Hur blir man psykiskt stark?

Jag pluggar på göteborgs universitet och läste kursen "psykisk kris".

Dorian: Det jag försökte få fram var just gränsdragningen-vad är det som är hantering/professionalism eller vad man nu vill kalla det i en yrkessituation, och vad är det som är förträngning?

Funkar förträngning faktiskt för en del eller har de bara inte känslorna på samma sätt från början så det är därför de kan gå vidare utan att verka (så värst) berörda av kriser?

Vem kan bestämma åt någon att de faktiskt förtränger saker om personen inte mår dåligt enligt sig själv och fungerar normalt ur alla observerbara aspekter?

Jag tycker det är intressant men det är lite snett på ämnet, så jag lämnar det nog här som en tankebubbla i luften.
--
Ett socialt trevligt sätt att vara stark på är också att kunna ge andra komplimanger och erkänna att de faktiskt är mer kompetenta/snyggare/roligare eller whatever än man själv, utan sura miner.

Hur blir man psykiskt stark? Tja, det underlättar nog om man har en bra grund att stå på, med en trygg och kärleksfull barndom med lagom mycket svårigheter. Men sedan? Det är nog väldigt individuellt vad som gör en stark; personlighet och miljö plus erfarenhet och omständigheter.
Vad kännetecknar en som är psykiskt stark? Det vore nog lättare att peka på sådant som visar på svaghet! De personer jag känner som jag ser som psykiskt starka (och där inkluderar jag mig själv) kan visa svaghet i det lilla och vara hur ynkliga som helst när det gäller småsaker. Men vid akuta situationer och kriser, då står de stadigt med båda fötterna på marken - även när de egentligen inte har en aning om vad som är bäst att göra. Sådana gånger gör de sitt bästa ändå utan att ge upp eller bryta ihop, men har inga problem med att kliva tillbaka om någon mer kompetent vill ta över. Och efteråt lär de sig av även den erfarenheten ...

Jag tycker man blir stark av att lyssna på sin inre röst. och på sin djupa känsla för vad som är rätt eller fel.
Jag tycker man blir stark av att man vågar stå för det, att man vågar tänka efter alldeles själv.
Man blir också starkare av att inte fråga alla andra vad de tycker hela tiden heller. Jo, man kan fråga, men sen reflekterar man svaren med vad man tycker själv i så fall.

För det första tror jag att man föds med en ett starkt psyke eller inte, eller jo det är nog vetenskapligt bevisat - på så sätt att dopamin och serationin styr välmåendet.

Sen blir man stark av att gå igenom ett helvete i livet, de flesta av oss i alla fall - finns ju vissa som inte pallar trycket och tar sitt liv...

Sen kan man allitid förstärka sig själv genom att öva upp självinsikten och tro på sig själv.

Åh! Så bra skrivet!

Jag tror tyvärr att de människor som är som du beskriver nedan tyvärr misstas som svaga just för att de vågar visa sin svaghet i vissa situationer då man ska vara stark som en ståltermos i dagens samhälle. (Bra symbolik va´? Ursäkta, jobbar nattpass så jag är lite lurvig i hjärncellerna) ..Men det är de människorna som oftast är förvånansvärt starka när det väl gäller!

Hoppas någon förstod det jag nyss skrev. *rodnar*

Glömde skriva en sak. Min dotter gör mig stark. Barn är så rättframma och man kan få inspiration.