Hur blir man psykiskt stark?
Hur blir man psykiskt stark? Och vad innebär egentligen det??
-
-
Svar på tråden Hur blir man psykiskt stark?
-
Jag vet inte om jag tolkar dig rätt nu, men jag håller nog inte med helt. Jag tror det är väldigt viktigt för att vara riktigt psykiskt stark att man är i kontakt med sina känslor, oavsett om det är ilska, rädsla eller sammanbrott. Att man kan genomgå dem och lyssna på dem och känna att man klarar av dem utan att stänga av. (Till en viss gräns förstås, om man lider av alldeles för starka känslor som panikångest eller PTSD är det ju inte längre rationellt). Att våga visa sig svag och be om hjälp om det behövs, det tycker jag också är psykisk styrka.Ja, men det är ingen hjälp till att FÅ psykisk styrka.
Jag kan bara utgå från min egen resa - jag gick ifrån att vara ledsen, rädd, deppig och känna mig mosad av varje motgång till att bli stark och trygg i mig själv nästan helt genom att bli arg. Genom att reagera med vrede istället för rädsla. Vreden gjorde mig kaxig, gjorde att jag vågade stå upp mot de som försökte trycka ned mig, både internt och externt (i mitt eget huvud och de som faktiskt finns utanför det), och den gav mig energi att ändra på saker jag inte trivdes med. -
Nu pratar ni äpplen och päron. Psykisk styrka är inte att förtränga saker, det är att veta när man ska hantera saker också. Det är inte psykiskt starkt att förtränga problem, lika litet som det är socialt starkt att låtsas som att det regnar när man har problem i en relation med någon.Vienzi skrev 2009-08-08 00:54:43 följande:Bimsan: Jag tror du har helt rätt i att det inte alltid är en styrka att vara psykiskt stark, man kan vara för stark också. Men förr eller senare brukar det komma ifatt och smällen blir så mycket hårdare om känslorna sitter långt inne...
-
Väldigt mycket word faktiskt!Vienzi skrev 2009-08-08 00:52:36 följande:Jag tror att det är väldigt viktigt att veta vem man själv är för att kunna bli psykiskt stark. Att kunna lita på sig själv, att veta hur man reagerar i vissa situationer och att våga gå sin egen väg och lita på sina egna beslut som rör ens eget liv oavsett vad folk runt omkring tror och tycker.
-
Det blir man med åldern. Livets naturliga gång.
-
Och vad det innebär: Att kunna möta motgångar utan att bryta ihop.
-
Vid en kris eller ett hinder som man inte klarat av så tar man till sig det man har lärt sig och vägrar gräva ner sig fast man inte lyckades som man ville.
Man tänker att nästa gång då jäklar, sen när nästa gång kommer får man locka fram minnet av förra förlusten och använda sig av det för att stärka sig och kunna kämpa ännu bättre.
Så anser jag att man bli psykiskt stark.
man ger inte upp fastän man misslyckas och man försöker alltid att se det positiva i även misslyckandet. -
Tyvärr är det nog också så att olika människor har lite olika förutsättningar för detta med styrka.
Endel växer sig starkare genom livet efter påfrestningar,andra förfblir svaga hela livet.
Endel väljer efter år av lidande att helt plötsligt förändra situationen och hämtar styrka från oanade gömmor.
Själv är jag sk "maskrosbarn".
jag har så mycket styrka så det räcker till hela kvarteret,men jag kan ändå inte hjälpa närstående som inte kan uppbringa någon styrka själva. -
Det här med psykisk styrka är intressant. Jag tror att en del psykisk styrka kommer när man lever, genom vad man upplever och genomlever.
Och attityd.
Sedan finns det styrka och styrka. Någon som inte tar lärdom av livet kommer inte vara lika psykisk stark som någon som lär sig av det som varit. Och någon som möter en motgång med "jag klarar inte det här" har långt kvar till att vara lika psykisk stark som en annan som tänker "ok...jag befinner mig här. Vad kan jag göra för att ta mig ur det här"
Dorian,
Jag förstår vad du menar med att kunna bli arg. Jag tror att innan man lärt sig att våra vara arg så faller man, genom rädsla och deppighet, lätt in i offerrollen...och den är snarare hämmande än stärkande.
-
Precis! :)Odetta skrev 2009-08-08 09:52:34 följande:Det här med psykisk styrka är intressant. Jag tror att en del psykisk styrka kommer när man lever, genom vad man upplever och genomlever. Och attityd.Sedan finns det styrka och styrka. Någon som inte tar lärdom av livet kommer inte vara lika psykisk stark som någon som lär sig av det som varit. Och någon som möter en motgång med "jag klarar inte det här" har långt kvar till att vara lika psykisk stark som en annan som tänker "ok...jag befinner mig här. Vad kan jag göra för att ta mig ur det här"Dorian,Jag förstår vad du menar med att kunna bli arg. Jag tror att innan man lärt sig att våra vara arg så faller man, genom rädsla och deppighet, lätt in i offerrollen...och den är snarare hämmande än stärkande.
-
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
