vuxna med adhd add as

Ok! Ironi på text kan jag inte med alls. Känner mig som en urblåst jävel när de ska skämtas på text och då blir jag bara så där att jag skiter i de. Lägger de som ointressant och lägger ingen vikt i de utan försöker komma på nåt samtalsämne för att inte bortförklara den som kör med ironi eller så blir de att jag säger rakt ut, "ja okej" eller nåt. Vill ju inte vara elak och säga "hahaha vilken jävla dålig humor du har, kom med nåt konkret som vi kan skratta åt"

En fördel med att bli äldre är att jag vågar låta folk tro att jag är dum. Jag vågar (numera) fråga vad de menar. Eftersom jag vet att jag inte ÄR dum så blir det mer deras problem. Kan de inte förklara vad de menar så är det ju de som är dumma.

Anonym (Hej) skrev 2009-03-21 23:04:56 följande:

Härligt med lite shopping, det gör en lite gladare för stunden iaf
Jag jobbar bara 1 dag i veckan så det är ganska så kul.

Kliver in och konstaterar att jag har haft en riktigt bra helg trots hur det kändes för ett par dagar sedan. Har kommit fram till mycket nyttiga saker om mig själv och även min (nu fd) sambo och hur vi ska ha det mellan oss.. Han börjar nog också förstå att jag inte är "jobbig" för att det är roligt eller med flit utan att jag faktiskt har ett problem, så det är skönt att han börjar förstå mer. Jag kommer säkert må skit ikväll vilket jag alltid gör när han har åkt. En annan bra sak är att i fredags så fick jag brev från psykiatrin där det stod att jag kommer att kallas för samtalsutredning. Men det står ingenting om hur länge det kommer att ta eller nånting men nu vet jag iaf att det är på g, om det sen tar 3 månader eller 10 månader spelar mindre roll.. Jag vet att det händer något iaf.

Åh jag orkar inte med mina barn. Eller mitt j*la tålamod alltså. Jag blir arg för ingenting och det är skitjobbigt. Jag funderar på om jag skall lämna allt och bara dra härifrån så får gubben sköta allt för jag måste vara hemsk. Orkar inte ens med mig själv. Men jag älskar mina barn ändå och vill inte lämna dom till pappan för då hamnar dom hos farmor och farfar då han jobbar och det vill jag VERKLIGEN INTE.

Och varje dag upptäcker jag saker som min man och hans mamma har ställt till det. Kläder ligger helt fel och saker i skåperna ligger inte där dom skall vara. Såna saker blir bara värre när jag redan är på dåligt humör.

Jag ångrar att jag skaffade tre barn. En hade varit alldeles lagom. Inget tjafs, gnäll och stök med sina syskon.

Jag flyttar snart för jag orkar inte med mig själv och barnen slipper sin elaka morsa som bara skriker och är otrevlig.

Hej tjejer!
Hur mås det?När jag ögnade snabbt igenom ser det ut som att dom flesta mår lite si och så? Eller?
Sj är det verkligen si och så.Vet inte varför..även om jag äter mina tabletter så löser det ju liksom inte alla mina problem.
Är ofta lite nere liksom och då är det eXtra svårt att fungera i vardagen ordentligt...jag blir så tankspridd och då märks min oförmåga att organisera så himla tydligt..vilket i sin tur gör att jag blir arg..blir jag arg blir jag slarvig..och när jag blir slarvig så går det inge bra...tappar saker och så vidare...just nu är jag mitt i en sån jädra dal..och så svårt att ta mej upp....
Vissa dagar har gått riktigt bra och jag har varit glad ..men vissa dagar vill jag inte ens öppna ögonen...och känner mej som världens sämsta morsa

Varför är den vanliga uppfattningen om oss med adhd m.m att man är dum i huvudet?
eller är det jag som är känslig...och så formuleras det i typ med....typiskt adhd drag...

