Född v. 23+6 en orolig tid!

Hej TS

Nu har jag inte varit i din situation själv men en nära väninna fick förlösas i vecka 26.
Något jag har hört och uppfattat från hennes håll har varit behovet av att samtala med någon professionell om vad hon har varit med om i och med barnets förlossning och första tid.
Så lägg på minnet att du inte behöver bära alla dessa känslor & tankar som kan komma upp i huvudet själv utan att det finns hjälp om du skulle vilja ha det! Lycka till!

hej!
har en son född i v 24+3 och är idag 18 mån!
stort grattis till den lille sonen!
hur går de för er?
många styrkekramar!

Tack! Härligt med positiva ord från en i samma sits. Jag känner precis samma sak som du beskriver, då man står vid kuvösen och maskinerna piper för att pulsen går ner under 70 och syresättningen ligger lågt. Sonen verkar dock hämta sig bra och de som jobbar runt honom säger ofta hur duktig han är. Han tar åt sig näringen bra och han börjar nu få min mjölk. Han får dock jobbigt med mycket luft i magen så de får suga luft ofta. Vikten har han hållit ganska bra. Skönt. Jag måste försöka hitta ett sätt att leva med detta utan att oroa mig sönder och samman. Hur går det för din lilla med allt?

Det låter ju jättebra. De säger samma om min lilla, att hon är så duktigt. Kul att han kan ta din mjölk nu. Siri är uppe i 20 ml x 8 nu, kan säga att min mjölkproduktion inte hänger med riktigt. Det med luften är jättevanligt och jobbigt. CPAPen blåser ju luft som också hamnar i magen. Här drar de luft inför varje matning. Ibland är det väldigt mycket.
Ja, det är inte lätt att inte oroa sig, men jag kan ärligt säga att man vänjer sig lite grand. Jag tycker inte ens att Siri är så liten längre. Jag vet ju att hon är det men jag har liksom vant mig vid storleken Ett bra tips är att begära kuratorskontakt. Vi har begärt det, nu har de varit lediga så vi har inte träffat någon än men jag tror att det är bra. Vi tänkte mestadels prata och få hjälp med alla papper till FK mm men samtalsstöd är inte dumt.
Lillan håller sin temp lite bättre nu och om det fortsätter så kommer hon eventuellt flyttas från kuvös till vattensäng i slutet av nästa vecka. Hon har CPAP och kommer nog ha det ett bra tag till men klarar sig helt utan syrgas när hon är i kuvösen, bara när hon kommer ut till oss som hon behöver lite grand.

Vilka otroliga mammor ni är!
Vilken tur era barn har som kom till just er.
Styrkekramar och lyckönskningar!!

Hej!
Läs gärna min tråd
www.familjeliv.se/Forum-2-114/m36982492.html

Handlar om när jag låg på NEO och tiden innan när jag låg på sjukhuset och hon fortfarande va i magen. Jag var där nästan 2 månader och den 5 december kom vi hem.

KSB, hur går det för er? Vår tjej verkar klara sig utan resp nu, vi är så lyckliga. Jag har tappat räkningen på alla gånger som vi trott att vi skulle förlora henne när hon slutat syresätta sig och tappat puls. Men nu känns hon mkt mer stabil nu och det är så fantastiskt att se när hon fortsätter syresätta sig fint trots att hon tappar puls. Men vi har ju fortfarande en lång, lång väg kvar. Vill gärna höra hur det fortsatt går för er. Lycka till.

Frila2 skrev 2009-01-02 21:37:55 följande:

Vad kul att det går så bra för dottern! Sonen hade en jobbig natt i natt. Han blev blek och tappade i både puls och syresättning o dyl. De har nu röntgat och tagit en massa prover. De har stängt av maten för ett tag nu. Hoppas det ordar till sig.
Jag fick hålla honom för första gången idag, i tre timmar! Vilken lycka! Den bästa stunden i mitt liv! Sonen mådde jätte bra hos mig. Alla värden, puls och allt var jätte bra under dessa timmar. Underbart! Dock blir det än värre att lämna honom när han mår så bra med mig. Jag får så dåligt samvete. Jag bara gråter då jag tänker på honom. Jag älskar honom långt mer än jag trodde var möjligt. Tid: gå fort!!!

Vad härligt att ni fick er en stund tillsammans.

Jag minns själv hur dåligt samvete jag hade varje gång som jag inte hade dem i famnen. Men jag var tvungen att gå på toaletten, pumpa, laga mat vara med de stora barnen (1½ & 3½).
Mannen hade det svårt också och var väldigt deprimerad. Han tyckte inte om att vara på Ronald McDonalds. Därför hade jag ständigt dåligt samvete när jag lämnade honom med de stora barnen. Ständigt dåligt samvete för alla. Det blev lättare när vi kunde flytta till hemsjukhuset. Då var han hemma med de större och jag bodde på neonatalen. Först då kunde jag engagera mig till 100% i de små.

Jag hoppas att din son får en bra natt.

Skönt att höra att det blir bättre med dipparna. Min lilla tjej har börjat göra precis likadant. Blir så fruktansvärt rädd varje gång. Oftast hämtar hon det själv rätt snabbt men ibland segar det sig kvar och syresättningen bara sjunker och sjunker.Usch, vad jobbigt det är när de gör så. Så har Siri också börjat göra, oftare och oftare dessutom. Tappar i puls och går ner i syresättning. Ofta hämtar hon upp det själv men verkligen inte alltid. Enligt personalen här är det mer regel än undantag att de gör så. De liksom väntade på att hon skulle börja med det. Jobbigt att det stängt av maten, men det tar ju väldigt på dem när de äter.
Härligt att du fått hålla honom! Visst är det underbart! Dåligt samvete har man helt klart när man måste lägga in dem igen men jag orkar precis tre timmar. Nu har lilltjejen börjat bråka även när hon är ute hos oss och då känns det faktist lite lättare att lägga tillbaka henne i kuvösen. Hon har åkt på sin första infektion också tyvärr och får antibiotika. Hopaps at det hjälper!!!

Ja, tid, gå fort! Jag längtar till januari är över