Mammagrupp Göteborg

che82,

Det är just det jag funderar på som du säger, hur kommer det att bli när man väl är hemma, så det där med att de ska köra hem mammor tidigare (6 timmar efter förlossning!) är ju oroväckande. Speciellt om man behöver extra stöd. Vad skönt att du har en man som ställer upp, jag får säga att jag är lyckligt lottad coh har en underbar sambo. Han kommer att vara hemma de första 10 dagarna och sen har han tagit långledigt över julen, så vi ska kunna umgås mkt! Nice!

Att komma in i mammarollen, ja du, det är nåt jag går och fundrar på också, hur kommer jag att känna för den lill*, hur blir mitt liv efter födseln, kommer jag att bli rastlös (ja, dum tanke ja vet... amma amma är tar väl upp den mesta tiden). På nåt sätt ska alla vara så lyckliga när kotten kommer ut och ja, det är man ju - absolut, men samtidigt vore det skönt om det pratades lite mer om det här med att man faktiskt hamnar i en ny roll, som kan ta tid att vänja sig vid.

Ja du, det där med kilona är allt jobbigt eller var!! :-P Nu har väl vänner och bekanta vant sig vid att jag är "rultig" så nu är det ingen som frågar... Nu är det istället lite koll nääär bäbisen ska komma ut.

Vi får väl anordna lite promenader efter julen, så vi kan gå av oss lite av alla goa kilon Jag gillar att vara aktiv, så kan agera kanin om du behöver

Och ... De som har barn i omgivningen tröstar med att man kommer att gå ner massa kilon när man börjar amma... pratas så mkt om att man kommer gå ner ALLT när man väl börjar amma, så det är ju lite jobbigt om så inte är fallet. Nåt jag är orolig för eftersom jag kanske inte kommer att kunna amma.

Men detta med 6 timmar har väl inte gått genom utan ett förslag? Så jag tror inte du behöver oroa dig.

Tror inte du hinner bli rastlös första tiden.....visst undrar man över mammarollen men samtidigt är det svårt att planera nåt i förväg då man inte vet hur barnet kommer vara. Kanske ett jättelätt barn med tydliga sömnrutiner, amningen går bra, man går ner alla kg...eller så får barnet kolik, vill inte sova,man har svårt att gå ner etc...

Men faktiskt så går det mesta mkt bättre än vad man tror i början bara man får rutin på saker och ting. Sen vet man ju inte heller om man råkar ut för tex förlossningsdepressioner etc men det viktiga är om nåt händer dig el barnet är att prata med dom som kan saker och ting...bvc och mvc. Att ta hjälp av dom som kan hjälpa dig. Som 1a gångsmamma kan man känna sig lite "dum" och vågar kanske inte alltid fråga sjukvården men jag har lärt mig nu att inga tankar el frågor är för dumma. Man måste kunna fråga för att kunna lära sig och veta.

Det lustiga är att när det gäller vikten så var det inget som jag stressade över. Visst, det var inte kul att gå upp en hel del kg men på ngt sätt så berörde mig inte lika mkt som min sambo. Jag ville äta gott och må väl och det gjorde jag nog med . Men visst, du har ju alltid tränat mkt Doodie men samtidigt, du har ju ändå träningen i kroppen och så fort du återhämtar dig så går du säkert ner i en välans fart och kan gå och träna. Många som jag känner har återhämtat sig väldigt snabbt och tillbaka i sina kroppar.

Om du är osäker på amningen så hjälper dom dig på bb i början och faktiskt så är det många som åker hem utan att den fungerar ordentligt. Det gjorde jag men jag gav mig inte och hade även lånat hem den elektriska pumpen. Sen finns amningshjälpen att kontakta och få hjälp av. SKulle man inte kunna amma eller barnet inte vill så gäller det att inte fastna i tankarna att man inte duger till etc utan man får se till att barnet ska få det bästa och ersättning funkar ju jättebra med. Många tycker det är bättre t o m så kan pappan också ta del av matningen

mins, det är förslaget jag syftar på. Inget beslutat, men ruskiga tanke bara...

Jag tror absolut att man kommer att komma in i det hela, men det är alltid massa tankar innan man har kommit till stadiet "efter bäbis" och det är dte som är givande att skriva av sig om här. Sen är det ju det här med att man aldrig vet vad det blir för sorts barn heller (kolikbarn), så det är ju såna saker man går och funderar på. Att fundera och diskutera blir ett steg i att förbereda sig själv till viss del på vad som komma skall, fast samtidigt kan man ju inte göra det fullt ut... japp... det blir som sagt var spännande!

absolut att man ska fundera och diskutera om sina tankar och funderingar...det gör ju jag med trots att man redan har ett barn. Nu blir läget helt annat och man får andra saker att fokusera på tex hur ska jag göra så att bägge barnen mår så bra möjligen, rättvisor, trots från stora syskonet etc. Och hur fasiken får man sin utvilade sömn tillbaka .
Sambon fasar ju för att man ska "börja" om med allt men på nåt sätt så lär vi fixa det om alla andra fixar det med.