"Jag tog din ilska o sättet du fräste ifrån som typisk egenskap som adhd'n ger, dvs inget jag brydde mig speciellt mkt om. "

Denna fras tog jag väldigt illa vid mej av...det låter så kränkande på nått vänster...
Vanliga NORMALA människor som det nu så vackert heter ...dömmer ofta en människa med psykiska handikapp på ett eller annat sätt....det är 2009 och än har folk så himla dålig koll på vad dom här handikappen är....
Jag är Carita....inte adhd...

Halloj gott folk! Tänkte ni är de bästa att fråga. Hur är vettigast att bemöta o vara kring någon med ex. adhd?

Otroligt korkad fråga...bemöt exet som en vanlig människa av kött o blod?!

Opp...är nog lite på hugget tror jag...är det jag som är känslig????

Nu blir jag faktiskt irriterad.

Du gnäller över att folk tycker ni är dumma i huvudet..men du blir skitirriterad för att jag som inte har det ställer en fråga..för att det INTE ska bli fel i umgänget med en adha're.

Skäms!

*lack*

En dag är iaf alltid något, och va stolt över dig och än en gång jag blev verkligen glad att höra din glädje Var i väg idag med, med familjen men hittade inget till mig idag. Får kolla i morgon igen i "byn" Om jag hinner och orkar. får leverans i morgon mellan 10-12. Hur mår du annars? hur har helgen vart?Det jag skriver till dig nu är inte illa menat så försök ta mig rätt, vill försöka komma med råd, tips och stöd och inte meningen om vissa ord kan verka hårda.
Hur ofta träffar dina barn deras pappa? kan han gå in och ta dem mera?
Skadar deras farmor dem,iom du har så ont av att lämna barnen dit?
Gillar barnen sin farmor?
Skulle de då inte kunna försöka släppa dina känslor inför "svärmor", allt för att få lite avlastning och sk "egen tid"
Vad de gäller att din man och svärmor lagt i oordning, kan du inte då du har lite mer kraft och ork, skriva ner exakt hur du vill ha de i dina gaderober/lådor?!
(jag har själv fått sätta små lappar med "Oömma kläder" "Dagis kläder" Fin kläder ect till barnets gaderob.
Har du möjlighet att lämna hemmet, låsa in dig någon stanns i ditt hem för att samla dig igen och ta nya tag?!
Skulle vilja säga *ångra inte dina barn* de finns så många andra faktorer som gör att du bara dras ner
1) dåligt förhållande
2) för lite avlastning?!
3) dålig sömn?
4)pengar bristen
5)ditt egna psykiska mående och ditt funktionshinder
med mera..

Och 1 barn behöver inte vara lättare, (visst man slipper syskon tjaffs, bråk och avundsjukorna)
Vi har 1 barn men kan lova att det verkligen inte har vart lätt och "är" lätt. Vart sjukhus besök, medicineringar flera ggr om dagen. aggresitions utbrott, blev slagen flera ggr om dagen, barnet rev hemmet i all in ilska och trots. jag och min man tog innan de blev så "illa" tag i den påbörjade trotset och gick en "föräldra utbildning" frivillig sådan, där man fick tips o råd inför trots, dåliga betende, välja strider, aggrestions hantering. och kan verkligen REKOMENDERA sånt.. Ska ev påbörja en "ilskehanterings utbildning" för att lära mig hantera min "ilska". Usch åter hemskt att skriva.. låter hårt. Men jag har börjat se mina fel och brister
räcker att jag har en "Idiot" i bilen framför, för att jag ska "gå upp i taket" och gapa de fulaste orden. Och blir lätt arg och irriterad över vissa andra föräldrar tex som inte ser till sina ungar då dem skadar mitt barn tex. Jag kan bli vansinnig av de små skitsakerna ibland och gapa o skälla, (som tur var lite mer vis efter min utbildning vi gick på)
Jag vill tipsa dig om att sitta ner, skriv ner de stunder, saker, händelser som får dig att bli så arg och se, kanske visa någon  (får gärna visa mig om du vill) så kunde ja tex se om ja ser ngt du kanske kan tänka på el göra annorlunda, om du är "med på " att få råd och tips utan att känna dig "stött/kränkt"

