Firstandhappy skrev 2009-05-15 22:00:28 följande:
mmm bara olika liv.... usch kommer låta så hemskt nu men idag tänkte jag för första gången att vad skönt det vore om man inte hade barn, då kunde man tillbringa hela dagarna i sängen eller soffan o göra vad man ville, inte ha någon annan än sig själv att ta hänsyn till o få andra att passa upp på en.. men men.. nu är ju verkligheten en annan så det är bara att bita i det sura just nu o ta skiten... precis, vem fan ska ta hand om min son då när jag ligger hela dagarna... fast kan inte göra det heller för det gör med ont... ska ringa kh på måndag o prata med dom, för det här går inte längre...
Tanken är väl att din sambo ska vara hemma då o att du ska vara helt sjukskriven, men det är ju inte alltid det funkar heller.
Jag har ju varit väldigt mycket sjukskriven förr iom med min rygg, det har varit riktigt illa ibland i flera dagar i sträck, då ville fk att min sambo skulle vara föräldrarledig o jag sjukskriven. Men det funkade lixom inte, dels så var han ju tvungen att jobba eftersom han hade ett sånt jobb där han inte kunde vara borta hur mycket som helst eftersom han var en av de få som kunde sakerna.
Dels så skulle vi förlora såå mycket pengar på det. Jag sjukskriven o han föräldrarledig.
Så det var tyvärr bara att bita i det sura äpplet o han fick vara hemma de dagar som det var absolut värst o sen fick jag pina mig igenom värken o dagarna.
Så är det fortfarande när jag får som ondast. De ggr förbannar jag verkligen att vi bor på två våningar, denna jäkla trapp har fasen nästan tagit livet av mig. Jag har krupit upp o ner för trappan när jag har som ondast med Vincent fastklämd på mig på nåt konstigt sätt, jag fattar verkligen inte hur man klarar det, men man gör det på nåt sjukt sätt. Är väl mammainstinkten som tar vid att man måste klara det för ens barns skull.