Mirakeltråden - del 9

Det var en bra tråd. Frågan är då hur man också hjälper de barn som utsätts för knuffarna och som blir ledsna för att de inte förstår varför det andra barnet gör så. Det här med barnuppfostran är f*n ingen barnlek .

Det handlar väl lite om att bekräfta dem i deras känsla att det känns fel när någon tar leksaken. Och lära dem att byta tillbaka tillden saken de hade alternativt distrahera dem med något annat.

Pytte blir sällan ledsen när andra tar leksaker men ändå lite, de större barnen på gården brukar jag då föreslå att de ger pytte något annat att leka med istället för dåkan de oftast få byta till sig det de vill ha.

Häromdagen gjorde dock pytte något som fick alla oss vuxna att bryta ihop av skratt. I ett oväntat ögonblick rusade hen fram och tog dockvagnen och sprang sedan iväg med den så fort som hens fötter bara bar, det var hens hämd för allagånger de lite större barnen tagit leksaken hen lekt med. Kompisarna rusade efter men hade trots att de är dryga året äldre inte en chans att hänga med.

Singha: Nä, det är riktigt svårt emellanåt.  

jag fattar fortfarande inte vad det är som hon tar så illa vid sig för?
Är det själva disskussionen om det är killar eller tjejer som slåss som hon blir sur över?

Jag står fortfarande som ett frågetecken för jag fattar verkligen inte av vilken anledning hon lämnade tråden!

Mysgos: Jag förstår inte heller. Men jag antar att hon kanske är trött på att hennes åsikter om något alltid leder till en diskussion? Det mesta här glider ju liksom bara igenom utan att vi argumenterar eller diskuterar det direkt ingående (vilket är synd kan jag tycka).

Horribly
Bra tråd. Sen vill jag säga en sak till, att hjälpa barnen att göra rätt kommer man långt med oavsett om de är 2, 10 eller 17 år!

Singha
Håller med, barnuppfostran är det svåraste man ger sig in på här i livet. Tyvärr dröjer det en massa år innan man får svaret på om man har lyckats eller inte.

Postis
Tycker Vidar är lik Arvid! Söt är han! Och storebror ser så stor ut!

Nu ska jag läsa Singhas blogg och så hoppas jag att syster Anna får en skön minisemester i dalafjällen!

Börjar faktiskt se fram emot träffen! Ska bli så kul att se alla små som blivit stora och sen se alla nya små!

Singha
Ser ingen uppdatering på din blogg... :( Senaste i maj...

Jag har två bloggar. Gå in på min sida så hittar du den andra. JsN...nu syftade jag inte på hur man ska förklara för barn kring det här med leksaker. Jag undrar hur man ska förklara för ett barn som är ledset varför det andra barnet slåss. Lika lite som en tvååring kan förstå att det inte får knuffas förstår en tvååring varför det andra barnet knuffas eller slåss. Den som utsätts blir ju inte annat än ledsen. Vad säger man till ett barn som uttryckligen säger/visar att det inte vill leka med eller vara i närheten av ett annat barn som agerar ut och använder våld? Hur länge låter man barnen "stå ut" innan man som förälder säger ifrån själv till det andra barnet eller helt enkelt slutar umgås med dem som har barn som agerar ut för att de inte gör nåt åt saken?? Det är drastiskt att tänka så men som föräldrar tänker vi inte alltid rationellt och med en förståelse för barns utveckling i fokus. Vi agerar istället som lejonhonor som inte vill annat än skydda våra barn.

Jo, men Singah, jag menar precis det, att man måste bekräfta att barnet som blir ledset för att ett annat barn knuffar/slåss/tar leksaker att det har "rätt" att bli ledset. Att det är OK att inte tycka det känns rätt att bli behandlad så. Det svåra sen är att hitta en medelväg på när man går in och bryter och att hjälpa sitt barn att hantera situationen. Och det kan ju handla om allt ifrån att man faktiskt respekterar att barnet inte vill leka med det barnet (just nu) till att man hjälper sitt barn att byta tillbaka till leksaken den just hade eller att man lär sitt barn att säga nej när något känns fel.(Som att man behöver lära en tvååring ordet nej... ) Jag hörde om ett dagis där de lärde barnen att sätta upp handen och säga stopp, tydligen funkade det väldigt bra även på de stökigare barnen.

Jag har ju själv en liten som inte slår eller tar saker, men som heller inte låter sig stoppas av att andra barn gör så. Hen är kanske ledsen en liten stund och söker bekräftelse (inte medlidande eller ömkande utan bekräftelse) hos någon vuxen, men slänger sig sedan snabbt in i leken igen.

Mysgos, jag förstår inte heller, men vi får respektera hennes val. (Och jag tänker inte känna mig ett endaste dugg skyldig den här gången)