Jag vet att jag blir väldigt lätt arg/irriterad sur:
*Ätit dåligt, är hungrig
*Är trött, sovt dåligt, vart psykiskt påfrestande ngt tex vara hos min psykolog, läkare
*Jag får ALDRIG ha på mig en jacka i en affär får absolut inte bli VARM
*Se till att mitt barn får i sig mat, vätska, och sköter toa besöken regelbundet för att slippa gnäll, tjat skrik och trots, (och de underlättar för mig att prioritera det + mat till mig själv)
*Att jag ät ute i GOD tid då jag ska köra iväg, OM jag får en jevla traktor, gammal gubbe/tant framför mig i bilen som ligger i mitten av kör banan..
*se till att jag alltid har vattenflaska och frukt med mig om ja är ute och kör.

ect.

Är det i någon spec situation? du tänker på så kanske jag lättare kan svara =)

Jag kan bara tala för mig själv, för vi alla har olika svårighets grader i vår adhd.

För mig är vänskapen Viktig och blir "ledsen" då mina sk "vänner" inte frågar mig om jag vill följa med ut, hitta på roliga saker, åka shoppa/handla mat tex.

Då vissa ska skratta åt de jag inte kan, tex frågesproter då ja saknar mycket kunskap inom MYCKET.

att våga ta upp med mig om de är något jag sagt som du kanske blivit ledsen, irriterad över.

jag brukar rätt ofta ursäkta mig för vissa saker som ofta tyvärr kan förstöra "relationer", att säga jag är väldigt spontan och tänker inte alltid för vad jag säger

ja uppskattar om mina vänner frågar mig om de är något de kan hjälpa mig med. och att de själva säger till mig om de är något jag kan  tex hjälpa dem med.

Han jobbar på sjön så han är hemma varannan vecka och då gör han typ allt i huset. Men jag tar fortfarande mornarna eftersom han är seg att gå upp. Jag jobbar 7,5 timme per dag då med en timmes matrast samt över en timmes bilkörning fram och tillbaka.

Barnen avgudar sin farmor för att dom får en massa saker hela tiden. Jag är så irriterad på dom för när dom är här och det är ofta även när mannen är på jobb. Dom lägger skålar, bestick och muggar och allt sånt på fel ställen. Använder inte diskmaskinen utan diskar enligt mig dåligt.

Dom lägger in barnen och våra kläder på fel hylla och även i fel skåp vilket även min man gör och det är så irriterande och jag har försökt att förklara det för mannen men han viftar bort det typ.

I början av vårt förhållande så fick jag snabbt lära mig att dom är såna som går runt hela dagarna och städar. Så jag städade och dammsugade osv innan dom skulle komma men lik förbannat så är dom där och städar. Dom använder en massa rengöringsmedel vilket jag får extremt ont i huvudet. Varje gång köper dom en ny flaska med rengöringsmedel och varje gång när dom åkt häller jag ut allt i toan.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här men jag är ändå tacksam för att dom ställer upp så mycket som dom gör. Inte ens min mamma ställer upp så mycket. Hon kommer en gång i året hem till oss.

Barnen är hemma med mig 24 timmar om dygnet för vi har inte råd att ha mellersta tjejen på dagis. Den stora måste eftersom hon går i förskolan (6års). Minsringen får inte börja förrän hon fyllt 3.

Jag försöker att göra gubben glad tills han kommer hem och städar dagen innan med hjälp av barnen. Jag har lämnat över ekonomin helt och hållet på honom eftersom jag inte kan sköta den. Har en mindre summa pengar som skall räcka till mat och sånt när han är borta.

Vill jag göra något så får jag blickar och suckar och jag vet vad han tänker. Det kostar för mycket osv. Det blir att jag stannar hemma. Har inga som helst vänner här på Åland. Min enda vän på i Sverige. Ringa kan jag inte göra för det kostar pengar osv osv. Ni fattar. Han är åtminstone från barnen och hushållet varannan vecka medan jag är hemma jämt.

Ja nu blev det lite långt.