
Jag har sen i början av augusti börjat jobba med små barn i förskola. Och de första veckorna hade vi väldigt många nya små som inskolades. Jag vet att jag  kände smärta vid några tillfällen när jag hade gråtande barn i famnen. Har jobbat i skola och fritids väldigt många år och vet att min hörsel varit väldigt utsatt och påverkats negativt. Jag är jätteorolig och har läst allt jag kan om sudden deafness, vilket jag tycker passar in på mig oxå.
Nu är det bara å vänta ... 

Jag drabbades av plötslig dövhet och det var ju givetvis väldigt traumatiskt. Blev bollad mellan olika läkare innan jag "träffade rätt" så att säga. Suck.. Är mycket bättre nu, blev bombarderad med kortison i 3 veckors tid;) Jag hittade en väldigt bra blogg om plötslig dövhet som jag rekommenderar Er alla att kika på.

http://plotsligdovhet.wordpress.com/

Massa bra fakta, berättelser etc. Tips hur man kan stödja forskningen osv.

Hej tänkte bara dela med mig av min erfarenhet om ämnet.

Jag vaknade upp en morgon med ett kraftig öronlock samtidigt som det tjöt i örat. Ungefär som när man glömt stänga av SvT på natten. Jag har sedan 4 års ålder endast hörsel på ena örat. Gick en hel dag med öronlocket men till min förfasan vaknade jag upp dagen efter av ett ännu värre tjutande som överröstade alla ljud. Då åkte jag in till akuten för jag hade hört talas om sudden deafness och var väldigt orolig att jag var drabbad. Mycket riktigt, allt såg bra ut i öronen vilket innebar att det var innerörat som spökade och efter remissen till öronspecialisten senare under dagen konstaterades att jag drabbats av sudden deafness. Jag fick panik då läkaren sa att i 50% av fallen återfår man aldrig hörseln. Jag hade med mig min fru som "tolk" för hon var den ende jag kunde uppfatta (svagt) vad hon sa.

Det finns nämligen inga bra botemedel mot sudden deafness utan jag fick en kortisonkur på 8 dagar med starka tabletter. Samma medicin som min mormor får mot astma. Vad i helskotta tänkte jag, sprang till apoteket för jag började höra sämre och sämre allteftersom timmarna gick och jag tänkte att jag hade inte råd att förlora en sekund. Direkt när jag fått ut kortisontabletterna från apoteket öppnade jag burken och svalde 6 tabletter. Åkte hem från sjukhuset och somnade pga utmattning.

Dagen efter blev hörseln ännu sämre, hörde inte vad min fru sa på morgonen och jag bröt ihop. Orkade inte göra annat än ligga i sängen med dödsångest och en sån tinnitus som inte var av denna jord!
Min fru var positiv och hjälpte mig med allt, trots att jag började yra om att det inte är värt att leva längre! Vi behövde hjälp då vi vid den tiden hade en lite bebis som krävde mycket tid. Dagen efter åkte vi till svärföräldrarna, en lång resa jag aldrig glömmer, satt med hörselskydd för det tog bort alla konstiga ljud utifrån och jag kunde endast höra tjuten i mina öron. Fick efter några timmar kraftig yrsel och kräktes i bilen.

Väl hos svärföräldrarna fick jag lite mat (hade knappt kunnat äta på flera dagar) och blev nerbäddad i en säng samtidigt som dom tog han om bebisen. Sov 16h första dygnet där, vet inte om man blir trött av kortisonet. När jag vaknade hade jag 3 olika slags ljud i öronen, ett tjut som från SvT, ett brusande som när man inte får in en kanal på radion och ett slags droppande ljud. Det var olidligt! Varför skulle jag som redan var döv på ett öra drabbas av sudden deafness på mitt andra öra! Väl på andra dagen hos svärföräldrarna fick jag ännu mer mat och orkade inte göra annat än att ligga och vila. Började förlika mig med situationen, och att få lära sig teckenspråk skulle kanske vara en kul utmaning trots allt! Men på 5e dagen under kortisonkuren hände något. Jag vaknade och kunde nu svagt höra röster igen. Trodde först att jag lärt mig filtrera bort tjuten i örat men allt eftersom blev jag säker på att det var min hörsel som blev bättre.

På 8e och sista dagen av behandlingen hade jag fått tillbaka nästan all hörsel och när vi åkt hem igen för att göra hörseltest konstaterade läkaren att min hörsel (på friska örat) var perfekt som ett bebisöra.

Jag är obeskrivligt tacksam för detta. Trots den dystra diagnosen och värsta tiden i mitt liv är jag idag lyckligare än någonsin. Jag önskar dock ingen att gå igenom det jag gjorde, även om det nu bara var drygt en vecka.