vuxna med adhd add as

Skulle på första samtalen den 20:e mars men eftersom jag mådde dåligt ett tag ringde jag och frågade om jag fick komma tidigare. Så imorgon kl 8 skall jag till psykologen. Om hon anser att jag behöver utredas mera så blir det remiss till Uppsala.

igår vart det bara för mycket för mig,grät o skakade av stress och utmattning.
har inte sovit en hel natt på ett halvår,imovane hjälper inte ett skit längre
o nu har de senate veckorna varit för tunga.

en kompis ryckte ut och hjälpte mig,fick ett par ritalin för o komma ner och stressa av.
jag vet att det e fel att ta emot nån annans medicin men det var antingen det eller själmord...

inte förrän i slutet på mars sätts min medicin in och det känns förjävligt att behöva gå vänta så länge fast jag är diagnostiserad och klar...
men idag känns livet lite enklare klarade t om av att göra en fin frisyr på dottern innan skolan,efter jag lämnade henne så gick jag hela 6 km hem.

varför kan inte vården förstå hur vi med adhd har det??dom är alldeles för slöa med att hjälpa oss,eller så hinner dom inte med vår takt????

Ett par ritalin??? hur mkt tog du igår?

är de inte bättre du ringer din läkare och säger hur jävligt det är och du behöver hjälp NU.

Var på mitt samtal i morse och det var hemskt. Gillar inte henne alls och har sett henne i butiken som jag arbetar. Hon sa rakt ut att hon inte trodde på mig men hennes frågor tycker jag var irrelevanta och hon ville hela tiden fråga om min släkt och från min pappas sida. Hur f*n skall jag veta det när jag knappt träffat min pappa sen jag var ett litet barn. Och sen så frågade hon om mitt första år i skolan. Hur sjuttsingen skall jag komma ihåg det? Jag fick ju ingenting berätta om hur jag känner mig och hur jag upplever mig själv. Tycker inte om henne men ändå sa jag ja till en ny tid. Ringde och frågade nu lite senare om jag fick byta psykolog men skulle återkomma imorgon på deras telefontid.

Inte mår jag bättre än innan efter detta samtal. Jag mår jävligt dåligt och jag är bara dum i huvudet som skulle tro att jag har en diagnos.

Jag är skraj för de här med utredningen. De spänner och det håller på i kroppen. Känner mig orolig.

Mm...Jobbigt...det blir så rörigt i huvudet när det blir så här...J blir bråkigare och trotsigare när dessa episoder händer...och då spelar det ingen roll hur mycket piller jag stoppar i mig...*suck*
Just nu har jag hamnat i en jädra svacka...måste ta mej upp...men det är svårt...är lite nere under vintern och sen händer dessa kollisioner och utredn. med pojken...det blir lite mycket...Hoppas på att allt blir ok snart...

Känner precis samma som dig, känner mig stressad över att de på några få samtal ska framgå hur de verkligen är, rädd att dom ska viffta bort allt o säga äh dig är de inge fel på.
Du skulle den 18 e?
Hur länge har du fått vänta på utr?

Jag har stått i kö lite mer än ett år. Du då?

Din son utreds nu? hur lång tid har dom sagt att de tar för han? Har han långt kvar?

Nej...och det är oxå en av som saker som gör saken outhärtdligt...han är mitt upp i 6 års trots..."lilla tonåren" som den kallas..plus sitt handikapp...Han blir ju 6 år nu i Juli...hoppas på att vi hinner få den innan sexårs....Dom har gett mej uppskattnings papper och pratat med mej ett par ggr..men någon riktigt utredn. är inte gjord på han.
Kram Kram