Behålla missbildat barn..

Snowflake72: jag håller verkligen med dig! Jag tror att de som möjligtvis får sämre livskvalitet är föräldrarna som får t.ex ett barn med DS. Men jag har läst, hört och träffat en del föräldrar som i slutändan tycker det är underbart med deras barn trots handikappet, och har själv träffat barn/vuxna med ds och de verkar högst lyckliga i sin egen värld. Många av dem kan dessutom klara sig själv i ganska lång utsträckning, aldrig helt själva... men ändå. Räcker med att titta på "en annan del av Köping" så har man ju ett bevis på god livskvalitet  

Skulle jag själv få ett barn med ds el ett annat handikapp, skulle jag nog bli livrädd och givetvis ledsen och besviken i början. Men jag skulle aldrig sluta älska mitt barn.

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 13:24:26 följande:

Det är ju mycket upp till oss medmänniskor hur bra deras livskavlitet blir! Behandlar  vi dem med värde kommer de känna det och känna lycka!

Rent spontant så skulle jag behålla oavsett. Det får vara hur många missbildningar som helst, mitt barn är mitt barn. Jag känner att jag skulle ge hela mitt liv i mitt barns händer bara det fick en chans att leva.
Jag har aldrig vart med om någon missbildning än och skulle jag vara det så tycker jag det är skönt och veta hur jag vill göra.
Människor som väljer att göra abort eller dyligt bryr jag mig inte om, man får göra som man vill, det är upp till var och en att bestämma. Inte mitt beslut då!

Nu vet jag inte varför min önskan väcker sån ilska bland er. Jag har aldrig någonsin nedvärderat någon människa med funktionshinder, och skulle aldrig drömma om att göra det!

Mitt svar till detta i ts är att jag personligen skulle iallafall överväga abort beroende på hur långt jag kommit i graviditeten och hur gravt handikappet/missbildningen eller sjukdomen eller vad det nu må handla om, kunde uppskattas till.

Jag förstår att ni hängt upp er lite på mitt ordval livskvalité, och visst där har ni kanske lite rätt, det är ju främst föräldrarnas livskvalité som påverkas eftersom barnet beroende av "fel" förmodligen inte skulle kunna förstå vad som är annorlunda eller vad den går miste om så att säga.

Men de föräldrar jag känner som fått barn med t ex downs syndrom, har varit bl a ensamstående och handikappet varit så gravt att de inte ens kunnat ta hand om barnet hemma utan tvingats låta det växa upp på den typ av vårdhem som tar hand om sådana barn.

Jag, återigen, personligen skulle tänka på en två och tre gånger innan jag väljer att utsätta mitt barn för ett vad jag anser vara ofullkomligt liv, och inte minst mig själv.

Hemskt ledsen att min ståndpunkt som tvärtemot ts åsikt och tro verkar vara den som provocerar er så.

Jag förstår att du som har eget barn med DS tar åt dig lite grann, men du får nog sluta läsa mellan raderna för jag har aldrig nedvärderat vare sig ditt barn eller något annat med funktionshinder.