Född v. 23+6 en orolig tid!

Ett glädjande besked! Vi har fått komma hem, alla tre. Jag, min sambo och vår älskade Melvin. Han klarade de vi trodde var omöjligt, att överleva när man föds i vecka 23. Ja vi förstår nog inte att de kan går vägen, nu sitter vi här hemma och jag kan göra vad jag vill med mitt barn, jag kan pussa, gosa å bara hålla precis när jag vill. Jag behöver inte fråga någon om lov längre. En underbar känsla, men de har inte varit en resa som varit med bara "sol och bad" har varit endel snöstormar också. Ni som är i samma situation där ute, jag vet, tro mig, jag vet hur det känns och man vissa dagar knappt orkar resa sig ur sängen. Hur tungt det kan vara... Ta hand om varandra finns där och stötta varann! Tack till alla er som följt oss och stöttat oss under dessa månader. Och till alla er som varit i ungefär samma situation samtidigt, sänder styrkekramar och hoppas att ni redan är eller snart kommer hem! Kram K.