LCHF en sekt?

Kommer ni ihåg stenålderskosten som var så "inne" för 3-4 sen? Den var väl också lite så där. "Man ska inte äta bröd/potatis/ris" osv. Det många glömmer är att bröd och potatis var en del av basfödan redan för 100 år sedan. Då var vi INTE speciellt feta...

Idag är det däremot socker i nästan allt. OCH mycket onaturliga fetter. Naturliga fetter behöver dock inte vara skadliga, inte heller måttligt med kolhydrater.

Som sagt, var och en blir salig på sin tro, men är man osäker, bör man nog hålla sig borta från allt som föreslår mer eller mindre "extrema" lösningar/kostförändringar. (Ja, gäller även de som bara förespråkar lightprodukter t ex).

Alldeles säkert att vi är överens, det var bara ett svar på ditt "harkel knappast grönsaker och ris" Som lätt kan uppfattas lite spydigt :)

Ja, det kunde det. Sorry.

Jag tycker att det är nedlåtande att skriva att en avvikande åsikt beror på att man är beroende av kolhydrater, ja. Jag tycker därtill att din analys är väldigt ofullständig. Det finns många som blir förbannat provocerade av att andra inte dricker alkohol utan sådan orsak som graviditet, utan att de för den sakens skull är alkoholister. På samma sätt kan det vara provokativt för många heteron att samkönade går omkring och pussas på stan. Det som är avvikande tenderar att vara provocerande för normen eftersom det är ett hot mot normen.

Jag har för övrigt aldrig velat jämföra dem som tror på LCHF med sekteristiskt, däremot har jag pekat på ett par punkter som jag upplever som "sekteristiska". Till exempel att intern kritik viftas undan som struntprat och att kosten framhålls som det enda rätta och den enda sanningen. Det är för övrigt drag som brukar beskrivas som sekteristiska. Därmed INTE sagt att LCHF-anhängare är sektmedlemmar, eller att LCHF är en sekt.

Och som sagt, inte heller jag tycker att LCHF är fel på något sätt. Däremot finns det mycket jag har invändningar mot, till exempel att det skulle vara frälsningen för precis alla och att kolhydrater är ett gift för kroppen i allra största allmänhet. Förresten, nästa gång du besvarar något jag har skrivit kan du väl markera det på något sätt?

Som varande skolad inom poststruktualismen så känner du ju till hur normalitetsbegreppet styr våra värderingar. I vår tid är det normalt att säga att man bara blir tjock för att man äter för mycket och rör sig för lite trots att förklaringen inte är så enkel och väldigt få vet hur mycket de egentligen förbrukar och därför bör äta. Det är nämligen inte så enkelt att räkna ut. Att promenera varje dag och sådana käcka råd har visat sig ha väldigt lite med vikten att göra. Många förbränner mycket mindre än vi förleds att tro.

När man är ung kan kroppen kompensera och tillfälligt öka förbränningen när man har överätit. Ju äldre man blir desto sämre fungerar ämnesomsättningen och man går långsamt upp i vikt och fattar inte varför när man äter enligt kostråden med enstaka helgöverätningar. Så ser många människors vardag ut. På detta sätt lägger man skulden för fetman på individerna som stämplas som lata och glupska, det är deras eget fel att de går upp i vikt. (Det är ju "enkelt" heter det här också, ät mindre och rör dig mer). Att man kan bli beroende av socker är känt och att vitt mjöl omvandlas till socker likaså. Kolhydrater triggar kroppens belöningssystem och vissa är känsligare för detta än andra precis som med alkohohol. Varför ska vi hymla om det? Vem blir starkare av det?

Från ett poststrukturellt och emancipatoriskt perspektiv blir det viktigt att gå bakom normaliteten och hjälpa människor att se att det finns andra förklaringar och andra sätt att förhålla sig till mat än att äta 4-5 mackor om dagen såsom varit normen. Många vet tex inte hur mycket de behöver äta och att insulinutsöndringen man får vid stor kolhydratintag både triggar hungern och ökar fettinlagringen. När normen är stark så stämplas andra åsikter som onormala eller att man på något sätt försöker skriva andra på näsan, men vad har då de officiella kostråden lett till? Antingen är de fel eller också är människor inte kapabla att följa dem, och då är det väl ändå något fel? Eller har alla plötsligt blivit lata och glupska de senaste 20 åren? Alla människor arbetade inte fysisk hårt tidigare heller. Att man blir fet av kolhydrater har varit känt i hundratals år även om en del inte är känsliga för det.

Att som jag våga säga att bröd inte är nödvändigt eller ens nyttigt blir då betraktat som ett påhopp på dem som försöker leva enligt normalitetsnormen= det som uppfattas som sunt. I 30 år har fett stämplats som ett gift. Det har varit det normala att försöka undvika fett. Trots detta blir folk bara fetare. En anledning kan vara att de ersätter fettet med kolhydrater. Kanske blir nästa gift mjölprodukter? Normalt är ett farligt ord.

Du måste blanda ihop mig med trådstartaren, eftersom du tycks vända dig till mig men citerar TS. Det är INTE jag som har startat denna tråd och det är en hel del som trådstartaren har skrivit som jag inte håller med om. Jag är fullt medveten om det mesta du skriver. Det JAG vänder mig mot är att LCHF-kost framhålls som det enda rätta, som botemedel mot allsköns åkommor, mot att den kritik eller de funderingar i de egna leden kring negativa konsekvenser viftas bort som struntprat, och att det är det rätta sättet att äta. Det JAG säger är att det finns många sätt att äta som kan vara rätt, man måste hitta det som passar en själv. För mig passade inte LCHF, min kropp fungerar inte alls med så lågt kolhydratintag.

Men ur ditt teoretiska perspektiv så borde du ju kunna ha viss förståelse för att de som går utanför normen måste kämpa för att bli accepterade av samhället. Varför ens lägga krut på att kritisera dessa människor för att vara okritiska? Är det inte ett värre problem att våra myndigheter faktiskt inte visat sig har vetenskapliga dokumentation för de råd vi alla försökt leva efter i 20-30 år? Varför lägga energi på att reta upp sig på överentusiatiska amatörer som har hittat något som hjälper just dem?

De har ju tidigare fått höra att det är något fel på dem om de inte går ned i vikt av fettfritt. Varför har bara de "normala" rätt att kritisera utifrån en lika dogmatisk ståndpunkt = att fett är farligt?

Absolut, instämmer

Jag tycker inte att någon borde kritisera ur en dogmatisk ståndpunkt, eftersom jag anser att dogmatism enbart är av ondo. Och jag tycker att det är lika vanskligt att vara okritisk (än värre, att inte klara av att bemöta kritik).

Men nu är du ju väldigt kategorisk! Vem pratar du om, vad är dogamtiskt i detta sammanhang? Att några enskilda individer diskuterar en ny diet lite för vidlyftigt för din smak? Varför är det provocerande överhuvudtaget? Du behöver ju inte bry dig ett dugg om det. Att blir provocerad av det är ju ditt problem, inte någon annans.

Är det inte mer problematiskt att livsmedelsverket påstått sig veta vad som är bra kost för oss trots att det visat sig att de faktiskt aldrig haft några säkra data på de råd de ger? Läs debatten i dagens medicin.

Vem kan inte ta kritik och menar du att detta är specifikt för de som menar är LCHF-människor?

. Förstår inte vad en intellektuell människa vill komma med här.