Pladderbebisarna Del 7

förstår vad du menar, men det är ju vi vuxna som bestämmer vad vi vill ska vara ok. Fast vissa saker är inte ok när man är liten. Det är så ( iaf i vår familj) att vissa saker får man göra & vissa inte. Så där håller jag inte med dig riktig..
Men visst, man få välja sina fighter, Innan så att säga...

HF: Jag tycker, nu när man har två barn, att jag ser mindre skillnader på barn vid 1,5 år och vid 4 år. Barn vid 1,5 år får sina utbrott över saker och härjar och har sig och det känns som om det är ganska små varationer i humör och utbrott, men när de kommer upp i äldre åldrar ser iaf jag en större skillnad. Vi har ju Laban, som är extremt krävande, och vi ser väldigt stor skillnad på hans dagiskompisar t.ex medans skillnaden inte var lika stor när han var yngre.

Vi har börjat introducera lite mer godis för Laban. Inte något stadigt lördagsgodis för det tycker vi är onödigt, men han kan få lite mer ofta än tidigare. Speciellt om vi har gäster eller går bort, då får han äta som andra barn.
Men anledningen till att vi är restriktiva är ju att han är överviktig och dessutom väldigt aktiv utan tillsatser och socker. Han behöver inte det extra bränslet.

Laban är ju en skön liten kille ju..

Jo han är underbar, men det är ju fart och fläkt och han har ett jäkla humör (som alla i Borås vet om vid det här laget ).
Sen har han jättemånga fina och bra sidor också, givetvis.
Men han har alltid känts som en enmanskravall i jämförelse med de flesta barn.

Hej Hopp!

Oj vad ni skriver

Vendla har fått smaka allt! Socker som surt. Däremot får hon aldrig godis, enstaka tillfällen får hon en piggelin glass & bakverk får hon smaka de få gånger det bjuds. Annars är det mycket frukt & annat som bjuds här hemma.

Jag tror nog verkligen att alla barn är olika och håller med att man "får välja sina fighter". Vendla visar ju starka tendenser till att "få som hon vill" & river upp himmel o jord när något eller någon går emot henne. Det är LÄTT att tappa tålamodet & speciellt för mig som är något av den eldigare typen. Än har inte helvetestrotsen brutit ut, men den kommer....
Å andra sidan kan man ju se det som så att det är utvecklingsmässigt bra för barnen att gråta & bråka, testa sina gränser och att deras vilja växer fram! De lär ju sig! Blir medvetna om sin omvärld och att dem befinner sig i ett sammahang. Det gäller väl bara som förälder att stå pall för det och visa trygghet & stabilitet. SVÅRT SVÅRT!

Hur som helst gör vi alla det vi tror är bäst för våra barn - och VI känner ju våra barn bäst & därför lämpar sig väl olika metoder för olika barn.

Angiee...håller med... Sen blir det lättare att stå emot sina barn när man väl fått fler  än 1...

Gokväll

Ang godispratet, så har vi själva valt att låta M få lite under våra bestämmelser, inget han "skrikit" sig till och ingen fajt vi valt att inte ta, tycker bara att det det är OK under särskilda förhållanden och jag ser lika lite anledning att utesluta det helt som många gör att introducera det tidigt el alls ens

Ang täta barn så planerade vi ju detta avståndet som är mellan våra två känns kanon faktiskt och inget jag på nåt sätt inte skulle rekommendera någon annan el själv ångrar på nåt vis ÄN iaf

hahahaaa

Ja men du har ju träffat honom och vet att det är sant!

Sen tycker jag att alla gör precis som de vill med sina barn, jag litar på att alla är vuxna och förnuftiga människor som har sina skäl till hur de gör.
Jag erkänner villigt att jag trodde att jag kunde det här med barn när Laban var liten, innan Polly föddes. Men det var en barnlek jämfört med hur det är nu, när man har två barn och de är lite äldre.

Angiee. Bra skrivet!!!! Det är mitt i prick hur jag tänker med.

Jag har inte gett Emil nåt annat än vatten och ngn gång sån där dricka från semper när vi var på utflykt för han har inte visat intresse av att vilja ha. Jag gav han saft på skee när han var sjuk men han ville inte ha. Hellre vatten i mängder. Så jag har haft det väldigt problemfritt men det kan ju ändra sig.