vuxna med adhd add as

Nej jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. jag har som sagt lovat min ADHD läkare att jag ska gå dit, men just nu känner jag bara att "vad är poängen".
Att gå dit just nu kommer inte att tillföra mig någonting. De fattar inte mig. Det känns som om de aldrig kommer att göra det heller. Det känns som om de har mallar och normer för hur barn och föräldrar ska vara och de som inte passar in de de ramarna de vet de inte hur de ska hantera så att säga.

Jag ska träffa min läkare nu på onsdag nästa vecka.. kan ärligt säga att jag längtar dit. Det är SÅ uppfriskande att träffa människor som får mig att känna mig helt normal. Det är så sällan som jag gör det.

Anonym (Skåne) skrev 2009-03-20 23:55:41 följande:

Jag antar att du pratar med din läkare om bemötandet du fått.

förlåt om jag har missat om du har berättat varför ni går dit.

Jag undrar varför ni går dit på det stället? vad är tanken och planen?

jag har bland funderat på olika saker för att få hjälp med mitt barn/hjälp med min oro för och kring mitt barn. men just av rädsla för att bli anmäld till soc vågar jag inte. och de skulle nog se ett "lugnt" tyst barn om de såg mitt. De första gångerna, OM personen inte är en person mitt barn relativt omgående, eller direkt började tycka om.

jobbigt de ska ifråga sätta dig

Det som jag har sagt till min läkare det är det att det känns som om de inte förstår mig, att de dömmer mig.
Jag har aldrig tidigare känt att det har varit så illa som det var igår. Men jag kommer att ta upp detta med min läkare på onsdag.

För att göra en lång historia kort.
Min mamma var ingen bra mamma och hon har behandlat mig väldigt illa under åren. Och det som jag kände när jag fick reda på att jag väntade barn det var det att jag behövde hjälp för att inte upprepa hennes misstag som hon gjorde med/mot mig. Jag fick genom specialist mödravården kontakt med Viktoriagården som specialiserat sig på att hjälpa speciellt mammor då så att de kan få en bra och hälsosam kontakt med sitt/sina barn. Jag började gå hos dem i februari förra året.. långt innan jag ens började träffa min ADHD läkare. Men jag har hela tiden känt det som om att de inte förstår mig. Jag vet inte hur många gånger som jag uttryckte mig till dem att jag var orolig för att jag skulle skada min dotter. Och då när det nästan hade hänt en gång och min man följde med för att ytterligare förtydliga detta för dem så var det som om det var första gången som de hörde talas om det. Trots att jag var ärlig mot dem och sa som det var så har jag fortfarande inte fått någon konkret hjälp. De mest sitter och lallar där känns det som. Jag har gång efter gång sagt att jag behöver verktyg som gör att jag kan hantera min impulskontroll men de har än till denna dag inte gett mig det. De har sagt till mig rakt ut att de inte har någon som helst utbildning i KBT vilket jag anser att jag behöver. De har sina egna värderingar om hur saker och ting ska vara. Som när min man ett tag mådde psykiskt dåligt då sa de till honom att om det krävs att du ska gå på antidepp hela livet för att du ska orka med din familj men specifikt din dotter så är det det du ska göra. Jag kan säga att hade de sagt det till mig så hade jag flippat ut då att ta mediciner/tabletter är en av mina stora ångestar/fobier.
Anonym (Hej) skrev 2009-03-21 00:08:11 följande:

Anonym (Skåne) skrev 2009-03-21 00:10:08 följande:

Det tycker jag låter bra. Det kan inte vara meningen att det ska kännas negativt att försöka göra något positivt för sitt barn.
Naturligtvis finns det en möjlighet att du misstolkat/missuppfattat det kuratorn sagt men då ska denne inte uttrycka sig på det viset. De måste ju uttrycka sig så att risken för missförstånd är så liten som det bara går. Det är deras sak att göra det, inte din.

Ja jag vet ärligt inte vad jag ska säga eller göra för att de ska förstå vad jag säger. Ibland så känns de som om jag pratar utomjordiska med dem. Jag berättade för dem om mina misstankar om att jag ev har ADHD och de bara viftade bort det och nonchalerade det. När jag då hade varit hos min ADHD läkare i januari och fått det bekräftat att det troligtvis är så även då så väljer de att blunda.

Jag vet bara inte vad jag ska göra för att de ska förstå mig. HellviHumle skrev 2009-03-21 00:20:43 följande:

Anonym (Skåne) skrev 2009-03-21 00:26:17 följande:

Det ska bli intressant att höra vad din läkare tycker om det. Om du vill dela med dig. Jag tycker nog att läkaren ska kontakta kuratorn för att höra hur de egentligen tänker.

Håller med. Tycker också läkaren ska kontakta dem o prata med dem o så de får höra det från nån annan också. Det du redan har berättat menar jag, som de inte har tagit på allvar, det kan ju hjälpa om de får höra det från din läkare. Har erfarenhet av att inte bli tagen på allvar förräns jag låtit de professionella prata sinsemellan, så de fattar att jag inte bara har hittat på. Lycka till o jättekram till dig skåne. Du är en jättebra mamma redan för du bryr dig om hur du är. Ta tillvara det i hjärtat o jag tror du kommer hitta rätta vägen för att vara som du vill för ditt barn. Tänk på att du redan är det i hjärtat. Kram!

"We come in peace?"

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Var helt hyper inatt och somnade inte fören sju - åtta imorse efter att ha varit uppe och städat hela natten. Det var välbehövligt kan jag lova efter en lång period med total orkeslöshet. Nu dammsög jag inte eller såna andra "högljudda aktiviteter" men jag har vikt kläder, rensat skåp osv.

Trots att jag nara sovit ca 4 timmar så vaknade jag klockan tolv och var helt hyper. Upp igen och börja kolla datorn, planera inför bakning (Baka!? Jag!? Någonting är seriöst fel!) eftersom jag är sugen på scones till frukost mm.

Är det någon mer än jag som får liknande "mani" perioder? Dett varvas i och för sig med perioder då jag knappt tar mig ur sängen och helst skulle vilja skjuta mig själv för att jag inte ser något ljus någonstans.

Psykiatrin har börjat prata om bipolaritet. Känns ju, sådär. Är det någon annan härinne som har den diagnosen + ADD/ADHD och/eller Asperger?

Jag funderar på om jag kan fortsätta äta min medicin trots att jag tidigare spydde blod. Bra eller dåligt drag?

HUr som helst, förlåt för långt och svamlande inlägg men som sagt, hyper.