Kan säga att jag fick en hel del "aha" upplevelser som jag inte visste första gången. Tex att det många hål i bröstvårtan som mjölken kom ur...hahahaha..jag trodde det bara var ett hål. Andra saker som barnet uppvisade som man inte heller visste eller tänkte på tex hur han sniffade och min överkropp och rörde sig uppåt mot brösten som en hund som letar efter tryffel ....

mins, ha ha... den med hålen var kul! Men nu har du hittat fler?

Vill bara dela... idag var jag för första gången på stan och fikade med en kompis utan min son (som blir fyra månader i nästa vecka). Till en början var det helskumt, kändes som att jag var ute på bus eller hade glömt någonting hela tiden. :) Hur som helst blev det en jätte mysig fika och jag njöt av att bara kunna fokusera på vårat samtal. Det var dock helt underbart att komma hem sen efter två timmar, lägga sig på sängen med lillen och amma loss ordentligt. Rekomenderas! :)

Javisst är det en härlig känsla att kunna gå utanför dörren några timmar utan barn/en....jag tycker ändå att dom har ju en pappa med. Första gången jag gjorde det var sonen 2,5 månader gammal och jag skulle på Lorensbergsteatern med gamla jobbet. Exchefen var mer oroad att jag hade lämnat sonen hemma så pass tidigt men jag hade ammat honom precis innan, pumpat ut ifall pappan behövde tillmata sonen. GIck jättebra och sonen sov som en stock när jag kom hem.
Det är ju annars bara att ringa så får man åka hem tidigare än planerat om det behövs.

Alla mammor får göra precis som dom vill men jag har träffat på dom som inte har lämnat sitt barn på över ett år och det har varit väldigt jobbigt för dom. Jag har alltid stuckit ut på fikor eller träffar och njutit av det.

Ja och som min kompis sa, va skönt för din kille att få vara själv lite med er son. Den vinklingen hade jag aldrig tänkt utifrån.

tror många mammor omedvetet inte tänker så....men jag har alltid tyckt det är viktigt för mig att komma ifrån familjen då och då i några få timmar. Få lite kraft och kunna umgås med vänner utan barn helt enkelt...speciellt då man också har singelvänner för deras skull...

jag har oxå prioriterat att komma iväg. Vad jag inte var beredd på var att jag inte kunde gå. Låter säkert fånigt men jag kan inte bara gå o släppa som min man verkar kunna. Jag kan liksom inte gå utanför dörren o bara vara jag o inte tänka på barnet.

Så här i efterhand önskar jag att jag haft mer kunskap om amningen, var inte alls förberedd på att det skulle ta så lång tid innan det kom igång. Inte heller på att det skulle göra så ont eller bli så jäkla bökigt med ett barn som inte tog bröstet ordentligt. Visste inte heller att jag skulle amma jämt, å då menar jag jämt i början. Var heller inte beredd på den enorma trötthet som skulle komma även om alla varnade o sa till mig att passa på att sova o njuta innan för efter födseln är det ett minne blott.

För min del har jag kämpat som en tok m amningen, den kom verkligen inte gratis. Men jag härdade ut o fick det att fungera trots att jag många gånger kände att det nog var bäst för oss alla att lägga ner eller i varje fall komplettera m ersättning. är så glad idag att jag fortsatte o litade på min instinkt om att min kropp kan o att jag har tillräkligt med mjölk.

När det gäller 6 timmars grejen hade det passat mig utmärkt, ville verkligen inte stanna en minut längre än vad jag behövde på förlossningen. Ville hem ganska omgående men de kunde inte få till läkartiden förens tidigt dagen efter så det blev så att vi stannade en natt. Hade säkert inne sköterskan en miljard gånger så hon kunde kolla om h*n tog rätt tag, visste ju att det var en fördel att kolla sånt innan man drog hem. Alla sa att taget var så fint o att h*n åt så bra o ändå höll det på att gå åt helskotta. Men vi ammar fortfarande, blir nåt mål om dagen kanske men i övrigt bara från mig. Har försökt få grodan att ta välling nu det senaste i hopp om att få lite längre sammanhållen sömn men den lilla godingen vill absolut inte ha nåt sånt läbbigt. Bara mammas mjölk.