• Mittilvet

    Mitt barns halvbror

    ...kallar mitt barn "brorsan" och det har börjat störa mig rejält nu.

    Visst, de är halvbröder men inte bröder, det är en jäkla skillnad anser jag.

    Jag är defenitivt inte släkt med det barnet och dessutom är han bara hos sin far halvtid, kan det blir mer uppenbart halvt än så?

    Nej.

    Har talat med sambon om detta och vi är oense, vet inte riktigt hur vi ska få flyt i det hela.
    Om det händer då och då gör det ingenting, men inte hela tiden och jag har sagt (till pappan) att det går jättebra att kalla det gemensamma barnet för sitt namn istället för att hela tiden själv säga och uppmutra hans barn sedan innan att säga "brorsan".

    Han vill använda "brorsan" lika mycket som jag inte vill det så vi har fastnat på något sätt.

    Och NEJ, jag kommer inte ändra min uppfattning gällande vem som är vad och jag kommer INTE låtsas. De är inte bröder, det är hur enkelt som helst.
    De är halvbröder, det är en jäkla skillnad.

    Sambon gick i taket när jag nämnde det, han har själv en värdering i att "halvbror" är negativt och oäkta.
    Men det är hans värdering, för mig är det fakta och jag anser att nu är det upp till min sambo att förmedla till sitt barn sedan innan att det är okej att ha en halvbror, det är inte något straff som han och folk i allmänhet verkar vilja få det till.

    Varför är det så tabu att folk är det de är, varför sätter man press på folk att de ska låtsas vara något de inte är?

  • Svar på tråden Mitt barns halvbror
  • Kya
    Mittilvet skrev 2009-08-02 16:32:42 följande:
    Antingen är man helsyskon, halvsyskon eller inte syskon öht. Är det verkligen så svårt? Jag kanske borde blivit något ännu mer välbetalt i mitt liv, jag verkar ha en hel del kunskap och insikt de flesta saknar och jag har inte ens läst vidre Vilket slöseri egentligen.
    nej, i vilket fall är man släkt. man är bröder oavsett om man är halv eller helbröder. att säga att man är halvbröder är bara för att klargöra att man inte har samma förälder på ena sidan. man har fortfarande samma förälder på andra. man delar DNA, har samma gener. alltså är man bröder.
    27okt-08 tittade min lilla prins Filip ut och Nr 2 beräknas titta ut 1 feb-10 :) Jag är lyckligt lottad!
  • Anonym

    Om du inte lyckas bearbeta din hang-up kring detta med halv-syskon så är risken stor att det kommer att gå ut över barnens relation. Så för ditt eget barns skull kan du väl försöka att låta syskonen få utveckla en god och nära relation som de bröder de faktiskt är, eftersom de har en gemensam pappa. Tänk på ditt eget barns bästa mer än du fokuserar på att inte tycka om styvbarnet så kanske det går lättare.

  • Mittilvet
    delifi2 skrev 2009-08-02 16:29:00 följande:
    alla mina halvsyskon räknar jag som hela och de räknar mig som hel oxå.Att du som en omogen vuxen inte kan förstå ett barns känslor och tänkande och inte ser saker på samma sätt som en vuxen är helt fel tycker jag.Du borde vara glad över att de komemr så br överns och vill vara bröder oh växa upp tsm
    Den gemensamma har inte särskilt mycket att säga till om så jag vet inte hur jag ska se på ditt inlägg.

    Anser att jag verkar vara en av de få som är mogna nog att inse skillnader, jag leker inte låtsaslekar och fogar mig av rädsla för vad andra ska tycka, det gjorde jag i mellanstadiet men det gick över med åldern.

    Jag har en halvbror och en syster, ser inga problem?
  • Anonym
    Mittilvet skrev 2009-08-02 16:32:42 följande:
    Antingen är man helsyskon, halvsyskon eller inte syskon öht. Är det verkligen så svårt? Jag kanske borde blivit något ännu mer välbetalt i mitt liv, jag verkar ha en hel del kunskap och insikt de flesta saknar och jag har inte ens läst vidre Vilket slöseri egentligen.
    Det märks
  • Dessie
    Mittilvet skrev 2009-08-02 16:32:42 följande:
    Antingen är man helsyskon, halvsyskon eller inte syskon öht.Är det verkligen så svårt?Jag kanske borde blivit något ännu mer välbetalt i mitt liv, jag verkar ha en hel del kunskap och insikt de flesta saknar och jag har inte ens läst vidre Vilket slöseri egentligen.
    Och HALVsyskon är precis vad din son & styvson är......
  • Anonym (lisa)

    Din sambo är biologisk far till bägge barnen. Vad får dig att tro att han skulle kunna göra skillnad på nån av dom.
    För honom har dom samma värde.
    Jag träffade min nuvarnade när min dotter var 2 år och han älskar henne som sin egen.
    Våran gemensamma pojke älskar sin syster, för det är det hon är.
    Hans syster.
    I våran familj existeran inte ens ordet halvsyskon.
    Dom har fortfarande en hel del genetiska likheter vare sig du vill eller ej.
    Du kanske skulle tänkt på det innan du skaffade barn med någon som hade barn sedan innan.

    Är det där skon klämmer kanske.
    Att du har svårt att acceptera att han hade ett liv och en kärlek innan dig.
    Lågt att ta ut det över sonen.
    Tänk på att risken är större att du blir ännu ett ex till honom än att han skulle ta ditt skitprat om halvsyskon.
    Var glad att han ställer upp för sin andra son istället.
    Klart att han bor där på halvtid, det är så det normalt brukar funka, mellan två separerade föräldrar.

  • Anonym

    Klart de är bröder! Allt annat är bara strunt. Känner de sig som bröder och delvis delar DNA så är det inte TS sak att komma emellan det, vilket är precis vad man gör genom att påpeka att de "bara" är halvbröder.

  • The Black Lady
    2timearound skrev 2009-08-02 16:32:47 följande:
    *asg* Mittilivet måste vara flashbackare. Vem kan annars ha så kontroversiella åsikter? Ingen riktig person, måste vara fiktiv.
    Exakt

    Läser tråden vidare med ett STORT leende
  • llinaa

    tänk om du haft barn innan. hade inte de varit syskon då?

  • Kya

    det är synd att TS inser att hon inte bara gör bonussonens liv surt och sårar honom genom hans ord - hon gör hennes egna barn samma jävla otjänst.


    27okt-08 tittade min lilla prins Filip ut och Nr 2 beräknas titta ut 1 feb-10 :) Jag är lyckligt lottad!
Svar på tråden Mitt barns halvbror