Behålla missbildat barn..

jag skulle nog inte välja en abort om jag såg att barnet hade en missbildning.

visserligen, skulle det visa sig att barnet inte kan överleva utanför magen så skulle jag nog välja att göra en abort. bebisen skulle ju i detta fallet ändå inte överleva.

men om det skulle visa sig att barnet har en grav missbildning av vilket slag som helst men skulle överleva och få ett bra liv, så skulle jag inte göra abort.

det finns de som är "utecklingsstörda" som är de lycligaste människorna jag nånsin träffat och de finns de som är "normala" och är deppiga och vill ta livet av sig.

så vem bestämmer egentligen vad som är livskvalite och livsduglighet?

allt är väl relativt och man får väl fokusera på allt barnet kommer att kunna göra istället för allt barnet inte kommer kunna att göra.

tror att man ibland fokuserar lite för mycket på det negativa.
ett barn är ju ett barn och vem ger en egentligen rätten att bestämma över död eller liv?

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 17:50:14 följande:
[citat]
Nu vet jag inte varför min önskan väcker sån ilska bland er. Jag har aldrig någonsin nedvärderat någon människa med funktionshinder, och skulle aldrig drömma om att göra det! Mitt svar till detta i ts är att jag personligen skulle iallafall överväga abort beroende på hur långt jag kommit i graviditeten och hur gravt handikappet/missbildningen eller sjukdomen eller vad det nu må handla om, kunde uppskattas till.

Ja din "önskan" väcker inte ilska hos mig men sorg. Du skriver att du inte nedvärderar människor med funktionshinder men din ståndpunkt gällande barn med DS är: Gärna människor med DS i samhället men inte hos mig. Det är dubbelmoral för mig!
Angående föräldrars sänkta livskvalitét så tror jag många gånger som någon skriver att den kan sänkas inledningsvis. Hela ens värld slås omkull då det händer något oförväntat. När vi fick vår dotter som har ett handikapp så var jag ledsen och tänkte att jag blir aldrig glad igen i ca 1 år. I dag är tror jag min livskvalitét är högre än tidigare. Jag glädjer mig åt småsteg i hennes utveckling ( hon är 9 år idag) Jag var nog den lyckligaste människan i världen när hon tog sina första steg, sa sitt första ord osv. Med sonen har jag ockå blivit glad men det har varit en självklarhet att dessa första steg kommer osv. För min del är livskvalitéten högre än innan men självklart önskar vi att hon var utan handikapp!

Jag skulle behålla om handikappet inte är riktigt gravt. Känns som om jag fäst mig så vid barnet i magen att jag enbart skulle välja att ta bort det om det skulle få svårigheter att överleva. Min erfarenhet av DS (som är extremt liten) är från skolan, då vi hade en tjej med DS i klassen ovanför oss. Hon klarade sig jättebra, med hjälp av stöd, i vanlig klass och skola och med jämnåriga kamrater.
Det jag tycker nu i efterhand var så fint var att hennes klasskamrater var väldigt beskyddande över henne.

Röda: HAHA

Så vitt jag vet så har socialstyrelsen inte beviljat sena aborter på annat än grava missbildningar i hjärnan, ryggraden, hjärtat, njurarna, magtarmkanal etc. Många av de missbildningarna är inte förenliga med liv eller åtminståne ett plågsamt och kort liv. Små missbildningar som läpp-käk-gomspalt, två extra fingrar och dylikt är det nog ingen i Sverige som gjort abort för om de inte varit del av ett större syndrom. Vilken typ av missbildningar menar du TS? Förstår inte vart du fått ifrån att folk lättvindigt gör abort på missbildade barn. Ryggmärgsbråck innebär inte bara att man får sitta i rullstol resten av livet. Det är ofta mycket värre komplikationer än så. De som ändå föds har den lindriga typen som inte upptäcks på UL. Men upptäcker man det på UL så är det sannolikt ett stort som påverkar hjärnan och det vore i min mening fel att föda det barnet till lidande. Jag är inte för liv till varje pris.

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 19:30:43 följande:

Oj vilka ord du använder.
Vad gör att du blir så arg när någon säger mot dig.
Klarar du inte att få andra åsikter eller?
Tråkigt att det inte går att diskutera med dig på ett diskussionsforum.

Som jag svarade på i ett tidigare inlägg så är det upp till er som väljer att svara att ta ställning till vad en missbildning är. En missbildning kan ju vara allt från lindriga skönhetsfel till grava missbildningar som skulle kräva livslångt lidande för barnet. Jag var mest nyfiken på omgivningens reaktioner på att behålla ett missbildat barn och man ser ju i tråden att folk "lättvindigt" skulle göra abort men att det såklart är delade meningar i den frågan som i allt annat.

Känner att diskussionen inte riktigt håller sig till det som jag var ute efter när jag skrev inlägget från början.

Skulle barnet vara såpass missbildat att det skulle leva i konstant smärta och/eller dör i förtid så skulle jag överväga abort.

I fall med tex så pass grava hjärnskador att barnet blir mer eller mindre ett vårdpaket så skulle jag säkert överväga abort. Men jag har förstått det så att de flesta hjärnskador uppstår vid förlossningen och inte går att se i förväg så där har man inget val egentligen.

Kosmetiska skador, skadade/saknade lemmar, DS, ryggmärgsbråck och likande saker skulle jag inte göra abort för.

Om man vill få riktiga svar så är det bättre att se på statistik än att ställa hypotetiska frågor. Det är omöjligt att veta i förväg vad man skulle göra när man ställs inför en missbildningsdiagnos. Socialstyrelsen har ett missbildningsregister där alla sena aborter bokförs.

www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/0266A6BB-95A5-4644-BA33-E1B0F65162F4/12980/200812522_rev.pdf

Som man kan läsa här var det endast ett fall av abort pga läpp-käk-gomspalt. Jag antar att socialstyrelsens rättsliga råd har utrett det för efter v 18 måste de godkänna aborten, annars måste man bära barnet till fullgången tid.

Absolut! Jag är själv ett "LKG-barn". Lever idag helt normalt. Var rätt jobbigt när jag var liten men utvecklingen har gått framåt så resultatet blir mycket bättre nu än för 20-30 år sedan.

Absolut, och jag har gjort det, nu överlevde tyvärr inte min ängel mer än ett dygn, men skulle jag tvingas göra samma val igen skulle jag göra det.